Intervju med Jimmy Johansson, vice ordförande i Musikspectrum.

En kall dag i början av februari sitter jag och Peter i racerVOLVON och puttrar sakta men säkert framåt. Jag sitter som vanligt och trummor lite nervöst på instrument brädan — Fan, det är ju Peter ”The Witchfinder General” vid ratten! Inte gör de tretton illaluktande Wonderbaumsen saken bättre — De luktar ju rent ut av skit! Sådana här resor får mig att associera till när man var liten och var på Grönan och åkte spybanan, frenetiskt slickande på den klibbiga sockervadden, huga huga. Ja som sagt, vårt mål denna gång var den lilla bruksbygden Surahammar. Vi tänkte besöka deras musikförening, kallad Musikspectrum. Där har vi bestämt träff med föreningens vice general — Jimmy Johansson.

MONSTRUÖSA KÄFTAR

Väl framme vid Bruksgatan och Spectrum eller ”kåken” som det heter i folkmun, hittar vi på ett rött gammalt hus som ser nästan mer fallfärdigt ut än modernt. Jag tror nog att huset pallar för mycket ändå. Det håller säkerligen några sekel till, om inte någon kommunal byggherre bestämmer sig för att sätta stopp och låta grävskoporna invadera huset med sina monstruösa käftar.
Vi bestämmer oss att stega in i kåken (för att snabbt undkomma den bitande kylan), och vi möts av en mycket mer välborstad och prydlig insida än första intrycket av utsidan. Vi hittar snabbt på Jimmy när han är i full sysselsättning med sin portabandspelare, i full flärd med att lira in lite nya riff. Jag startar raskt min intervju. Här följer nu en sammanställning av denna mycket trevliga konversation.

MUSIKLIVET I KOMMUN

Musikspectrum har existerat som förening i 10 år. Egentligen så började historien för femton år sedan, då ett gäng killar bildade en förening enbart just för att hålla koll på musiklivet i kommun, kunna arrangera konserter och diskon osv. Problemet då var att man inte hade någon lokal där alla banden kunde hålla till, så banden var utspridda över hela kommun. För tio år sedan drog sig kommunalgubbarna sig själv i örat och tog tag i detta. Musikspectrum uppstod då.

BACKSTREET

Det är lite band som repat och vuxit fram i kåken under alla år. De kändaste är förmodligen Backstreet, Night Walk och Tribulation. Mera band har hållit/håller på och repar där eller vad sägs om band som Älgdrevers — bluesband, Progress — rockband som har återuppstått, Mellanväsen, Sundown, Hjulvärksta — Bandet som förut bara var inriktat på Status Quo-covers, har tydligen vässat pennan och börjat skriva ned texter till sina nykomponerade tungblues-låtar. Självklart så finns det också några yngre deathmetal-ligister där och harvar på. Jag var även lite intresserad av att veta om någon i Sura också hakat på den senaste MTV-trenden och börjat lira grunge, men tydligen så var det ingen uppenbar skillnad i musikstilarna dvs killarna i kåken baserar sig fortfarande på renodlad rock, även metal och blues givetvis. Självklart så varierar musikstilarna i kåken mellan åldrarna, som på alla andra ställen. I Spectrum finns det 8 replokaler, där vissa band delar lokal. På övervåningen har även armbrytarklubben hyrt in sig. Där finns också ett kök och en liten scen tillgänglig.

STÖDMEDLEMMAR

Musikspectrum har ca 60 medlemmar, däribland också sk stödmedlemmar. Man kan bli medlem genom att betala in 25 kronor och på så sätt få ett medlemskort som gäller på Spectrums alla arrangemang under -94. För tillfället så jobbar styrelsen febrilt med planering för att kunna anordna någon musikfestival under Suraveckan nu i sommar. Annars så anordnas det inga konserter i Spectrum nuförtiden, möjligtvis någon enstaka unplugged-konsert ibland. Överlag tycker Jimmy annars att det jobbas alldeles för lite inom föreningen för att det ska hända något. Fler skallar borde slås ihop till en. Ett stort minus i protokollet är också att den så centralt belägna Folkets park (Folkölets park) jämnats till marken, för att ge vika för ett skolbygge. Där anordnade Musikspectrum riktiga rallarröjande konsertjippon förr. Möjlighet att låna utrustning i Spectrum finns också, det är bara att höra med någon som har prylar. Styrelsen har vissa planer på att köpa in en gemensam studioutrustning, som alla kan utnyttja. Pengar sparas febrilt just nu.
Livet i Sura då? Hur är det? — Ja, kanske är det just som Jimmy uttryckte sig: FULLA JÄRN (!!?). Håller man inte på med fotboll eller hockey så är det musik eller mecka med bilar som gäller. Annars är det rätt dött, enligt Jimmy. Många som har åldern inne åker väl in till Västerås på helgerna och går på krogen. Dagen efter förmodar jag att man kurerar sin sprängande betongkepa med lite aspirin och tar hojen och rullar ned till kåken och river sedan loss med instrumenten. I de bortomliggande verkstadslokalerna smälts det glödheta järnet för att sedan bearbetas av gigantiska stångjärnshammare. Sura bruk spyr ut sin mäktiga rök, samtidigt som musiken i Spectrum dånar i det lilla samhället. GOTTET SLUT — ALLTING SLUT!