Rykande färsk från England kommer vår senaste flexi. Denna gång alltså med Flashing Popes och Mop Tops, som delvis är en tidigare upplaga av påvarna. Alla prenumeranter fram till detta nummer har fått den och i skrivande stund finns det ca 150 ex kvar.
Flashing Popes hårda rockskola möter Mop Tops betydligt mjukare tongångar och ”Emelies Dream” är nog min personliga favorit bland våra tre hittills utgivna flexiskivor.

Mop Tops började spela i mitten på 80-talet och i början var det enbart 60-talscovers som gällde. Gruppen blandade Beatles, Byrds, Kinks m fl och det dröjde ett par år innan de började arbeta med eget material. De låtarna mynnade så småningom ut i EPn ”Run Away” som gavs ut i februari 1990. Trots att den valdes till veckans singel av Kjell Häglund i Aftonbladet låg världen inte helt öppen för Mop Tops.
— Vi skickade skivan till många bolag men överallt fick vi negativa svar — man menade att vi var något för opersonliga, berättar sångaren Tomas Nilsson.
Ett halvår senare dök singeln ”Everybody’s Girl” upp, men kritiken var inte riktigt lika positiv.
— Så här i efterhand borde vi kanske haft B-sidan ”Flowers Of Love” som A-sida istället, konstaterar Tomas. Den hade en helt annan tyngd.
Skivorna gav dock Mop Tops viss uppmärksamhet och de blev något av halvkändisar i hemstäderna Jönköping och Falköping. Sporrade av detta spelade de in en demotejp förra hösten och delar av den har bland annat fått fin kritik i Sound Affects. Från demon var det främst ”Emelies Dream” som stal showen, men även ”Bonjour Tristesse” var en mycket fin låt. Därför känns det speciellt skönt att den förstnämnda låten äntligen, åtminstone i begränsad upplaga, bevarats åt eftervärlden.

För cirka ett år sedan flyttade gitarristen Lasse Hindberg till Malmö och efter att basisten Henrik Norssell flyttat till Kalmar beslöt Mop Tops att lägga instrumenten på hyllan. Men nu är Tomas och hans kamrater åter färdiga att erövra Sverige i den nya gruppen Flashing Popes. Och nu ska man dessutom börja sjunga på svenska. Frågan är självklar: Börjar läget bli desperat?
— Nej, svarar Tomas. Vi har faktiskt tränat en lång tid, det låter bra och vi har nu två låtar klara. Vi låter som en svensk variant av Smithereens och EMF.
Det är alltså inte bara språket som förändrats, det verkar även ha dykt upp nya inspirationskällor:
— Flashing Popes sound kommer att bli betydligt tyngre än Mop Tops. Det beror delvis på vår nye gitarrist, men jag har även börjat se på musik på ett annorlunda sätt. Jag har slutat att se tillbaka i pophistorien efter inspiration. Numera är jag influerad av band som Red Hot Chili Peppers och EMF. Jag vill försöka lägga till rytmer och blanda ihop det till en lämplig kompott.
De nya låtarna har redan skickats till skivbolagen och nu ska man försöka ordna så mycket spelningar som möjligt.
— Det tar dock tid att nå ut. Vi måste ha ett 20-tal låtar som håller live. Problemet är att många arrangörer bara vill ha coverband. Om vi hade kört den grejen skulle vi kunnat få nästan hur mycket spelningar som helst. Men de får väl lära sig lyssna på våra låtar.
— Och nu måste skivbolagen inse att de har fått låtar från ett jävligt bra band. Det är vår tur 1992…