Det finn ett antal ‘musikerpar’ i Stockholm. Åsa Eklund och Mattias Olsson tillhör de mest aktiva. Anders Lundquist reder ut begreppen.

Vi hörde först talas om dem som medlemmar i Pineforest Crunch (och Mattias redan tidigare, i egenskap av trumslagare i bandet Änglagård). Sedan dess har de var för sig, eller tillsammans, varit verksamma som musiker, låtskrivare och klubbentreprenörer i både Stockholm och London. Dessutom driver Åsa skivbolaget Exergy Music (med distribution av BAM), medan Mattias har studion Roth Händle, där jag träffar dem. Den har en gammaldags, “analog” känsla, inte minst beroende på den stora mängd monofoniska vintagesyntar och gitarrer som trängs med andra kultinstrument som theremin, orchestron, mellotron med mera. Studion är helt klart värd att läsa mer om på www.roth-handle.nu. Men “first things first”:
— Exergy Music startades i slutet av 1999, när Pineforest Crunch inte längre existerade på heltid, berättar Åsa. Det började med att jag och min vän Gabriella Marder hittade vad vi tyckte var två av världens bästa okontrakterade popband, Reminder och Blå Kongo. I dag driver jag bolaget utan Gabriella tillsammans med några anställda.
Just nu är Exergy aktuella med bland andra AK-Momo, Nanook of the North och den indiska singer/songwritern Vijaya. Nanook är ett projekt bestående av Mattias och Olle från Pineforest Crunch samt den kryptiske eskimån Nanook. Dessutom medverkar ett stort antal gästvokalister och musiker på deras album The Täby Tapes, som rymmer skimrande, drömsk popmusik. Men har också samarbetat med några amerikaner som gjort “bryggpassagerna” mellan låtarna.
— Fast dom har vi aldrig träffat, skrattar Mattias. Vi har valt bland en massa snuttar. Vissa är jättebra, andra lät som 20 ångbåtar som sjunker…
— Vijaya har just släppt EP:n The Time Will Come When We Find Out Home, berättar Åsa. Omslagen är lite jobbiga att göra, eftersom de görs individuellt, för hand. Vijaya har spelat ute en del, bland annat Hultsfredsfestivalen. Hon har stor integritet och ett väldigt personligt uttryck.
— En annorlunda typ av singer/songwriter, menar Mattias. En knuff bort från folk som kanske kommer från Sundsvall men sjunger om Texas.
— Sedan jobbar vi med ett band som heter Blanc, som också varit i Roth Händle och spelat in. Vacker indiepop på franska. De är oerhört känslosamma och kul. De beter sig helt olikt svenskar. Varje liten detalj kan diskuteras i timmar, ja dagar.
— Sedan återkommer de och säger “vi har nu diskuterat igenom det här och har kommit fram till att vi behöver mer tid”, ler Mattias.
Exergy har under de gångna fem åren byggt upp ett stort internationellt nät av distributionskanaler, något som underlättats av internet. Och eftersom alla band fortfarande är “pågående projekt” är det något som gagnar även de akter som kanske inte är skivaktuella för stunden. Mattias är också aktuell med Two Times The Trauma.
— Vissa kanske tycker att det är ett problem att vissa personer är gemensamma för många av projekten, men det är egentligen inte så konstigt, menar Mattias. Finns det folk man tycker om att skapa och spela in med så är det ju dem man kontaktar! Det är egentligen samma sak med klubbar, men det anses kanske mindre dubiöst.
Åsa sitter i styrelsen för SOM, organisationen för oberoende bolag som har många internationella samarbeten på gång och på senare tid fått uppmärksamhet för den alternativa prisgalan Manifest. Exergy driver också klubben Starfly, som just nu har band spelande på Café String på Södermalm varannan söndag. Åsa var dessförinnan initiativtagare till showcaseklubben IndieGo, som var med om att skapa fokus på svenska band — däribland The Soundtrack Of Our Lives — i England.
Som om inte allt ovanstående vore nog väntas Åsa till nyår vara klar civilekonom, magister och Excecutive MBA (Master of Business and Administration).
— Och jag har inte ens gått ut gymnasiet, skrattar Mattias. Jag hoppade av/blev utsparkad en månad innan studenten, i samband med en spelning som Änglagård hade i Los Angeles. Jag klev ut på Sunset Boulevard med min almanacka i handen. Jag kunde se att mina klasskamrater hade dubbellektion i historia. Medan jag stod i solen i LA för att få betalt för att spela med ett band jag verkligen gillade. Det var ett ganska enkelt val.
Änglagård finns fortfarande.
Pineforest Crunch har aldrig riktigt splittrats.
Och Åsa planerar ett eget album.
Stay tuned…