I min recension i Metalwire #1 på “Realm Of The Dark”-singeln med denna legendariska Strängnäs-kvartett gjorde jag misstaget att lova att jag skulle äta 5 kilo okokt gös om dom återförenades. Vilken tur för mig att det var precis vad som skedde, strax efter det att jag hade utlovat den värsta fiskorgien sedan inspelningen av “Big Trouble In Little China”. Men eftersom jag lever efter mottot: Man ska aldrig hålla vad man lovar, så blir det på sin höjd tal om att klämma en näve micro-värmda Guppies.
Från fisk till pisk, Merciless är tveklöst ett av Sveriges genom tidernas ösigaste och bästa band och det är med en obeskrivlig ära jag presenterar den första intervjun som Karlén (bas) givit på bra många år.

Om jag inte missminner mig var det tidig vår ’98 då jag helt plötsligt började höra rykten om att Merciless, ett av mina absoluta favoritband, skulle återförenas. Jag hoppade självklart högt av glädje, men som vi alla vet brukar ju rykten inte alltid överensstämma med verkligheten så jag sansade mig relativt fort och insåg att jag var tvungen att få mer vatten på min kvarn. Det fick jag också när jag en tid senare snackade med den gode Johan Jansson, han hade träffat Karlén i Merciless, som sagt att nu var det klart att en återförening skulle äga rum.
Jag fick tag på Karlén och frågade honom om han hade lust att svara på en intervju och det tyckte han verkligen lät kul.
Tja Karlén, vad händer en dag som denna då? Förutom att svara på en intervju från norra Europas flottigaste Metalblaska.
— Tja fan! Det är söndag och man är skapligt bakfull, annars så är väl allt bra. Sitter just nu och skriver på datorn och försöker komma på lite svar på dina frågor.
Det är väl lika bra att gå rakt på sak, när? varför? och vem var det som kom på den bästa idén på 1000 år, nämligen att ge Merciless en ny chans att erövra världen?
— Man kan säga att det var jag. Vi hade en halvfärdig låt när vi la Merciless på is, och jag tyckte att det var fan alldeles för bra material för att gå till spillo. Så jag tog och gjorde klart låten och spelade in den. Eftersom jag inte är någon direkt kung på gura och inte heller hade någon studio så frågade jag några killar som jag känner som är äckligt duktiga musiker om de ville hjälpa mig, och det ville dom. Dom hade en egen hemstudio som vi använde. Det fick bli trummaskin. Det blev ett jävla drag. Sen gav jag det till Rogga som la sång på det. Efter det så gav jag det på band till Erik och Peter och dom tyckte det var OK. Nu efter att vi börjat repa igen har vi gjort om den lite, men det blev en riktig slagdänga!! Unmercyful!!
Var det någon som var svår att övertala eller tyckte alla att det var en hyvens idé att börja lira med Merciless igen?
— Dom andra tyckte också att vi kunde försöka göra lite nytt material. Vi hade nog lite för negativ inställning förut, eftersom vi inte trodde vi kunde göra en bättre skiva än “Unbound”. Men nu har vi fått ny inspiration och det känns helt rätt. Dom nya låtarna krossar bra!
Det ska verkligen bli extremt intressant att höra de nya låtarna, men innan jag låter Karlen berätta mer om dom måste vi nog analysera lite tråkigheter.
Merciless har ju råkat ut för omänskligt mycket strul genom åren, det var väl delvis därför ni la av va? Vad ska ni göra annorlunda för att det ska gå bättre denna gång?
— Ja fy fan vad trött man blir på alla jävla skivbolag som lovade en massa saker. Inte ett jävla skit hände, inga turnéer, inga tröjor, ingen jävla reklam. Inget illa om Tomas Nyqvist men dom andra snackpåsarna går ju bort direkt!! Fan man lägger ju ner hela sin jävla själ på musiken och sen händer ingenting. Klart som fan man ledsnar på skiten. Oj, nu åkte en pava i väggen! Man blir ju upprörd när man tänker på det. Fan vad jag svär! Skit i det! Vad vi ska göra för att det ska funka den här gången? Ja, först och främst så gör vi det här för att vi tycker det är kul och för att det inte finns så många som manglar snabb musik. Vi gör den musiken som vi själva hade velat höra på skiva. Vi har inte samma krav längre på att vi måste få någon stor turné. Självklart vill vi turnera men man måste få se hur det går först med allt. Vi kommer att ha ett bolag som vi vet att vi kan lita på? Om det finns något, ha, ha.
Det vette fan! Oseriösa bolag verkar ju växa som Patrik Sjöbergs skatteskulder. Har ni lyckats hittat något som verkar vettigt?
— Vi har ett skivbolag på gång som förmodligen ska släppa nya skivan som antagligen kommer till sommaren ’99. Det är inget klart men jag kan stiga att det blir sju-åtta nya låtar och kanske något spår ifrån “The Treasures Within”, eftersom vi var så jävla missnöjda med ljudet så vill vi ge någon låt från den plattan en ny chans. Sen blir det tre-fyra livelåtar som vi ska spela in som också kommer med. Vi har även tagit tillbaka rättigheterna på “The Awakening” eftersom att skivbolaget inte finns längre, som de flesta vet så blev bolagets direktör mördad. Men nu kommer kanske “The Awakening” igen i ny upplaga med texter och även på LP, CD och bildskiva. Det blir förmodligen samma bolag som släpper den och nya skivan, se upp!
Ja, de utav läsarna som inte har hört “The Awakening” har verkligen missat en av de bästa Deathrash plattorna som någonsin gjorts. Men vi återkommer till den senare. Om du fick vraka och välja bland alla existerande skivbolag, vilket skulle det då bli?
— Det beror på vilken deal man fick. Skulle man få ett par mille i förskott så vore det nog svårt att säga nej, men det är väl tur att man inte får det, då blev man nog en rik krogalkis.
Nu vill vi veta hur det nya materialet låter.
— Det är lite svårt att förklara i ord, men om man ska göra det lätt för sig så kan man nog säga att det blir en blandning av “The Awakening” och “Unbound”, men ändå annorlunda. Det är snabbt och energiskt! Vi har några låtar klara som verkar lovande.

Många anser att Merciless la av på topp. “Unbound” är ju en fruktansvärt bra platta och man borde ana en viss prestationsångest hos killarna. Jag frågar om de inte känner en jäkla press på sig att “toppa” nyss nämnda kalas-skiva.
— Om vi trodde att nästa skiva skulle bli sämre än “Unbound” skulle vi inte spela in den. Men det är rätt så oviktigt att jämföra skivor så där, det nya materialet är än så länge minst lika bra så våra andra plattor. Men det är som sagt lite för tidigt att uttala sig om det innan nya skivan är klar. Vi gör det som känns rätt för oss. Vi får se när vi är klara i studion. Det känns i alla fall jävligt bra nu.
Vad jag vet har inget svenskt band lirat in i den klassiska Morrisound studion belägen i Tampa, Florida. Jag försöker locka dit Strängnäs stoltheter men de verkar ha andra planer.
— Nej, något Morrisound blir det inte. Vi ska förmodligen spela in i en kompis studio i Stockholm där Fred Estby från Dismember jobbar. Det blir nog han som sköter spakarna också. Det är inte Sunlight, där Fred jobbade förut om ni trodde det.
En del av er har ju andra band också, hur högt är Merciless prioriterat?
— Det är lite struligt att få ihop det när vi ska repa. Jag och Rogga bor i Strängnäs och dom andra i Stockholm. Sen spelar ju även Peter i Entombed och dom andra är ofta borta på turné. Så vi kan inte spela in nya skivan förrän Entombed har turnerat klart. Och det blir i mars. Men vi unnar verkligen Peter det för han värd att spela i ett stort band. Trummor är ju hans jobb i Entombed och det är ju trevligt att han kan leva på musiken. Ha, ha, så han får bjuda på pizza och öl. Jag och Peter spelar även med Loud Pipes, men det är inte så ofta vi repar.
Rogga då? För en tid sedan kunde man läsa i diverse underground-publikationer att han hade ett Thrashmetal projekt med Mike Amott som gick undernamnet Angelclaw. Vet du hur det går?
— Det blev nog inget tror jag. Jag har då inte hört något.
Då är det väl en drös år sedan Rogga sjöng något, hur står det till med hans pipa? Är det fortfarande ett jäkla tryck?
— Ja fy fan! Det tog bara några repningar så var han på gång igen. Minst lika bra som förut.
Om vi går tillbaka i tiden lite. Första plattan “The Awakening” är ju en platta som har kultstatus utan like. Den måste ha sålt rätt fett genom åren men vad jag förstår har ni inte fått en spänn, är det inte dags att anlita en advokat och ta tillbaka lite stålar? Jag menar. det är eran musik och det måste kännas en aning besynnerligt att människor som inte gjort ett skit håvar in pengar som ni skulle haft?
— Det är sorgligt det där för det gick en massa pengar till skivbolaget men vi hann aldrig få några. Så vi blev blåsta antar jag. Men nu har vi tagit tillbaka skivan och det känns jävligt bra. Så nu kan vi göra vad vi vill med den. För övrigt kan jag säga att den faktiskt inte sålt så mycket. Jag tror det är runt 2000 av LP’s och 3000-4000 av CD’n. Men som jag nämnde förut kommer den nog igen i nytt format med texter.
En del människor inom undergrounden tycker det är fult att tjäna pengar, men jag tycker fan man ska ha det man har rätt till. Man lägger ju ner otroligt mycket tid och energi på låtskrivande och textförfattande för att sedan slita som ett djur i replokalen. Och om inte det vore nog så ska man in i en svettig studio i ett gäng veckor och det brukar knappast vara någon semester. Vad är din syn på pengar inom musiken?
— Hela jävla musikbranschen suger kuk!! Fatt vad trött man blir! Bandet får alltså typ 5 kronor för varje såld skiva och skivbolaget 40-50 kronor. Sen kommer affärjäveln och lägger på typ 100-120 kronor på varje skiva. Fuck them!! Pure Hate!! Varför skulle det vara fult att tjäna pengar bara för att man spelar i ett band. Det är väl inte meningen att skivbolaget ska ha mest pengar det borde fan vara tvärt om! Vilka i undergrounden tycker det är fel att tjäna pengar? Ar det sådana vegan-loser-människor som bara klagar på allt. Vem fan vill vara fattig? Om ni inte vill ha pengar så ge bort skiten då för i helvete, det finns andra som behöver dom!
Jag t.ex. så ni som tycker att ni är för onda för att ha pengar kan byta in dom emot ruttna trästockar hos mig. Jag har nämligen läst i ett par Blackmetal-fanzines att man är fan inte ond om man säljer mer än typ 666 demos/skivor. Säljer man mer… då är det ju massa töntar som äger ens skivor och då är man ett sellout-band. Vansinnigt resonemang eller hur!?!
När vi är inne på ämnet ekonomi så passar jag på att fråga Karlén om nytrycket på “The Awakening” T-shirten/longsleaven som skedde för några år sedan. Vem var det som tryckte upp den och har ni fått ta del av profiten?
— Ja fan. det var vi och Tomas Nyqvist som tryckte upp den. Jag tror han kommer att trycka upp den igen snart. Det var snack om det.
Ni lät ju även Tomas släppa era två demos på vinyl, var ni inte tveksamma till detta efter allt strul med No Fashion?
— Nej. Tomas har nog lärt sig en 1äxa. Han var ju väldigt ung när han startade och han hade inte så mycket erfarenhet. Nu har han startat upp lite lugnt och ser vad som händer. All ära till honom för att han försöker igen, även fast det sket sig och House Of Kicks tog åt sig all ära. Det finns inget ont i Tomas. han är en trevlig människa. Hello Tomas! Keep Thrashing!
Visst är Tomas en höjdarsnubbe, jag råkade supa bort hälften av hans svar på låtsnacket till detta nummer och utan protest (dock var vissa mutor inblandade, he, he) så skrev han om svaren. Tack Tomas!

Nu kan man undra om vad grabbhalvorna i Merciless gör när de inte rockar. Jobbar kanske? Hur spenderar man sin fritid i fucking Strängnias undrar väl ni, här har ni svaret.
— Vi gör väl som de flesta. Festar och försöker ha lite kul. Vi brukar samlas ibland. alla gamla polare och så super vi en hel helg och lyssnar på dom gamla hederliga plattorna. Det är kul som fan. Jag håller även mycket på med min motorcykel på fritiden och vi kör hela somrarna. Det är så jäv la skönt att bara dra! Unbound… ingen i Merciless jobbar. Vi drar in pengar på annat, typ beskyddarverksamhet och annat, he, he.
Nu är det jag som ringer Hasse Aro och ber om ett avslöjande reportage om den hiskeliga Strängnäs-maffian i nästa avsnitt av Efterlyst. Nej förresten, då kommer väl Merciless återföreningsgig att ske på Kumla-anstalten och där vägar inte jag gå in.
Andra ligister i Strängnäs är fetthögarna i Maze Of Torment och alkoboysen i Xenofanes. Jag hör med mitt intervjuoffer hur metalscenen i övrigt ser ut i hans hemstad.
— Maze Of Torment är bra! De är polare till oss. Vi har ju även dom gamla punkhjältarna i Strebers som jag diggar skarpt. Du vet alla känner alla i en liten stad. Vi brukar ha jävligt roligt tillsammans. Xenofanes har jag tyvärr inte hört.
Vad lyssnar du helst på för musik? Nämn fem skivor du inte skulle kunna leva utan är du schysst.
— Jag lyssnar på all sorts musik. Men det ska vara äkta, ärlig musik som man hör kommer från hjärtat. Det är så jävla svårt att välja ut några exakta skivor som jag tycker är bäst, för det är så många. Men jag kan ju nämna några band som jag tycker är kungar: Sadus, Bathory, Iron Maiden, Black Sabbath, Ozzy Oshourne (the king), At The Gates. Terra Firma, Judas Priest, Dio, Destruction, Kreator. Metallica, Accept, mm…
Jag borde kanske ändra till gubbhalvorna i början på detta stycke. Karlén har nämligen uppnått den aktningsvärda åldern 27, och borde sålunda ha stått på scen en sabla massa gånger genom åren.
Har du något speciellt konsertminne att dela med dig av, något extra kul som inträffat?
— Ja du man har liksom headbangat några meter hår genom tiden, men nu har jag skalat av risbusken för det var bara skit kvar. Så nu slipper man det där och kanske kan spela rätt live också, he, he och spara några hjärnceller. Ja vi har gjort några riktigt grymma spelningar. En av dom var i Fagersta när vi spelade förband till Sodom och Sepultura, 1989 tror jag det var. Fy fan vilket drag, typ 500-600 Thrashers som röjde skiten. Sen var det ju inte helt fel att supa till efteråt med grabbarna i Sepultura och Sodom. Det var jävligt roligt under den här tiden (1986-1992) för det var alltid spelningar överallt och folk röjde och hade kul. Sen blev helt plötsligt alla så jävla onda och tuffa, oj, oj.
Inte jag! Jag har ondhetsfaktor 0 och är klart otuff. Men nu till min nästa fråga. Tror du att Deathmetal någonsin kommer att bli lika stort som det var i början på nittiotalet, med stor uppmärksamhet i radio/TV? Och framför allt, tycker du att det vore bra om media uppmärksammade Deathmetal mer?
— Allt det här larvet med Deathmetal som togs upp i massmedia tycker jag bara var ett jävla stort skämt! En pinsam töntig trend som dom försökte att få fram att det var. För dom som lever för den här musiken var det ett hån. Nu verkar det vara samma sak med Blackmetal, vissa skivbolag försöker bilda en ny trend så att dom kan sälja lite skivor. All den här musiken är till för äkta människor som älskar musiken.

Efter en lång tids såpamissbrukande har jag äntligen blivit fri från dess vassa klor. När det var som värst följde jag slaviskt Melrose Place, Tre Kronor, Rederiet, Vita Lögner och Skilda Världar. Nu avfärdar jag stolt nyss nämnde “serier” som rent skräp. Det verkar som Karlén delar min åsikt.
— Såpor intresserar mig inte ett skit! Jag har annat för mig. Typ leka viking i skogen med sprit och svärd.
Men trots att jag nyligen lagt ned min såpakarriär är jag delvis fortfarande en TV-galning och följer bl.a. Robinson, Aspengren Mitt I Maten och Plus. Vad har då denna basmanglare för favvisprogram?
— Porr ska det va, annars får det va!
Och ska det vara porr ska det va “Pikaboo Gang”. Men nu är det sluttjatat om burken. Jag är rätt så intresserad av skivomslag så därför tänkte jag ta upp det ämnet nu. Vilka favoritomslag har du och vem skulle du vilja ha som omslagskonstnär till er kommande platta?
— Du det finns många bra t.ex.: “Ride The Lightning”, “Pleasure To Kill”, “Left Hand Path”, alla Bathory fram till “Blood On Ice”. Iron Maidens är inte att klaga på. Men det finns ju några oslagbara med gamla Venom, oj, oj, “Black Metal”-omslaget… Jag tycker vårat omslag på “The Awakening” är ganska snyggt, men även “Unbound” är bra, men det är för mycket sånt nu i den stilen. Så vårat nästa omslag till nya skivan blir nog något enkelt.
Tycker du det är viktigt med ett snyggt omslag?
— Det är klart man vill ha en snyggt omslag men va fan det är musiken som ska vara bra i första hand, inget annat!
Nu ber jag Karlén att fälla en kommentar om respektive skiva de släppt, men det tycker han inte är en så värst bra idé då han inte vill recensera sig själv. Han undrar om inte jag kan skriva vad jag tycker om dem och jag är minsann lika medgörlig som vanligt.

“The Awakening” — Så bra så att det gör ont!
“The Treasures Within” — Bra låtar men tyvärr inget toppenljud. Omslaget är hur B som helst.
“Unbound” — Kanonplatta med kanonljud, ett måste för folk med god smak.

Nästa fråga hoppas jag i alla fall få svar på. Vilka grupper influerade er när ni startade Merciless för över tio år sedan?
— Vi satte oss inte ned och sa, nu ska vi låta som dom eller dom. Vi bara gjorde låtar och det blev snabbt som fan. Antagligen för att vi lyssnade på snabb musik och tyckte det var det bästa som fanns. Vi lyssnade mycket på Sodom, Slayer, Bathory, Destruction, Whiplash, Metallica, Kreator m.fl.
Har influenserna ändrats genom åren eller är det samma idag?
— Det här var innan alla Deathmetal band kom. När dom kom så började man lyssna mycket på sånt. Det kom mycket bra band på demotape: Morbid Angel, Autopsy, Death, Sadus (fy fan när jag hörde dom första gången, jag började runka. Sedan dess har dom varit kungar.), Immolation, Reverant m.m. Sen fick alla skivkontrakt. På senare tid tror jag att vi började lyssna mer på dom gamla Hårdrocksgrupperna som vi lyssnade på när vi var mindre, innan Trashen kom. Så nu lyssnar man på allting.
Vilken var den senaste konserten du var på?
— Jag tror det var OZZFEST utanför London i somras. Fy fan, tror du det var fett eller? Mellan 50-100 tusen Hardrockers. Det var det grymmaste jag har varit på. Kan du tänka dig själv att sitta på läktaren (som var gräs) med en öl i handen, så kommer Slayer ut och brakar på fem låtar på rad från “Reign In Blood”. Då får man ribba. Några andra band som spelade var: Entombed, Pantera, Ozzy med sitt egna band, och sist men inte minst Black Sabbath med original-uppsättningen. Snacka om för tidig sädesavgång, he, he”
Det låter som om man borde varit där. Vilket är det bästa live-band du sett då?
— Metallica i Solnahallen 1986. Sista gigget med Cliff Burton. We love you forever!
Där var man ju inte heller, vad är jag för en sumpråtta egentligen!?! Vi återvänder till Merciless men har dock kvar ena foten på scenen. De har nämligen alltid kört med en gitarrist live och jag undrar om de kommer att fortsätta så.
— Det blir inga två gitarrister med Merciless. Det har gått bra i tolv år. så vi fixar nog det här med. Vi har spelat många gig när vi haft bättre ljud än banden med två gitarrister. Så vi har aldrig sett något negativt med det.
Slutligen, vad har du för målsättning med ditt musikutövande, är det bara att ha kul eller?
— Målsättningen är att göra bra musik som man kan vara stolt över, och själv kunna sätta på stereon och tycka att det är bra. Visst är det viktigt att ha kul men ibland är det inte det, som du kanske vet blir det motsättningar och olika åsikter. Men då är det viktigt att man håller ihop och försöker att göra get bästa möjliga. Som med Merciless, så måste alla vara nöjda annars slopar vi skiten.
Precis som på Metalwire redaktionen alltså, vi släpper bara ifrån oss ypperligt material, he, he. Och det ingen picknick att hålla sams med min kollega, Lindh. Han brukar lägga ormar i min midjeväska och tjatar jämt om att hans rygghår får kvinnorna att bli helt tokiga medan min fjunmustasch inte har någon sex-appeal alls. Och så äter han så in i vassen. Anledningen till att nummer ett inte proffstrycktes var ju att Lindh tog tryckpengarna och köpte årskort på Gandi’s Grill. AJ, flämt… Lindh… var kom du ifrån? Nej, inte dammsugarslangen!
Phu!, det var bara en hallucination. Jag har nog suttit för länge framför skärmen. Tusen tack till Karlén i alla fall, för att han tog sig tid och svara på mina funderingar.
— Tack själv. Det här var den första intervjun jag har gjort på flera år, och det var riktigt roligt. Hoppas det går bra med tidningen och lycka till. Keep Thrashing!!!

Det är bara att hoppas Merciless är här för att stanna och att det äntligen lossnar för dom. Annars vore det skandale de gigantos.