”Vad är det för likhet mellan en dromedar och Hornsgatan i Stockholm? Båda har var sin puckel…” Medan jag traskar över den kantiga holme i huvudkommunen som kallas för Gamla Stan försöker jag komma på typiska stockholmsskämt. Det går dåligt.
Anledningen till att jag traskar över den kantiga holmen är ett avtalat möte med rockgruppen Cirkus, fem stockholmare som utanför de ordinarie musikaliska bolagsgängen lyckats plocka fram en egen musikalisk profil. Hittills har styrkan manifesterats på en maxi-EP som skivbolaget Mistlur gav ut tidigt i somras.
Vad är det då som är så speciellt med Cirkus? Är det faktumet att man lånar Jan Lindblads syrseinspelningar på sin version av låten ”Amazonas”? Eller är det att gruppen fått möjlighet till att spela in ett TV-program medan debutplattan fortfarande är varm ute i skivaffärerna?
En träff över en kopp kaffe med två av gruppmedlemmarna, Mikael Cazzato och Caroline Giertz ger väl inte några egentliga svar på frågorna. Snarare små korn av sanningen…
— Vi bildades för två och ett halvt år sedan, berättar Mikael som svar på min direkta fråga. Vi har haft en massa medlemsbyten under denna tid men sedan 1984 verkar det fungera bra.
— De ständiga medlemsbytena har inte helt och hållet varit av ondo. När nya musiker har kommit till har även de gamla låtarna ändrats, fortsätter Mikael. Dessutom lär man sig hur viktigt det är med ödmjukhet när man ska samarbeta med andra.
Formen kring gruppen har varit den klassiska. Man komponerar sina låtar kollektivt även om det alltid är en enskild medlem som kommer med grundidén. När jag frågar Mikael varför gruppen håller på att nå ut just nu blir svaret:
— Jag tror att folk satsar på oss för närvarande. Även om skivbolagen i allmänhet satsar mindre på nya grupper har vi haft tur. Dessutom har TV-programmet betytt mycket för stämningen i gruppen.
TV-programmet, ja. För några månader sedan fick Cirkus möjlighet att göra ett TV-program. En konsert i Örebro spelades in och sänds som en samsändning mellan TV och radions program 3. Caroline:
— Programmet som vi har spelat in ingår i en programserie som heter ”Storstadspuls”. Att vi fick chansen var den vanliga visan med en bekant som hade en bekant som tyckte att vi passade in i bilden. Visst är det slumpen som avgör men jag tycker trots det att vi har klarat vår uppgift bra!
På ett år har det alltså hänt en hel del med gruppen Cirkus. Man har givetvis utvecklats sedan gruppen spelade in EP:n i februari. Skivan betraktas numera av gruppmedlemmarna som ett dokument på gruppens kvaliteter vid tidpunkten för inspelningen. Vad är då det bästa med att komma fram som ett lovande band?
— Att äntligen få uppmärksamhet är en härlig känsla, förklarar Mikael. Man har plötsligt en plattform att stå på.
— Dessutom blir man respekterad för det man gör. Och det på ett helt annat sätt än tidigare, avslutar Mikael Cazzato.