Cone
“Far beyond evil reach” -96
“One sucker down…” -97

Cone är ett gäng från Karlskoga bestående av fem killar i 22-25 års åldern. Man har hunnit ge ut tre demotejper under de två och ett halvt år som bandet funnits. De två som ni kan läsa om här är de två senaste. Den första kom 9.. och var titulerad “One alone”. Du kan läsa mer om Cone i detta nummer på sid. X, om du inte redan gjort det.

“Far beyond evil reach”, Cones tredje demo är en mycket trevlig konstellation. Fantastisk skulle man faktiskt kunna säga, jag älskar den! Den består av tolv låtar och alla håller mycket hög klass både musikaliskt och kvalitetsmässigt sett. Cone tycker själva att de låter lite rock/country and western/gammal hårdrock fast med poppiga refränger (ja, nu för tiden kan man ju spela vad som helst!) och de säger sig själva vara influerade av Radiohead, Pavement (sången i alla fall påminner väldigt om Pavement och även lite Dinosaur Jr) Soundtrack of our lives etc och även lite äldre rock typ Doors.

Många av låtarna byggs upp på ungefär samma sätt, ganska lugna i intro och vers för att sedan trappas upp innan man exploderar i refrängen med mangliga, distade gitarrer och lite skrikig, ibland desperat sång. Men jag tycker att det är detta som gör låtarna så bra och några av de låtar som har den här stilen är “American movies”, “Vacation” (otroligt bra! En hit?) och “Go-go girl”.

Låtarna har också refränger som sätter sig direkt och mina vänner som aldrig hört demon tidigare sjöng med efter en liten stund. Cones musik tycker jag förmedlar feststämning, röj och party. Man vill dansa, sjunga och röja till deras musik. Men jag får också en känsla av sommar. I alla fall i låten “Error”. När jag hör den och blundar är jag inte längre i gråa, kalla Västerås en vinter utan på Hultsfredsfestivalen en varm solig sommardag och Cone håller som bäst på att spela på Pampas inför en entusiastisk publik!

Nästan alla låtar på “Far beyond evil reach” är oerhört bra, den enda som känns lite trist är “At home”. Den känns inte så spännande och har inte lika mycket energi som de andra. Nu är ju naturligtvis inte alla låtar råröjiga historier, “Between” t ex är en lugn och fin låt där man blandar akustisk och distad gitarr. Jättefint!

Nya demon “One sucker down” som tydligen inte är officiell, känns lite mer “mogen” på nåt vis. Men den är väldigt bra! Man inleder med låten “Perfect style” och jag antar att sångaren Jonas Cavallie-Wase inte är särskilt allvarlig när han sjunger “Can’t you see that I’m the guy with the perfect style” och sedan i “Sweater” “I have the greatest body in town” och “I’m the cutest guy in town”, eller så är han helt enkelt det!!!
Man fortsätter med “Leg”, en jättemysig låt, jättebra med ett lite roligt slut.

Sida två inleds med jätteröjiga “Burn” och sångaren verkar ta i så mycket att… ja, jag vet inte vad! I bakgrunden ligger också stundtals ett mysigt “wowwow” gitarrljud. Bäst är ändå “Sweater” som ligger lågt i början och sedan “bygger upp spänningen” med ett ganska tungt parti för att sedan braka loss i refrängen. “Coffe” känns lite trist och deppig, men har en klart godkänd refräng. Sedan avslutas “One sucker down…” med “Fingerclips”. Lite soft och med ett kul “ticktack” ljud i bakgrunden. Jag vänder på bandet för att lyssna på de tio låtarna igen… det är en väldigt bra demo.

Cone får ni helt enkelt inte missa. Det här måste vara ett av Sveriges absolut bästa band. Oerhört bra!

Beställ genast dina egna exemplar av Cones demos från:
Jerker Cavallie-Wase
Garagegatan 20 a
693 35 Degerfors
Hemsida på:
www.hem.passagen.se/cone

TPD om “Sweater”:
— Börjar bra fast låten är för lång. Halvkul text. För mycket hårdrock i sången, låter lite som Ebbot.