Efter det mörker som under lång tid hållit sta’n i ett järngrepp, randas åter gryningen över Stockholm. Efter ett årtionde av tystnad — med undantag från enstaka blippanden — hörs ånyo synthetiska melodier leta sig fram mellan husen, blandat med en och annan akustisk gitarr. För renässansen startar naturligtvis som dess förebild gjorde i slutet av 1970-talet: med New Romantic.

Nyligen dök det upp en liten tretums cd-skiva. En oansenlig liten sak med pappomslag, som visade sig ha sitt ursprung i huvudsta’n. Mazarine Bleu skulle enligt texten på framsidan finnas på den, något för mig okänt. Efter att ha hört de första tonerna, tvingas jag gnugga mig själv i öronen och lyssna efter om jag verkligen hört rätt. Vad jag hörde var riktig new romantic, en stil som åtminstone jag föreställt mig var utdöd sedan åtskilliga år tillbaka.
Den synthpop vi hör idag bygger ju delvis på en annan tradition, vi kan kalla den Depeche-traditionen, vars status fastställdes några år efter New Romanticens glanstid 79-81. New Romantic kom i synthmusikens barndom och dåtidens synthar räckte inte alltid till att fylla ut hela ljudbilden, utan man kompletterade med akustisk gitarr om det behövdes. De synthar man hade var å andra sidan mycket analoga. Det gav ett eget sound, återupptäckt av Mazarine Bleu. Eller?
Martin Sjögren i Mazarine Bleu håller delvis med mig. Han är till och med lite stolt över att de inspireras av pensionerade hjältar som Japan, Ultravox och Pink Floyd. En bit från varandra är de ändå i stil, han och halvbrorsan Alex Karlsson som utgör andra halvan i bandet. Alex, som är lite äldre, står djupare i klassisk synth än Martin, som hellre specialicerar sig på få grupper från helt skilda fack. Gammalt blandas med nytt och det nya representeras i det här fallet av Blue for Two och Fleshquartet.

VARFÖR NEW ROMANTIC?

Att de är lite olika i sitt musiklyssnande gör att de drar åt olika håll när de skapar musik och då blir resultatet något “nytt”. Det kan alltså först tyckas vara en slump att det, i Mazarine Bleus strävande att blanda stilar för att skapa en egen identitet, råkade bli New Romantic. Men vid närmare eftertanke är det där deras rötter finns. Faktum är ju att när de första synthbanden såg dagens ljus blandade också de med det som fanns tillhands, med skillnaden att de inte tordes/ville alt. kunde göra ren synthmusik från början.

LIVE PÅ BERNS

Mazarine Bleu har spelat live ett antal gånger, mest i Stockholmstrakten, och den mest beryktade av dessa på Berns. De fick den tack vare att Alex jobbar med ljusdesign. Folk där såg lite förvånade ut, för de kände inte till vad som skulle hända och på scenen fanns en storbildsskärm som fick inleda konserten med att visa hur “stjärnorna” steg ur en limousin tillsammans med groupies och sedan med diverse divalater gick genom salongen och upp på scen.
Både Martin och Alex är ense om att livsstilen skall vara rock’n’roll, men inte musiken. Faran är som för så många andra i genren att det blir stelt live. Mazarine Bleu försöker stävja det genom att nu skaffa sig livemusiker. Det skulle innebära att bandet kom publiken närmare och slapp ha konserterna förinspelade i sequencer, som förr, med de pinsamma treminuters-mellanrum som det tar att ladda låtarna. DAT, som de har nu, tycker Martin inte är något bra alternativ, det ger inte bättre publikkontakt. Att hitta livemusiker har dock inte visat sig helt lätt. Kraven är att de måste tycka om det bröderna gör, det får inte bli en rocksättning och de måste vara “Mazariner”, d.v.s. funka att umgås med.

VRIDER PÅ KLICHÉERNA

Hittills har gruppen lyckats undvika stereotyper genom att bl.a. bandet kört med temakostymeringar och haft någon form av teater, släpat upp rekvisita på scen för att skapa miljöer och filmat sig själva bakifrån. Det visuella har förenats med det audioella och ger ett snyggt helhetsintryck.
Texterna däremot är vad som i princip kan betecknas som standard, med hjärta och smärta i centrum. Martin vrider på klichéerna så gott det nu går för att göra dem intressantare, men han har inte för avsikt att byta ämnen. Han tycker att de här kan alla ta åt sig av och pådyvla folk politik vill han inte.

MER AV MAZARINE BLEU

Det stora målet nu är att nå ut bättre. Mazarine Bleu har gjort en demo (förutom tidigare nämnda singel, recenserad i Propaganda nr 1.95) med först bara ett par låtar, men den fyller de på efter hand som de spelar in nya låtar. 45 låtar finns klara för studion, så det vore konstigt om inte demon höll hög klass. De skall vara med på kommande Powerspotsamlingen “Subreality” och vill försöka synas mer live.
För den som funderar på vad Mazarine Bleu betyder avslöjas att vissa oklarheter föreligger. Det lär vara en färg, men ingen vet riktigt säkert om den existerar. Martin gissar att den är djup, blå, mörk och glittrar lite…