Efter både en ny skiva och en samling ’94 kan vi väl konstatera att The Nomads från Solna inte har slängt in handduken än. Trots att att det gått några år sen första singeln Psycho kom i början av 80-talet kan man lita på att det kommer en ny Nomads platta varje halvt skottår. Nix Vahlberg sångare och gitarrist svarar på några frågor.

1. Jag såg er på Hultsfred i år (’94) och det var ju ett jävla rens, är det fortfarande lika kul att spela efter alla år?
Hultsfred är, som alla festivalspelningar, kul att göra. Det är mycket folk, bra stämning, man träffar många man känner, det är PARTY. Det är svårt att misslyckas med en spelning under såna omständigheter. I övrigt är det svårt att svara på frågan… vi spelar mycket mindre nu än vi gjorde förr, vi repar t.ex så gott som aldrig, men när vi har kul spelar vi bra!

2. Ni brukar ju vara nere i Europa och spela, är ni populära på kontinenten?
Vi säljer förhållandevis fler plattor utomlands än i Sverige. ”Powerstrip” kom ut i Europa genom tyska Rough Trade, samt i en vinylutgåva på Munster i Spanien. I USA ger ett litet bolag i Long Beach, CA som heter Sympathy For the Record Industry ut våra plattor. I Europa går det bäst i Frankrike, Spanien och Holland. I Tyskland har vi aldrig lyckats nåt vidare.

3. Ni har ju spelat förband till Ramones ett par gånger, är det schyssta grabbar?
Ramones är förmodligen det band som betytt mest för mig överhuvudtaget och att få göra två förbandsturnéer med dem var en stor ära. Även om deras storhetstid ligger några år tillbaka i tiden kan de fortfarande vara ett förbannat bra liveband. De är dessutom trevliga människor, särskilt Joey. Jag och vår trummis, Jocke, hade en oförglömlig kväll med Joey på en hotellbar i Helsingfors ’91 då han i flera timmar berättade anekdoter från New Yorks punkscen på 70-talet.

4. Steve Wynn från avsomnade Dream Syndicate har skrivit en låt på Sonically Speaking, skrev han den speciellt för er?
Ja, Steve skrev ”Smooth” speciellt för oss. Nomads och Dream Syndicate gjorde en del spelningar tillsammans under 80-talet så vi känner varandra sen dess.

5. Hur var det att arbeta med Chips resp Conrad Uno?
Både Chips och Conrad är väldigt bra producenter som är inspirerande att jobba med. Den stora skillnaden är att Chips är perfektionist och han släpper inte igenom något som helst slarv. Eftersom vi är ganska slarviga så innebar det att vi ofta möttes på halva vägen, vilket gjorde Sonically Speaking till en väldigt bra platta: soundet är glasklart, trots att musiken är ganska rå. Powerstrip är inspelad på ett helt annat sätt, till stora delar live i studion med de missar det kan innebära. Jag gillar båda två lika mycket.

6. Berätta nåt om samarbetet med Entombed?
Jag och Jocke är kompisar med Nicke i Entombed och ett tag hade vi ett hobbyprojekt tillsammans som hett Leadfoot. Vi spelade stenhård punkrock, gjorde några livespelningar och en en lysande studioinspelning med Thomas Skogsberg som förmodligen ingen kommer att få höra, vilket är ganska synd…

7. Har ni lämnat 4-eyed Thomas för gott?
Nej, det är 4-eyed Thomas som sammanställt samlingen ”Showdown!” och vi har fortfarande ganska mycket med varandra att göra.

8. Blir det nån fortsättning på Rumblers?
Flera av medlemmarna i Rumblers är nu med i Robert Johnsons Punchdrunks som är en suverän instrumentalcombo. Vi har snackat om att göra en Rumblers-reunion på Hyndans hörna här i Stockholm snart. Får se om det blir av…

9. Vad tycker du om den blomstrande svenska H-C scenen?
Jag är inte särskilt intresserad av hardcore och tycker att de flesta Svenska banden i den genren bara plankar sina Amerikanska idoler.

10. Träffade ni några rockstars när ni var i Seattle för att spela in senaste skivan?
Vi träffade folk från Mudhoney, Fastbacks, Posies, Young Fresh Fellows och en massa andra band när vi var i Seattle. Stan svämmar nästan över av musiker. Vi fick tyvärr inte träffa Supersuckers som jag gillar väldigt mycket, men vi fick gå en rundtur på SubPop!

11. Vem var den bästa låtskrivaren i Hüsker Dü, Bob Mould eller Grant Hart?
Nej, jag tycker att Bob Mould är bättre på att fixa oväsen på gitarr än att skriva låtar och att Grant Hart skrev de bästa Hüsker Dü-låtarna!

12. Ken Stringfellow
— en bra snubbe som är lycklig nog att vara gift med Kim i Fastbacks. Vi var ute och drack sprit med dem ett par kvällar i Seattle.

Lyres
— ett av de bästa banden som fanns i mitten av 80-talet. Leddes av en fullständigt vansinnig människa som kallade sig MonoMan. Gitarrspelet på nya REM-plattan är till stora delar insirerat av Lyres speciella ”Tremolo-in-synch”-sound.

Egg Studios
— inrymd i Conrad Unos garage i ett av Seattles trevligare villaområden. Bordet stod en gång i Stax-studion i Memphis.

The Sonics
— 60-talets råaste och bästa band. Spelade punk 1964. Splittrades när sångaren Gerry Roslie fick krypa i fängelse för våldtäkt av en minderårig.

13. Gillar ni folköl?
Ja, vi gillar folköl. Jag dricker en just nu.

14. Varför valde ni Conrad Uno istället för Kurt Bloch när ni spelade in senaste skivan i Egg Studios?
Kurt Bloch gjorde ett jävligt bra jobb med Devil Dogs-senaste ”Saturday Night Fever” och var väldigt hjälpsam med att låna ut wha-wha-pedaler och Marshallstärkare åt oss, men vi ville hellre jobba med Conrad.

15. Några schyssta skivtips.
Jon Spencer Blues Explosion — Orange (Matador), Div artister — Feel lucky punk? (Gonzo Hate Vibe), Supersuckers — La mano cornuda (SubPop), Halo of Flies — Garbageburn (What Goes On), MC5 — High time (Atlantic).

16. Sista ordet till Nix.
Lycka till med tidningen och glöm inte att skicka ett ex av numret med Nomads till oss!

NÄRÅ, VI SKICKAR’T!