Äntligen vågar man se med ljus optimism på jazzens framtid i rikets tredje stad. Det har varit si och så med den saken efter Le Celeste’s sommarjazzövningar på Falsterbohus. Orsaken till sinnesstämningen heter »Club Subland» — trumslagaren Lasse Lindströms intima lilla jazzklubb på Geijersgatan 55 i Malmö.
I maj förra året lade han undan sina trumstockar för att ta itu med deg på allvar. Skälet till detta var att konditorn och trumslagaren Lindström, beslöt att stänga sin klubb på grund av svårigheter att själv bekosta de exklusiva jazzbesöken, vilka drog minimal publik. Men så dök Le Celeste-chefen Bo Johnsson upp och lockade med kompanjonskap på ekonomisk basis. Således gick tanken på att klubben skulle införlivas i Malmös jazzhistoria om intet.
Den 2 november slog man åter upp porten med inskriptionen »the New Subland» och besökarna fick inträda i en helt nyrenoverad lokal.
Mellan 15.00-18.30 bjöds det på trad av »Colings New Traditional Jazz Men» — samma tid hålls också fortsatta söndagar avsett för samma musikform. Från klockan 19.00-23.00 bjuds det på modern jazz. Denna kväll var det altsaxofonisten Rolf Billberg med kompet Anders Ekdahl piano (vilkan f. ö. spelade in en EP för märket Discus Celeste i Köpenhamn i mitten av november), Olle Serger bas samt Lindström trummor. Före Subland-engagemanget hade Billberg tillsammans med Lasse Gullin spelat in musiken — delvis komponerad av den sistnämnde — för en dansk film med f. d. trumpetaren Jörgen Ryg i huvudrollen — »Självmordsskolan», vilken får sin premiär strax före jul.
Den 10 och 17 november bjöds det på modern jazz av Lasse Lindströms kvintett, med tenoristen Torsten Dannenberg som primus motor. Tyvärr lär det råda stor brist på blåsare i Malmö. Endast Dannenberg plus tenoristen Stig Ohlsson och trumpetaren Berndt Hjelm har dykt upp ännu. Däremot finns det gott om spelsugna pianister, basister och trumslagare.
Den 24 november trängde Arne Domnérus band ihop sig i källaren, efter att först ha spelat upp till dans på Amiralen på eftermiddagen.
Den största överraskningen under denna månad har dock Gugge Hedrenius »lilla» storband svarat för i början av november i danslokalen »Club 54». Trots tenoristen Roland Kirks fantastiska framträdande på biografen Scania i Malmö några dagar senare. Hedrenius band imponerade väldeliga med en föredömlig hypersvängig repertoar. Av solisterna var speciellt Bosse Broberg trumpet, Christer Boustedt altsax samt Ive Oskarsson trummor särskilt i slag vid bandets första Malmö-besök — och kanske det sista. Kritiken dagen efter bar bl. a. rubriker som »Gugge H. besvikelse på Club 54», vilket för många besökare innebar en olöslig gåta. Inte roligare blev det efter att ha läst Bo Johnssons utsända programblad för sin klubb, där man bl. a. kunde läsa »… en del arga unga män anser att Dompan tillhör en förgången generation, och pekar på band som Hedrenius, som visade sig vara hyfsat, men Sveriges bästa, nej. Inga festliga arrangemang, inga (som förhandsreklamen utlovat) sounds like Basie och Ray Charles. Har de arga unga männen ingen möjlighet att se klart däruppe i Stockholm, eller måste allt säljas med mördande reklam? Har vi lättare härnere, som ser sakerna lite på avstånd, att bedöma vad som verkligen är bra eller dåligt (!)? För oss är Domnérus besök i staden högtidsstunder. Pengarna, som används för att bl. a. subventionera program som det med Hedrenius, kan enligt mitt förmenande användas till betydligt bättre och intressantare program, än — att visa halvbra Stockholms-band. Klubben önskar gärna ta hit Roland Kirk, vars konsert sist fick subventioneras med 3.000:-, en summa som vi fick musikaliskt igen med mycket mersmak».
Att smaken kan vara delad är sin sak, men denna kritik av Hedrenius kan tyckas obskyr, om man därtill ser att de kritiker som avrättade bandet är rabiata dixie- och swing-fantaster.
Förutom detta har Bo Johnsson många idéer, som han snarast hoppas att förverkliga: tvåkvällarsöppet på Subland — söndagar och onsdagar eller fredagar. Dock blir man restriktiv med gästsolister: för dyrt samt dåliga erfarenheter. Som läget ter sig nu finns det knappast någon anledning att klaga. Publiktillströmningen är strålande. Ett faktum som man hoppas kvarstår.
De två fulla hus som Subland haft under de två söndagarna efter återinvigningen har beryktats i den grad, att Olle Helander ska ordna ljudprov från Lindströms källare. Andra planer för framtiden: presentation av seriös musik, arrangering av visaftnar m. m. Stor jazz-julbal bryter ut den 18 december, där man noterar följande artister: Papa Bues Jazzband, Gunnar »Siljabloo» Nilsson, Lasse Lindströms kvintett. På annandagen bjuder Le Celeste på trad av det engelska bandet Keith Smith and his Climax Jazzband på samma plats. Acker Bilks beräknade framträdande i höst har framflyttats till den 16 februari.