Ska man få något riktigt gjort är det lika bra att göra det själv. Så resonerar, i sann småländsk företagsanda, det till huvudstaden utflyttade Värnamobandet Moody Alan. Förstlingsverket, Moodswings är således en äkta DIY-affär, från inspelning till omslagsdesign till skivbolagsetikett. Det är Daniel Johansson, gitarrist i bandet som ligger bakom skivbolaget Crying Bob.
— Tanken med bolaget var från början att ge ut Moody Alan, men nu har jag släppt fem fullängdare med lika många band på ett år, säger han med ett skratt.
Det var frustration över läget i branschen som gjorde att Daniel bestämde sig för att ta saken i egna händer. ”Hellre ligga på eget bolag som högsta prioritet än som låg prioritet på ett majorbolag” var filosofin och den gäller i högsta grad ännu. Något som för övrigt gäller för allt fler svenska band idag. Han medger dock att det ibland kan medföra vissa konflikter att sitta på dubbla stolar:
— Jag funderar ju direkt inte i banor som hits och listplaceringar, men är väl ändå kanske mer noga vid val av singel och video än vad de andra är, säger han och tillägger: dessutom är jag ju intresserad av att bolaget gör sig ett namn också. Och lite av en kontrollfreak är man väl allt…
Moody Alans musik är, trots gör-det-själv-principen, långt ifrån hemvävd. Man kan visserligen hitta associationer till så vitt skilda referenser som Ozzy Osborne (framför allt i melodiuppbyggnad) och Manic Street Preachers i Moody Alans melodiska rock, men bandet har ändå lyckats hitta en egen liten nisch, med ett sound som växt fram under de tre år bandet funnits. Med sina kraftfulla och energiska låtar, fulla av stenhårda refränger med gott om klister visar Moodswings upp ett band som har har full kontroll över det sätt de vill framstå på, både musikaliskt och visuellt.
— Vi hade ganska enkelt kunnat för en platta som låter ”rätt” och samlat en massa credpoäng, men det är inte intressant, säger basisten och sångaren Joakim Svenningsson. Vi tullar inte på våra principer och det var också därför vi valde att producera själva; vi visste vad vi skulle göra för att få det sound vi önskade.
Moody Alan är just hemkomna från London, där de gjort ett antal spelningar, bland annat på ett forum kallat Swedish Breed. Mottagandet var bra och stärkte bandets tro på att det framför allt är i utlandet man har de största chanserna att nå en stor publik.
— Vi blev förvånade över hur lätt det var att fixa spelningar i London, säger Joakim. Vi bara gick in och lämnade vår demo och de lyssnade direkt. Så fick man ett svar på en gång. Vi fick t.ex en preliminär bokning på klassiska Borderline på det sättet.
— Något annat som var förvånande var hur låg standarden var på de engelska band vi spelade med, säger Daniel. Svensk musik står sig verkligen i den utländska konkurrensen.
Moody Alan håller sig, om än omedvetet, på sin kant och Joakim och Daniel erkänner att de ibland känner sig lite som katter bland hermeliner på Stockholms musikscen.
— Vi känner oss faktiskt unika, säger Daniel, som annars varit ute på turné som trumpetare åt Marit Bergman. Vår stil är verkligen vår egen, på gott och ont.
Och att döma av hur Moodswings låter är det mest på gott, är man benägen att tillägga.