Dr Yogami var en mystisk oriental i den gamla skräckfilmen ”A Werewolf Of London” från 1936. Men idag står Dr Yogami för något helt annat också, nämligen ett Farfisa- och Fuzzbadande garageband från Ängelholm som nyligen släppte sin debutsingel — ”Billie Jean (you’re obscene)”/”It’s only for a while” på Tredje Tåget. Ett av det svenska popklimatets smått magiska ögonblick på senare tid.
— Styrkan med Dr Yogami, berättar basisten Torf, är att vi låter som ett Nuggets-band, men har 75% eget material. Alla i bandet har gemensamma förebilder i 60-talsbanden, och i vår musik sammanstrålar allt, vi vet ungefär hur det ska låta.
Dr Yogami består av Johan ”Mad” Mattsson (sångare, gitarrist, låtskrivare m m), Bengon (Farfisaorgel), Lasse T (trummor), Kent Clark (gitarr) och så då Toft på bas. De bildades hösten 82 och har sedan dess haft ett tjugotal spelningar runt om i landet, och i de mest skilda miljöer — nu senast på teknologernas novischfest i Lund. Teknologer och garagerock — går det ihop?
— De slog ölglasen i borden, välte möblemang och liknande, så det verkade som om de gillade oss. Vi var i alla fall det band som druckit mest öl. De gav oss 2000 och så mycket öl vi kunde svälja, och det gjorde vi också.
Om någon i Yogami ska ta åt sig äran för att de låter som de gör, blir det i så fall ”Mad” Mattsson, vars inre anlag tycks stå i proportion med hans imponerande yttre (på det blygsamma planet kan man dra paralleller till t ex Ali och Solomon Burke).
— Det verkar som han har hur många låtar som helst. Han sitter hemma och gör sound-on-sound-inspelningar på en bandspelare, och sen kommer han till oss med kanske sex låtar, helt färdiga, och vi väljer ut tre av dem. Han tycks ha ett aldrig sinande lager av låtar där hemma.
Johan Mattsson ÄR onekligen en originell låtskrivare, som försöker göra lite mer med sitt material än att bara skapa traditionellt garageös. Gärna lite udda harmonier, märkliga orgelinpass och körstämmor.
— Vi har tur som har tre i bandet som kan sjunga bra. Både Bengon och Kenta är utbildade körsångare. Mattsson är helt självlärd, det finns ingen som har lärt honom något.
”Billie Jean” spelades in i Klippan för drygt ett år sedan, och var tänkt att vara ute redan i maj. (För övrigt handlar det INTE om Michael Jacksons stora dansgolvshit, utan om Mattssons andra stora kärlek efter rock: sport, och i detta fallet tennis och Billie Jean King.)
Varför blev det Mats Zetterbergs Tredje Taget och Inte någon av Klippan-etiketterna eftersom det var där ni spelade in?
— Jag har känt Mats sen långt tillbaka, och vi tyckte det kunde vara trevligt att ge ut singeln hos honom. Dessutom har de i Klippan bestämt att inte ge ut något på engelska på sina etiketter Klooak eller Svenska Popfabriken.
Dr Yogami har varit uppe i Klippan igen för att spela in material till en ny singel, bl a ”Flamin’ groovies”. Det lutar åt att det blir Tredje Tåget som blir deras etikett igen, men Toft säger också att ett par andra bolag har visat sitt intresse, utan att närmare gå in på vilka han menar. Och efter singeln ska det bli en medium-play, oavsett var de än hamnar. Hur ska man då beskriva Dr Yogami? Trummisen Lasse T:
— Magiska krafter och psykedeliska vibrationer är ständigt i görningen i bakgrunden — en blandning av skräckfilmer, garagerock, svarta solglasögon och sena nätter…