Den som har hört Spiritual Beggars vet att det handlar om rå, rak och tung äkta hårdrock med 70-talsrötter. Med senaste On Fire visar det fem man starka bandet upp sig i ny tappning. Gitarristen och grundaren Michael Amott berättar om gruppens musikaliska resa, skiva för skiva.

SPIRITUAL BEGGARS (1994)

– Den spelades in 1993, i stort sett direkt efter att vi bildats. Då var vi bara en trio och vi bestämde oss för att göra plattan istället för att spela in en demo. Vi spelade tung hårdrock med 70-talsinfluenser, men då var det Nine Inch Nails, death metal och grunge som var inne och det var egentligen inte en jäkel som brydde sig om oss (skratt).
– Skivan är inte så jättebra heller, även om den har sin charm. Det roligaste med debuten är att den är inspelad i Per Gessles gamla studio Tits And Ass.

ANOTHER WAY TO SHINE (1996)

– Vi utvecklades ganska mycket – blev tyngre, molligare och hittade mer Spiritual Beggars sound. Vi var väldigt intresserade av retro och ville spela in med endast gamla 60–70-talsprylar.
– I Dalarna hittade vi en studio med utrustning från 1969 och där bandspelaren var som en Rubicks kub – det sa “klink” om inspelningsknapparna. Men vi tyckte att det blev lite väl primitivt: “Det kanske behövs lite fler kanaler att spela in på än fyra trots allt …”
– Så vi letade upp en studio i Malmö istället. Där gjorde vi skivan, och fick lite uppmärksamhet.

MANTRA (1998)

– Här hade vi slutat med att allt skulle vara så retro. Det är mindre 70-tal – soundet är hårdare, lite modernare. Och det small ju till med den skivan. Då började man plötsligt göra intervjuer och alla snackade om “stonerrock”.
– Det var första gången vi hörde talas om det, och kände väl att vi inte riktigt passade in i det facket. Men det var ju kul att folk var intresserade av bandet …

AD ASTRA (2000)

– Det var den skivan som verkligen lyfte. Det är nog den hårdaste vi har gjort och som har den modernaste produktionen. Här bestämde vi oss också för att Per Wiberg (keyboards, red anm) skulle bli fast medlem efter inhoppet på Mantra.
– Från början skulle vi bara ha lite keyboards på någon låt, men det lät så bra att det blev ganska många. Sedan hängde han med på turné, och när det var dags för Ad Astra så var Per en viktig kugge i bandet.

ON FIRE (2002)

– Jag känner att den är som en “best of” rent musikaliskt. Alla Beggars-skivor har sin charm – dels vad det gäller produktion, dels låtmaterialmässigt.
– På denna finns referenser till alla tidigare skivor – fast uppdaterat naturligtvis, eftersom vi har en ny sångare.
– Så bara köp den! (skratt).