John L. Byström har lyssnat på månadens ivrigaste demogrupper. Och han påstår sig redan ha hittat två supergrupper inför pop-boomen 1993.

1992 DRAR SIN sista suck och det börjar bli dags att summera året. För SNART:s del finns det ett antal anledningar att minnas de gångna tolv månaderna med glädje. En genombläddring av SA #15 till #18 minner om höjdpunkter som Merry-Makers, Scents, Bothsides, Stevepops och Doris Days — och det är ändå bara »segrarna« i varje omgång, med ett betyg som inte understiger sju poäng (enligt POP:s betygssystem: 1-10). Under denna topp finns löftesrika gäng som Suredo, Backyard Babies, Captain Dream, Baby Lemonade, Psycho Trip och Honeycave (samt Hymans!). Flera av de här banden har redan skivdebuterat/fått kontrakt och det skulle förvåna mig om inte de flesta av dem presenterat sig på skiva innan 1993 är till ända.

Ska någon demo i decembers kassettskörd kunna matcha ovannämnda storheter? Finns här några nya »contenders«?
Självklart — inte en SNART utan minst ett nytt superfynd! Här är de två, Crush och Icecave, och kommer båda — otroligt nog — från Karlstad, en metropol som tycks ha fått mer än sin beskärda del av utsökta små popcombos. Jag minns Beds & Pillows med välbehag och även Icecave har figurerat tidigare på våra demosidor.
Nu sällar sig Crush till skaran med en alldeles fenomenal självbetitlad demo med numret USH 001 [BETYG 8]. Förutom fem fantastiska popmelodier har det här gänget en befriande dos humor och självironi. Det medföljande brevet, författat av trummisen Tusse, är ett synnerligen komiskt aktstycke. Jag citerar:
»>This Time It’s for Real< är tungpop, där tamburinen råkar komma in helt rätt i andra versen. Avslutningsvis dödar Anders sin gitarr. Slutligen kommer >Tricky<, en låt med magiska popattribut som Aaaah-kör, söt melodi, Pixies ackordföljd i mellanspelet samt en malande gitarrfinal som till sist övergår i Torsby-rockabilly… Efter denna gitarrorgie till inspelning valde vi att ta med ännu en gitarrist. Och därmed är vi lika många som Byrds…«
Månne en parodi på undertecknads recensionsstil? Vara hur det vill med den saken, faktum kvarstår att detta är en närmast överjordisk demo. En referens som måste fram är naturligtvis Ride, vilka benämns »storheter« i brevet. De plockar även fram namn som Teenage Funclub (sic) och Tages (!!) (deras utropstecken). En annan ofrånkomlig parallell är Whipped Cream, innan de överdoserade på metadon. Kort sagt lysande.

Trots att Icecave omskrevs i varma ordalag redan i SA #16 var jag oförberedd på den oerhört stilsäkra gitarrvägg som slog emot mig när jag stoppade kassetten i stereon. »Swell« [BETYG 8] är sällsamt proffsigt inspelad och de fem låtarna brinner och glöder på ett sätt som gör att bandet genast borde byta namn — från Icecave till det mer rättvisande Firecave.
Topparna utgörs av titellåten och »Fit«, båda med popmelodier och episkt gitarrspel som skulle göra såväl Ride som Popsicle imponerade, kanske rent av lite avundsjuka.

Nästa två gäng är också bekanta för SA-läsare, norrlänningarna Seashells och Honeymoons, båda från Umeå. Honeymoons gjorde en fin, om än Charlatans-doftande debutsingel häromåret. Visa av den kritik som då drabbade dem är de här inne på lite nya spår. Det är fortfarande mycket brittiskt (och faktiskt lite Easy) — Creations sena åttiotal, typ Razorcuts och John A. Rivers, är ett bra riktmärke. Välproducerat, med snygg B3:a och driven sång [BETYG 6].
Vad de två låtarna heter har jag ingen aning om — i stället för relevant info skickar de en naivistisk teckning av en segelbåt. Den ska förmodligen illustrera begreppet »vind i seglen« — och inte mig emot när Honeymoons låter så här fint.
Vilken demo i ordningen Seashells skickat till SA går inte längre att hålla reda på, gruppen har gått från oklarhet till klarhet och har nu nått den punkt där de behärskar sin genre till utsökt fulländning (det är bara i smått psykexperimentella »Diving« de riskerar att ta sig vatten över huvudet).
Vad genren heter? Om inte demotiteln »Femme Au Tambourin« [BETYG 6] och låttitlar som »Kinky Bossanova«, »Topstar« & »A Charming Embrace« säger er tillräckligt vill ni förmodligen heller inget veta. Låt mig bara helt kort konstatera att det här är den bästa svenska wimppopen sedan Happydeadmen — Eat your heart out, Acid House Kings…

Nå, det var tre »gamla bekantingar« på raken — finns det inget nytt under solen? Jodå, till min stora glädje kan jag meddela att »the surfin’ craze is spreading«! Nu har den nått till välkända badorten Örebro och One Chord Wonders.
Det känns verkligen finemang att få njuta lite god surfpunk när vintermörkret lägrar sig, och de sju spåren på »Summer Surfin’ Days« [BETYG 6] är långt ifrån oävna. Kanske mer kul än bra än så länge (till skillnad från Sonic Surf City som är oerhört kul och oerhört bra) men här finns åtminstone en halv ocean potential.
Jag finner det oerhört fascinerande och charmigt när svenskar sjunger saker som »I met her at the high school prom«, men i övrigt måste denna unga trio få lite välmenande vägledning så de lägger sordin på sina bitvis väl juvenila och misogyna texter. I denna genre är det självklart ett kardinalfel att döpa en låt till »Ugly Girl«!

Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan Nirvanas exempellösa framgångar skulle sätta sina spår i vår demoskörd. Det första tydliga exemplet på det är Sludge Nation (f.d. Drugstore Cowboys) från Lidköping. På »Dogfather« [BETYG 5] (ursprungligen tänkt som MP, men nu av finansiella orsaker i demoform) är det inte svårt att (eller rättare sagt, svårt att inte) höra Kurt Cobains hesa stämma.
Sludge Nation listar Pixies som en viktig influens, och det är ju allmänt bekant att Nirvana inte gör mycket som Pixies inte redan gjort bättre…
Själv finner jag sådan här »gapmusik« lätt enerverande i långa loppet, men Sludge Nation besitter en hygglig låtkänsla och fräcka splittergitarrer — kan säkert bli något med rätt matchning.

Numrets mest överraskande bidrag kommer från Boris Tedeborg, som på »Tedeborg Sjunger Herentz« (med undertiteln »Janne Linds Barbariska Dagböcker Del 5«) [BETYG 5] gör en oerhört ambitiös litterär vispop i Lundells/Thoréns anda (för att inte vara alltför elak kan jag väl säga att han bitvis även tangerar genrens blott två »godkända« namn, John Holm och Staffan Hellstrand).
Kassetten innehåller inte mindre än 21 låtar och dessutom medföljer ett tjockt illustrerat häfte med alla texter! Jag har en obestämd känsla av att jag borde hata det här, men den fabulösa dumdristigheten i att skicka på oss detta magnum opus och det totala föraktet för alla fjuniga tonåringars Rickenbacker-mangel kan bara bemötas med häpen respekt.
Tedeborg är synnerligen driven, såväl musikaliskt som textmässigt. Han räds inte att blanda högt med lågt, traditionell instrumentering med lustiga musikantiska nycker. Om denne artiste inte redan finns på skiva är det ytterst märkligt, ty detta är av högsta kvalitet och torde vara gefundenes fressen för fyrtiotalsgenerationen.

Det är synd om April Tears. Ända sedan vi sågade dem i SA #11 har de febrilt försökt få oss att ändra ståndpunkt. Jag vet inte hur många demos och uppfordrande telefonsamtal vi fått sedan dess. När de så äntligen lyckas få till det, på »Landscraper« [BETYG 5], så slarvar vi bort demon! Det kan kanske tyckas vara en god idé att överlämna demokassetter »in person«, men det finns i så fall betydligt bättre tillfällen än Hultsfredsfestivalen… Nu dök inte »Landscraper« upp till ytan förrän ett par månader senare, i samband med en större städning av redaktionen.
De fem nya låtarna visar ett band som tagit stora steg framåt, och den ömsom luftiga, ömsom fuzztunga 4AD-pop (Lush parade med Jesus and Mary Chain, ungefär) de nu åstadkommer är synnerligen attraktiv. Trägen vinner, April Tears!
Vilket för övrigt kan vara ett tips till alla demoband som inte lyckades komma med den här eller någon annan gång. Ge inte upp, fortsätt att slipa på er musik, skicka era demos till oss, så kanske, kanske…
Pop on!

adresser:

Boris Tedeborg, Skolgatan 21 J, 413 02 GÖTEBORG
Crush, c/o Anders Lindgren, Östra Kanalgatan 18, 652 20 KARLSTAD
Honeymoons, Rådhusesplanaden 1, 903 28 UMEÅ
Icecave, c/o Andreas Byhlin, Sundbergsgatan 2, 652 21 KARLSTAD
One Chord Wonders, c/o Gustaf Ljungström, Oskarsplatsen 3, 702 13 ÖREBRO
Seashells, c/o Mattias Jonsson, Språkgränd 41, 111, 907 33 UMEÅ
Sludge Nation, c/o Peter Verdoes, Avesgärde 34, III, 417 44 GÖTEBORG