Varför började du att göra ett fanzine?
Av en rad anledningar. Givetvis de klassiska, att jag gillar musiken etc. Det började med att jag köpte nåt gammalt Backstage-nummer från Birdnest, sen köpte jag nåt nr av Skrutt plus diverse andra gamla punkzines och blev helt såld. Jag kände direkt att det var nåt för mig. Jag har alltid gillat att skriva och eftersom jag faktiskt lyssnar övervägande på demos (sant!) föll det sig rätt naturligt att göra ett zine. Problemet då var brist på skrivmaskin el. dator, men när min kära familj investerade i en datormaskin var saken biff! Standardsvar eller vad?
Men, det finns faktiskt en mer kontroversiell anledning: När jag började gå på Resistance-spelningarna (Färjestaden) var det många som tittade snett på en och liksom “Va fan, spelar inte han fotboll?”. Det verkade finnas några kriterier för att få gå på konserterna. Även fast ingen längre blir förvånad att jag dyker upp på konserterna är fortfarande det märkliga beteendet en vanlig företeelse. Det är ofta man hör liksom “Vad gör han här?”. Det roliga är att jävligt många av dem som går på konserterna här enbart går dit för att träffa polare, men dem som verkligen går dit för att lyssna på musiken — de har ingen rätt att vara där och de passar
inte in. Det var väl lite därför jag
inte meddelade nån att jag höll på med ett zine innan Trall-Metall nr 1 var ute. Och visst blev folk förvånade! Jag ville liksom visa att underground-musiken är till för även icke-musiker, vilket många häromkring inte verkar fatta.

Hur länge har du hållt på med fanzinet? Hur många nummer har kommit ut och vilket nummer håller du på med nu?
Jag började i februari -96, då jag skickade ut mina allra första intervjuer, till Skumdum och Crescendo. Pjär (Skumdum) svarade efter 3 dagar och det var väl då jag på allvar började jobba med zinet. Jag har hittills gett ut fyra nummer & det är nog mycket därför jag håller på med nummer fem nu. Det blir förhoppningsvis intervjuer med Operation, Tattarlösning, Atomångest, Absentia & kanske nåt mer. Ute i mars/april.

Hur länge tror du att du kommer att hålla på med fanzinet?
Förhoppningsvis kommer jag aldrig att lägga av. Jag hoppas verkligen att jag kan bli “den nya Skrutt”, och komma upp i trettio-fyrtio nummer. Som det känns nu kommer jag att hålla på i all evighet. För punk kommer jag nog aldrig att sluta lyssna på och att jag skulle börja lyssna på list-musik tror jag inte är så särdeles stor risk. Nä, det enda som skulle tvinga mig att lägga av… uups, nu börjar jag svara på nästa fråga.

Vad skulle kunna få dig att sluta?
Jo, det är väl om datorn pajade, men då skulle jag nog ge ut ett handskrivet zine eller fixa det på annat sätt. Eller om jag skulle stå utan tryckeri, men då hade jag nog kopierat på min skolas biblioteks kopieringsmaskin på rasterna. Eller om folk skulle sluta skicka grejer & sluta köpa tidningen, men då hade jag nog fortsatt ge ut den ändå på ren jävelskap. Kort sagt: inget kan få mig att sluta!

Hur distribuerar du ditt zine?
Det gör jag inte, he he. Jag trycker endast 100 ex. per nummer så nån distribution är väl inte att tala om. Men dem som säljer mina nummer är: Birdnest, Bad Taste, Beat Butchers, Hot Stuff, Alcatraz, Ekire-Erik, Peter/Die Zlaskhinx, Johan/Mitt i Skiten plus några till. Vet inte alls hur försäljningen går, men förmodligen är det ingen som köper ett zine med så dumt namn.

Varför heter det Trall-Metall Magazine?
Dumt namn, ja. Det är många som har frågat, rykten har cirkulerat, spekulationer i massor o.s.v. — här kommer den nakna sanningen: Från början var det tänkt att jag skulle göra zinet med en gammal klasskamrat (Torbjörn/Brutal Solnedgång) som jag visste var musikintresserad och duktig på att skriva. Eftersom han lyssnar nästan uteslutande på metal och jag lyssnar en hel del på trall, så skrev vi “Ett Trall-Metall magazine söker grejer att recensera…” på första flyern, men på något mystiskt vis föll “ett” bort & så stod det bara “Trall-Metall mag. söker grejer att recensera…”. Därför började alla kalla det för det & jag hade inget bättre förslag, så det fick heta det. Dock insåg jag rätt snabbt att jag fick göra allt själv, eftersom Torbjörn aldrig riktigt har varit så mycket för undergroundmusik. Hursomhelst, flyern publicerades sedermera i Pie Mag nr 9 & jag ser väl ingen större anledning till att byta namn. OK, visst har namnet med största säkerhet stjälpt mer än hjälpt, men om folk dömer zinet efter dess namn är det deras olycka.

Vad är det jobbigaste med att göra ett zine?
Datorarbetet. Alla timmar knappandes på tangentbordet har onekligen varit krävande, men det får jag igen med råge när ett nytt nummer kommer ut. Då känner jag att det trots allt var värt allt slit. Annat jobbigt? Tja, när det kommer grejer för recension man inte kan ge en snäll bedömning på. Känns lite taskigt mot dem som skickat, men enbart positiva recensioner blir ju tradigt i längden. Grejer som är svåra att bedöma (t.ex. tyska metal-skivor…) kan också vara jobbigt, eftersom man vill ge allt en så informativ och konstruktiv recension som möjligt. Dock, inget av det här upplever jag som speciellt jobbigt. En annan grej är när det i recensioner på Trall-Metall står “kostar 10 kr” & så skickar folk endast en tia när dem beställer. Med den nya portoreformen innebär detta att hela betalningen går åt till porto = asch!

Vad är det roligaste med att göra ett zine?
Allt! Det är roligt när man får en beställning, det är skoj när man får en recensionspryl, det är trevligt när man själv får en recension, det är mysigt när nån frågar när nästa nummer kommer ut, det är megahäftigt när man får intervju-formulär från Promenade etc.

Vilken är den bästa respektive sämsta intervjun du gjort?
Den sämsta på senare tid är Akaft-intervjun, men det berodde till största delen på bandet själva. Andra minnesvärda intervjuer är ju Edge of Sanity och Randy-intervjun. Den bästa är väl kanske Kurt Olvars Rebeller-intervjun, men jag är även nöjd med Venera (nr 1), KUK/Adhesive (nr 2), M.I.D. (nr 3) och Böld (nr 4). Ska man se det hela från en mer objektiv synvinkel så har jag fått mest beröm för KUK/Adhesive-utfrågningen & Anti-Hero-centrifugeringen. Hittills.

Hur trycker/kopierar du ditt zine? Hur mycket kostar det och vart gör du det?
Jag kopierar mitt zine via min mors kontakter. Det kostar inte så speciellt mycket mindre än vad jag tar för varje tidning, så med friex. & portokostnader inräknat går jag back. Men jag antar att det är ett led i min strävan att bli oberoende av pengar (d.v.s. inte ekonomiskt oberoende utan ekonomiskt ointresserad. Öh…?).

Handskrivet, skrivmaskin eller dator? Varför?
Handskrivet och dator. Dock blir inget handskrivet publicerat i tidningen, utan omskrivs i datorform. Det allra coolaste hade nog varit skrivmaskin, men det äger jag ingen. Det är dock faktiskt inte så speciellt bekvämt med datorn, jag har nämligen inget bra layout-program så jag bara skriver & skriver ut skiten och blir ändå tvungen att klippa och klistra. Det är nog förresten det jobbigaste med att göra zinet, att sitta och klippa & klistra kvällen innan zinet ska tryckas. Men med salta jordnötter & Latin Kings i stereon går det.

Vilka andra zines inspirerar dig och har du några favoriter?
Numera inspirerar inget zine mig eftersom jag försöker göra det så personligt som möjligt. Men de som inspirerade mig att börja var nog Skrutt och S.I.M. (föregångaren till Slambang). Favoriter har jag givetvis ett femtiotal, men jag kan ju nämna några. Favoriten alla kategorier är Skrutt. 30 nummer på tretton år säger väl det mesta… Faktiskt tycker jag att fanzinen var roligare för tre-fyra år sedan. Mycket beroende på att det finns väldigt få zines som bara gruppmässigt intresserar mig idag. Taskigt formulerat, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Gamla favoriter var Krama Varandra & Akne — två fullständigt suveräna zines. Andra sjyssta på den gamla goda tiden var Häng Me’, Snabelparty, Prototyp, Falang, Batterisyra m.fl. Såklart finns det kuliga zines även idag och då kan ju Pie Mag, Lemonzine, Keep Out! & Benzine nämnas. Promenade icke att förglömma…

Hurdan har responsen varit?
Klar till halvklar. Runt om i landet har responsen varit förvånansvärt bra, nästan idel lovord. Sämsta recension är utan tvekan den i Close Up & det var ju ändå ingen slaktning. Många grupper & privatpersoner har hört av sig och varit väldigt positiva. Däremot har väl inte responsen varit så bra häromkring. Jag vet inte, många tycker nog att det är för okända grupper, men ärligt talat vet jag inte vad folk tycker om tidningen. Det är aldrig nån som säger nåt förutom att folk på fyllan gastar om hur bra Trall-Metall är, men oftast är det personer som mig veterligt aldrig köpt ett endaste nummer av Trall-Metall… Rent allmänt tycker jag det verkar som om Promenade är populärare, men i ärlighetens namn skiter jag fullständigt i det. Jag skiter i om folk gillar Trall-Metall, även om det är kul om de gör det. Jag gör nämligen zinet precis som jag själv vill, inte för att tillfredsställa någon annan. I övrigt säger väl en sån grej som att jag under fyra nummers tid endast fått en lokal musikutgåva (Spaps-skivan) att recensera ganska mycket…

Vad är ett bra fanzine i dina ögon? Vad ska ett bra fanzine innehålla?
Ett bra fanzine i mina ögon? Trall-Metall givetvis, annars hade jag gjort den annorlunda. I övrigt så uppskattar jag uthållighet, humor, regelbunden utgivning, attityd, långa recensioner, ren layout & personlig prägel. Ett bra fanzine måste väl inte innehålla nåt speciellt, det vackra är i betraktarens ögon.

Varför gör du det här zinet egentligen? Har du något syfte eller mål med det?
Se första frågan. Annars tycker jag väl att jag har en hel del intressant att säga angående musikutgåvor, hade jag inte gjort ett zine hade jag nog suttit & skrivit recensioner i hemlighet… Syftet är väl att tillfredsställa mitt eget ego. Målet är att bevara min kreativitet.

Har fanzinet någon speciell inriktning?
PUNK! Jag vet inte riktigt vad du menar med inriktning, men den riktar sig väl till fanzineläsare i allmänhet och trallpunkare i synnerhet. Nu har du haft två knepiga frågor i rad, skärpning!

Vad är Punk för dig?
MEN! Snacka om k-n-e-p-i-g f-r-å-g-a !!!!! Punk för mig? Fan, jag har ju skrivit en tio sidor lång uppsats om punk i skolan, läs den istället! Punk för mig är musik, ideal, åsikter, attityd & en orubblig vilja att gå sin egen väg. Jag upptäckte punken med Ebba Grön när jag gick i femman. Förutom att musiken föll mig 100%-igt i smaken fanns där en sån styrka i texterna jag aldrig skådat tidigare. Det var som om det var mina åsikter Ebba Grön sjöng om. Totalvägran, religionsförnekelse, profit, politikerförakt, ung kåthet — allt fanns där! Det snackas ju mycket om individualismens stora roll i punken, så tycker du att du är punkare, då är du det. Själv titulerar jag mig mer än gärna punkare. Detta grundat på min anarkistiska grundsyn, mitt lumpen-motstånd, min vilja att skita i vad alla andra tycker (därav inte sagt att man måste gå mot strömmen, vilket många Kalmar-punx verkar tro) och det faktum att jag till 99% lyssnar på punkmusik. Numera klingar det ju väldigt illa att vara punkare och visst låter det passé att vara anarkist & vapenvägrare, men this is me. Jag kan inte ljuga för mig själv och låtsas vara nån annan än vad jag är, bara för att lättare smälta in i min omgivning. Visst blir föräldrar & släkten chockade när de får höra mina politiska åsikter, men vem bryr sig? De är ändå sålda till systemet, för så säger Operation! Allvarligt talat, mycket är punk för mig och punken betyder allt för mig. Alldeles för mycket för att jag skulle kunna plita ner nån slags sammanfattning här.

Drömnummer? (artiklar, intervjuer)
Ja du. Mitt drömnummer skulle innehålla intervjuer med Kjell Höglund, Mental Härdsmälta, Latin Kings, Kurt-Urban Karlsson, Magnus Uggla, IFK Gamla Saxon, Cornelius Wreeswijk & Moment 22. Dessutom recensioner på slipsnålar, vindrutetorkare & apelsinskalare, samt en tio sidor lång artikel författad av Joakim Thåström “Jag hatar min Ebba Grön-period”. Formatet skulle vara A5, tjockleken 48 sidor & priset tio kronor + två frimärken. Namn & nummer? Trall-Metall Mag nr 5! Nä, drömnummer är en ytterst fånig grej. Se till att förverkliga drömmarna istället! Se bara på mig, jag hade ju en Kurt-Urban Karlsson-intervju i nr 2…

Vad skulle du aldrig ha med i ditt fanzine?
Öh… det var en maffig avslutning. Faktum är att jag utan konkurrens klurat mest på den här frågan och jag kan, efter åtskilliga timmar, fortfarande inte ge nåt vettigt svar. Jag skiter i att svara på frågan och vill istället upplysa alla som läser det här om att Flashback-redaktören blivit åtalad igen. Ett sjukt mongo som våldtagit en utvecklingsstörd flicka har känt sig kränkt efter publicering i Flashback & kräver nu Jan Axelsson (Flashback-redaktören) på 50 000 kronor i böter plus fängelsestatus, när svinet själv kom undan med villkorlig dom & ynka 4000 kr i böter! Krossa vårt ruttna rättssystem! Det minsta Du kan göra är att fylla i protestlistor på Internet, sök på ordet “Flashback” så får du all information. Det var allt från mig. Ajökens!

Nr 1
Skumdum, Crescendo, Edge of Sanity, SGB, Venera m.m. (960528) A5 40 sidor SLUT
Nr 2
Hydrogenium, Adhesive/KUK, Amok, Hylands Hörna m.m. (960915) A5 44 sidor SLUT
Nr 3
Anti Hero, Spaps, M.I.D., Pulpit m.m. (970420) A5 48 sidor 10 kronor + porto
Nr 4
Kurt-Olvars Rebeller, Böld, Akaft & Die Zlaskhinx (970827) A5 48 sidor 10 kronor + porto

Nr 5
Ute nu…

Trall-Metall Magazine
Rille Bengtsson
Torsgatan 10
386 92 Färjestaden
0485-384 84