Den 1 februari 1988 går Plattlangarna i Göteborg och SAM Distribution i Vaxholm ihop och bildar en enda distribution för grammofonskivor, kassetter och CD.

Musikdistribution i Stockholm AB heter det nya företag som ersätter SAM och Plattlangarna. Nyordningen innebär att en central försäljarorganisation sitter i Stockholm och kontaktar skivaffärerna ute i landet.
Det praktiska arbetet med att skicka ut fonogrammen sker i Östersund. Där är även Ljudpress beläget, det skivpresseri som startades av musikrörelsen (MNW i första hand) på 70-talet.

Försäljare kommer även att finnas i Malmö och Göteborg. På papperet ser det alltså ut som en kompromiss mellan SAM Distributions ”centralstyrda” försäljningsmodell och Plattlangarnas ”ett ombud i varje by”-variant.
Har det varit svårt att pussla ihop de två organisationerna?
— Ända sedan Plattlangarna bildades 1975 har det arbetats för ett samgående, säger Musikdistributionens försäljnings-ansvarige Ulf Björkman, 32. Och under hela 80-talet har det funnits en arbetsgrupp som arbetat aktivt mot detta mål.

Du låter som en politiker, handlar det om politiska motsättningar i botten?
— Det handlar om företagspolitik. Motsättningarna har varit stora men nu är allt löst.

Vad innebär sammanslagningen för musik-Sverige?
Så här säger Mats Olsson, 33, chef för den nya musikdistributionen i Östersund:
— Eftersom vi ligger i samma lokaler som skivpresseriet Ljudpress kommer vi att bli mycket effektivare i servicen gentemot skivhandlarna. Vi kommer att minimera restorderdelen och målet är att inte restnotera något svenskproducerat.
— Vidare betyder denna uppdelning att försäljarna i Stockholm och ute i landet kan koncentrera sig på att sälja skivor och vi på att skicka ut skivorna. Vi hoppas givetvis att vi på vår kant är bättre än både SAM och Plattlangarna är.

Fördelar för skivhandlarna alltså, som inte längre skall behöva ens ha tillfälligt slut på vare sig Ulf Dageby eller Traste Lindén.
Vad betyder nyordningen för konsumenten, skivköparen?
— Storstadsmänniskan märker kanske inte så stor skillnad men skivköparen ute i landet kommer att se förbättringarna, svarar Ulf Björkman i Stockholm.
— Små skivhandlare har tidigare under vissa perioder haft problem att få ihop order. Det gäller inte längre med en katalog som innehåller Wiehe, Afzelius, Imperiet, Peter LeMarc, Py Bäckman, Dan Hylander plus en imponerande importkatalog. Skivhandlarna har nu endast ett ställe att ringa till. Det blir rationellare och tidsbesparande och de täta kontakterna gynnar kunden.

I ett större perspektiv ser framtiden ännu ljusare ut för oss skivköpare. Snart tas det nya så kallade Grammotex-systemet i bruk. Det innebär att skivaffärerna knyts till samtliga distributörer via datalänk. Affären kan se direkt på en dataskärm när en skiva är på väg att ta slut och var den återbeställes.
— Kunden skall även kunna gå in i affären och fråga efter en skivtitel eller artist och får svar via datorn hurvida skivan finns i lager. Inom en snar framtid skall skivköparen till och med kunna gå in i affären med bara en låttitel och datorn plockar fram informationen om artist och skivbolag, säger Ulf Björkman.

Slutligen, finns det någon musikrörelse kvar?
— Den som fanns på 70-talet är död, men det finns en ny rörelse som arbetar under rätt svåra betingelser.
— Det är ett arbete som kanske inte syns så tydligt i Stockholm. Ute i landet görs det dock en hel del musik på skiva och i konsertform. Rockparty i Hultsfred är ett sådant exempel. Dom sysslar med bandbokning, arrangemang och driver även skivbolag.
— Den nya musikrörelsen är svårare att definiera för den har inte samma politiska förtecken. Men det finns mycket folk där ute som arbetar ideellt för att vi skall få höra bra rock och annan musik. Det skall vi inte glömma bort 1987, avslutar Ulf Björkman.