”…frågan är när man lyssnar på deras låtar utgivna på vinyl om en nål rört vid något så vackert sedan Jessica Griffin vaccinerade sig senast!” skrev jag själv om Red Sleeping Beauty för några år sedan. En av de svenska popgrupper som betytt mest för mig någonsin. Deras fullständigt fördomsfria, charmiga och oerhört melodistarka poplåtar har jag älskat från första sekund.

Anonyma hemma

Red Sleeping Beauty är en Stockholmskvartett bestående av Kristina, Mikael, Niclas och Callis. Efter ett knippe vinylsinglar och två lite kortare cd-skivor, plus medverkan på ett otal samlingsskivor och samlingskassetter, är Red Sleeping Beauty fortfarande oförskämt okända här på hemmaplan.
Delvis beror deras anonymitet på att gruppens skivor saknat distribution här — skivorna är utgivna på charmiga men små bolag som tyska Marsh-Marigold, amerikanska Sunday Records, japanska Motorway och spanska Siesta — men också på att ”mespop” är skrämmande förbisedd i Sverige.
— ”Mespopen” är som en subkultur inom popen. Den är kanske mer obskyr nu än för några år sedan, musiken går ju i trender, säger Mikael när jag ringer upp honom.

Mespop = äkta punk

Visst är det så. Begreppet ”mespop” eller indiepop beskrivs utmärkt av Internets guldgruva Tweenet; ”the kind that tends to come out on small-run seven-inch singles with handmade sleeves. They call it ”wimpy” and ”twee”, but popkids everywhere know that the true spirit of Punk Rock lives on not in the mass-marketed ”alternative” scene, or the sub-metal caterwauling of testosterone-poisoned grunge-rockers, but in the simple and pure efforts of kids banging out sweet delicious songs on cheap guitars”.
De som är inne på ”mespop” är ofta väldigt fanatiska och seriösa. Många beställer långa listor med vinylsinglar från postorderbolag från hela världen, övertygade om att Sarah är hästlängder bättre än Creation och att Another Sunny Days ”I’m In Love With A Girl That Doesn’t Know I Exist” är bättre än vilken Beatles-singel som helst. Så även om Red Sleeping Beauty är okända här, har de många och seriösa fans på andra platser.

Planerad semester

— När vi var i Tyskland och spelade i december förra året, var det en kille från USA där för att se oss. Han hade planerat sin Europasemester med hänsyn till våra spelningar. Han frågade om han fick lov att banda konserten på den bandspelare han hade med sig.
I Japan finns det också Red Sleeping Beauty-fanatiker.
— Vår mini-cd ”Bedroom” fanns med på en topplista i en japansk tidning över de hundra bästa skivorna någonsin. Vår skiva var på plats 99, berättar Micke stolt även om han är helt övertygad om att listan säkert innehöll massor av Sarah-skivor och inte såg ut riktigt som sådana listor brukar göra.
Säkert halva mitt och Mikaels samtal upptas av att prata om favoritgrupper och favoritskivor.

USA bäst

— För tillfället lyssnar jag mest på Trembling Blue Stars skiva, den är oerhört bra. Det släpps väldigt lite sådan musik nu. Sedan lyssnar jag mycket på Comet Gains nya singel ”Say Yes To International Socialism”. High Llamas och Katerine. Men annars kommer den bästa musiken från USA nu. Grupper som My Favourite, Tullycraft och Rocketship. Det finns bra musik inom alla stilar, men britpop tycker jag inte om. Oasis gillar jag inte, säger Mikael med eftertryck.

Saknar du Sarah Records?
— Nej, det gör jag inte. Jag tycker de gjorde rätt som slutade, dessutom var deras skivor inte lika bra mot slutet.
Hur ska ett bra popband vara och vad ska de ha för att du ska gilla dom, förutom bra låtar förstås?
— Bra texter är viktigt… nu kanske jag kastar sten i glashus, skrattar Mikael och fortsätter. Trembling Blue Stars har väldigt patetiska texter, men de är ändå suveräna. Det är en svår balansakt. Man kan skriva om kärlek på det sättet om man gör det bra. Det är oerhört viktigt att texterna berör. Sedan är det trevligt med snygga skivomslag och sådant också.

Siesta + H. Lime = sant

Red Sleeping Beauty har spelat in sin första fullängdare. Äntligen.
”Soundtrack” släpptes av det spanska bolaget Siesta tidigare i år. Och nyligen blev det klart att det magnifika Siesta äntligen kommer att få ordentlig distribution i Sverige. Det genom pigga Harry Lime Records och Border Music. Därmed kanske Red Sleeping Beauty kan komma bort från den värsta obskyriteten här i Sverige.
— Vi spelade in den på en 16-kanalsstudio här i Stockholm. Vi har skrivit ettårskontrakt med Siesta. Det är vårt första riktiga kontrakt.
Siesta verkar vara ett av de bästa bolagen för popmusik idag.
— Ja, förr fanns det skivbolag som man visste stod för kvalité som Sarah och él Records. Man kunde köpa vad som helst på de bolagen, man visste man att fick en bra skiva. Idag finns det knappt något bolag som står för kvalité rakt igenom på det sättet, men Siesta är inte långt ifrån. De har flera bra band som They Go Boom!!, La Buena Vida och Arabesque. Dessutom verkar de ha ganska god ekonomi. De gör bra reklam för sina skivor och håller precis på att förhandla om ett licensavtal för sina skivor i Japan. Mateo som driver bolaget är mycket inspirerad av él Records.
Om du jämför ”Soundtrack” med tidigare material?
— Albumet innehåller fler riktiga instrument som blås och trummor. Soundet är lite annorlunda emot tidigare. Vi låter lite mognare tror jag. Influenserna är lite bredare, fler jazz- och bossanova-inslag. Musiken blir mindre typisk.

Med och hyllar él

Red Sleeping Beauty har också bidragit till en hyllningsskiva till él records som amerikanska Le Grand Magistry sammanställer. På den medverkar Red Sleeping Beauty med en låt.
— Vi har spelat in Would-Be-Goods-låten ”Cecil Beaton’s Scrapbook”. Vi valde låt ganska sent, men som tur hade ingen valt den, vi ville verkligen spela in den. Hyllningsskivan kommer nog bli jättebra för bl a Bid, Celeste, Cinnamon och Would-Be-Goods medverkar.
Dessutom kan man höra diverse Red Sleeping Beauty-låtar på olika samlingskassetter och bandets ”Bedroom”-cd släpptes i Japan med fyra extraspår, och de spelade nyligen på premiärkvällen för den nya klubben The International Pop Underground i Stockholm. Men några fler livespelningar är inte planerade.

Tråkigt att repa

— Vi tycker det är tråkigt att repa. När vi gör låtar, står vi inte och repar in dom i replokalen, utan vi spelar in dom på en porta och sedan när vi ska spela live får vi repa in dem på allvar.

Men till Japan skulle de gärna åka och spela.
— Vi är snart det enda svenska popbandet som inte varit där, skrattar Mikael.
Men jag tror inte det dröjer länge till. Både ”Bedroom”-skivan och nya ”Soundtrack” är som klippta och skurna för den pophungriga japanska publiken.