Sköna LA-rockarna The Calling var nyligen här och spelade. Vi fångade sångaren Alex Band och bad honom tycka till om fem svenska singlar. Alex lyssnade noga och gav hårda — men rättvisa — betyg.
Brolie Jr: Watching The Stars
— Melodin är snygg och jag uppskattar artister som skriver sina egna låtar. Tyvärr är produktionen inte särskilt bra, det låter ofärdigt. Och hur sjunger snubben egentligen? Är han en skådis eller musikalartist som gått vilse? Skicka honom till Broadway istället.
Lisa Miskovsky: A Brand New Day
— Jag gillar Lisa, vi uppträdde på samma gala en gång. Hon känns äkta och anstränger sig inte för att vara trendig. Låten påminner en hel del om Dido och Fleetwood Mac. Skön och lite sorgsen stämning. Jag skulle definitivt köpa hennes album.
Nic & The Family: Hej Hej Monika
— Hur kan det här vara en hit?! Trummorna och musiken är helt i otakt, pianot är falskt och sången måste vara inspelad i en dusch. Vad är det här för människor? Jag blir bara irriterad, det suger riktigt ordentligt.
Petter: Repa Skivan
— Hiphop på svenska? Cool. Helt klart en skön låt, jag gillar discokänslan och blåset. Jag har inga problem med språket, för det mesta förstår jag inte vad amerikanska rappare gapar om heller. Den här snubben skryter antagligen om alla sina pengar, bilar och brudar. Sånt är tröttsamt, men annars ger jag högt betyg.
Anders Johansson: When I Become Me
— Vilken hemsk låttitel! Det här är för korkat, det är utvecklingsstörd musik. Visst, killen ser bra ut, han har en ok röst och det låter som tidiga Savage Garden. Men han är bara en karaokesångare som slängts in i studion för att sjunga någon annans låt. Alla dessa dokusåpa-produkter är bara sorgliga.
Lämna ett svar