Efter ”Diamond Mistress” blev det ganska tyst. Orsak: Madison har flyttat från Hudiksvall till Göteborg och bytt gitarrist.
Nu är tystnaden slut. Nu ska Madison göra sig hörda igen…

I början gick det fort för Madison.
Gruppen bildades ur spillrorna av tre splittrade band i november 1983. Redan efter ett halvår hade de fått ett efterlängtat skivkontrakt och första plattan ”Diamond Mistress” släpptes ett par månader senare.

Sedan dess har det varit tyst om Madison, alldeles för tyst.
Poppis ringde upp gitarristen Anders Kalson för att fråga vad som egentligen hänt med Madison.
— Det är väl snarare så att det inte hänt någonting alls, säger han lite ironiskt.
— Problemet är att vi har visat oss alldeles för lite ute, men nu ska vi försöka göra så många konserter som möjligt under våren.

Alla Madisons medlemmar är ursprungligen från Hudiksvall, men för några månader sedan insåg de att de var tvungna att flytta till en större stad om de ville nå ut till fler människor med sin musik.
De flesta hade valt att flytta till Stockholm, som ju onekligen är ”staden där det händer”, men Madison flyttade till Göteborg istället.
— Vi är inte så kräsna, säger Anders och skrattar, dessutom är det inte så hård konkurrens i Göteborg och den känns lite vänligare än Stockholm.
Flyttningen till Göteborg har tagit en hel del tid, en annan orsak till tystnaden är att gitarristen Dan Stomberg slutat och ersatts av Mikael Myllynen. Det är numera han och Anders som står för alla låtarna och Madison har nu en betydligt enhetligare musikalisk profil än de haft tidigare.

— Förr spelade vi både heavy metal och hårdrock, berättar Anders, men nu har vi lugnat ner oss betydligt och vårt nya material är tung och melodisk hårdrock.
— Själv lyssnar jag på all sorts musik. Jag tror att det är viktigt att man har så bred smak som möjligt och hela tiden är öppen för nya intryck.

Madison kommer att satsa stenhårt på musiken nu. Flyttningen till Göteborg var bara första steget. En kort Sverigeturné är redan planerad och sedan är det dags för killarna att ge sig in i studion och börja arbeta med nästa LP.
— En hel del material är redan klart, och vi vet ungefär hur vi vill att den nya plattan ska låta.
Texterna är rätt viktiga för Madison. De ska gärna berätta en historia, eller skildra en situation där alla kan känna igen sig.
— Jag har ingen lust att skriva meningslösa texter i stil med ”Saturday night and I feel allright, oh baby, yeah, yeah”, säger Anders. Vi försöker få ett så varierat innehåll som möjligt i våra texter — det är viktigt att dom handlar om något. Ofta blir det kärlek, det känns ju rätt väsentligt…

— Man måste våga tro på sej själv, säger Anders plötsligt när vi pratar om något helt annat.
— Jag tror verkligen på Madison, vi har en bra sångare, varierat låtmaterial och vi spelar rätt bra, det borde ju räcka långt.

Hur långt det räcker får framtiden utvisa, men om Anders får som han vill har vi inte hört namnet Madison för sista gången.