— Att det har tagit så lång tid för oss att göra en ny skiva beror på flera olika orsaker. Först och främst så är vi amatörer när det gäller musiken — vi har alla jobb eller studier vid sidan om. Och med tre medlemmar i Lund och en i Klippan gör att vi får det svårt att gå ihop tids- och platsmässigt. Men det främsta skälet är det att vi vill se till att skivan blir ordentligt gjord, också ljudmässigt. Man kanske inte tänker så mycket på det, men mycket av tyngden försvinner på vägen, i graveringen och i pressningen. Så på så sätt ska den nya LP’n bli bättre än vår första.
Sångaren och gitarristen Torsson, Bo Åkerström, verkar mycket samlad och ger iallafall inte något sken av att vara pressad av det faktum att det nu är ett bra tag sedan deras debut gavs ut.
Torsson — Klippanpopens ledstjärnor som sjöng om Lena Green och Klippans centrum, och som lärde oss att det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid.
Klippan ja, att den lilla nord-skånska håla skulle kunna få fram så många olika artister (tex The Push, Johnny & Dom Andra, Kommissarie Roy, Noise och Krimininella Gitarrer) och dessutom skapa ett typiskt “Klippan-ljud” ter sig som ett unikum än idag.
Efter försäljningssuccéerna med sin debutplatta (och även samlingsalbumet “Svensk Pop” där Torsson bla gör hyllningslåten par excellence “Klippans centrum”) har det varit tyst runt gruppen. Man har spelat ute lite (“när det blir chans”), men även gjort nytt material.
Gruppens kärna består än idag av Bo Åkerström och Christer Lundahl (kompgitarr), och ny hjälp har man fått av ex-Kommissarie Roy-medlemmarna Dan Persson på bas och Kiddie på trummor.
— Det är inget nytt band. Kanske låter vi lite mer… varierade. Men vi fortsätter att vara enkla och slagkraftiga. Däremot märker jag hur annorlunda vi låter på scenen jämfört med i studion. Varför det blir så vet jag inte. Kanske för att vi producerar oss själva och att vi kan utveckla våra idéer i en studio. Live blir det som det blir.
Torsson påbörjade inspelningarna av “En Rökare I Krysset” (som skivan med all sannolikhet ska heta — idrottsinfluenserna går tydligtvis aldrig ur) redan sommaren 1983, tog sedan paus under hösten för att spela ute, och fortsatte i studion i år.
— Just nu är vi lite stressade. Vi har rätt mycket att göra med de sista påläggen och slutmixen, och vi vill försöka att ha ut skivan den 26 oktober. Än så länge är jag mycket nöjd med resultatet även om det hade kunnat vara bättre. Men visst är jag nöjd, man kan ju inte hålla på hur länge som helst i en studio.
På “Öresundstwist”, “Radiosignalisten”, “Blodomloppet” och de andra framtida slagdängorna har man haft god hjälp av annat folk från Klippan och Malmö: bla Sticky Bomb och Thomas Hoist från Wilmer X (som båda är exil-klippaner), The Buckaroos magnifike saxofonist Åke Nordin, och gamle Torsson-medlemmen Ingemar Wiberg. Alltihop gjort med den artistiska precision som krävs för att kunna leva upp till sin titel.
Ett par lekande lätta dribblingar, och sedan… WHAAAM. Där satt den!