Att göra en vacker gest är inte det enklaste som finns, inte heller en god gärning är så enkel att göra, och att göra ett sånt starkt intryck att man för alltid blir ihågkommen kan i dessa tider ibland te sig omöjligt. Ett sätt att bli sedd är att hoppas på rätt tajmning och sen vara så extrem och vulgär som man bara kan. Men man kan också som i Poprace fall göra helt tvärt om och göra en elegant gest och gå rakt mot hjärtat med sin musik. Det är det Poprace gör med sin 5 låtars kassett ”Sunbright”.
Den är i sitt extremaste fall det vackraste man kan höra inom popmusik, så enkel och skör att vissa antagligen blir förbannade. Poprace från Åhus som består av Karolina Komstedt och Joakim Ödlund sång, Anders Baeck trumma, Henrik Mårtensson bas, Johan Angergård och Jens Hård gitarrer, har inte sina kvaliteter i stämningsfulla låtar eller fantastiska harmonier som vissa engelska band, utan Poprace styrka är helt enkelt deras övertygelse i att skriva enkla poplåtar med sockersöta melodier så som vi är vana att höra inom ”anorackpopen”.
Jag tar emot ”All I wanted” med öppna armar och smälter direkt, ”Invisible” som är ren skär bossanovapop och ”Dumb” som är allt annat än dum visar att deras medverkan på diverse Cd-samlingar i Spanien och andra utgåvor i USA och Japan är helt befogade.
Deras enda plump på ”Sunbright” är låten ”Drifting away” som inte riktigt når ända fram, men det uppvägs av helheten som bokstavligen strålar av charm. Poprace har på sitt sätt blivit tidlösa genom att för alltid finnas på Popangelovs kassett, men troligtvis mest pga en elegant gest och sin goda gärning!