Tron på bra, svensk rockmusik höll sakta men säkert på att blekna bort innan Sator släppte ner sin LP “Slammer!” som en bomb i det svenska musiklivet. Sveriges musikliv behöver tveklöst ett band som Sator, en rockgrupp som står som motvikt till den fruktansvärt profillösa, tråkiga och fega musik som dominerar listorna till näst intill meningslöshet. Några namn behöver jag väl knappast nämna? Sator för in humor och nytt, friskt blod i ett alltför stagnerat musikliv, och gör dessutom en otroligt lyckad singelparodi på en av årets landsplågor – “Oh mama” – på ett humoristiskt och distanserat sätt.

– Idén med Sator är helt enkelt att spela bra, rolig och ösig rockmusik, säger Hasse Gäfvert, keyboard och sång, när jag ringer upp honom två veckor innan gruppens spelning i Umeå.
– Det finns alldeles för mycket dålig musik idag, så Sator behövs nog som motpol. Att vi spelade in en egen version av “Oh mama” var en slump, berättar Hasse. Vi satt och tittade på TV när Lili & Sussie framträdde i rutan. Vi tyckte att Lili & Sussie var töntiga men att låten “Oh mama” egentligen var bra, faktiskt en jävligt trevlig poplåt men töntigt arrangerad. Så på skämt gick vi ner till studion och spelade in en egen version. Vi tycker att resultatet blev bra, äntligen har låten blivit rättvist framförd! Dessutom har Lili & Sussie sagt att de är smickrade över våran version… he, he.

Så singeln är ingen provokation på något sätt?
– Eh…Jo, delvis. Vi gjorde den mest som skämt men också för att jävlas med radion. Vår variant är trots allt rätt så lik Lili och Sussies, fast jag tycker att vi har fått tyngd och sug i låten. Eller för att förtydliga det hela: Lili & Sussies version låter som en söt kärlekslåt, Sators mer som våldtäkt!

Sator har fått nästan uteslutande positiv kritik för skivorna och liveframträdandena. Samtidigt undrar man om Sator ändå inte fått skäll för t.ex. anslaget till “Oh mama”-singeln (föreställandes ett kvinnosköte) eller för vissa av texterna? Någon borde reta upp sig?
– Jodå, en handfull kvinnliga journalister har bedrivit näst intill häxjakt på oss, berättar Hasse. De tycker att vi är för macho och våldsfixerade. Singelanslaget var en ren provokation mot dessa journalister. Varken jag eller någon av de andra i bandet är våldsfixerad eller kvinnofientlig. Våra texter är MYCKET ironiska och fattar man inte ironin i t.ex. “What you are is what you get” eller “It’s so cold without a gun” så är det inte konstigt att man stämplar oss som våldsfixerade.

– Å andra sidan har vissa kritiker avfärdat våra texter som enbart nonsens. Våra texter lägger vi ned mycket tid på, mycket beroende på att vi gör dem tillsammans och att vi vill ha dem bra. Alla i bandet skall också kunna stå för texterna till 100%, jag har t.ex ingen lust att sjunga om Kents kärleksproblem. Därför gör vi texterna, och musiken, till 100% tillsammans. Annars har vi fått bra kritik för vår musik, stil och så. Recensenterna och branschfolk tycker att vi gjort riktigt bra rock, eller som dom kallat oss: “första bandet som gjort riktig 80-talmusik”. Även publiken har varit otroligt bra och gett oss mycket beröm. Vi har fått omdömen som t.ex. “Sator är världens roligaste rockband” osv. Sånt värmer förstås… “Slammer!” och “Oh mama” har fått mycket bra kritik både här i Sverige och utomlands, säger Hasse inte helt utan en viss stolthet i rösten.

“Slammer!” är en fruktansvärt bra ösrockplatta. Faktiskt en av de bästa rockskivorna på mycket länge. Försäljningen av LP:n och “Oh mama”-singeln är med svenska mått mycket bra. Ungefär 10 000 ex för plattan och 10–12 000 ex för “Oh mama” är de ungefärliga försäljningssiffrorna jag får av Hasse Gäfvert.

“Slammer!” spelades in i Bryssel förra hösten under ett par arbetssamma veckor. Man hade spelat in trummor och bas med Ilbert bakom spakarna hemma i Göteborg och for sen till Bryssel för att lägga på synt, gitarr, sång och mixa ihop det hela. Gilles Martin användes som producent väl på plats. Men hur kom det sig att svenska Sator spelade in sin röj-LP i Bryssel med en kille som tidigare uteslutande sysslat med avantgardemusik och vid första tanken egentligen är helt fel person för ett band som Sator? Hasse förklarar att bandet känner ett Holländskt band som heter Minimal Compact som hade spelat in en av sina skivor i Gilles studio. Minimal Compact rekommenderade studion och Sator tyckte att “ok, vi testar”.
– Gilles tyckte att det skulle vara kul att producera ett stenhårt rockljud och efter att ha hört en tape med Sator så körde vi igång. Vi tog med oss en bunt skivor som hade det ljud vi också ville ha som vi spelade upp för honom.
– Gilles Martin har tillfört Sator mycket nytt genom att han inte jobbat med rockmusik tidigare, och därför hittat en massa nya spännande grejer att experimentera med. Vi tyckte att det blev lyckat, och Gilles såg det som en mycket lyckad utmaning. Han la verkligen ned hela sin själ i arbetet, vi jobbade 12 timmar/dag, utom helger, under en tvåveckorsperiod med LP:n. Till slut hade vi vaskat fram de låtar som är med på LP:n + en Satorballad. Vi visste inte om vi skulle ha med balladen eller inte. Antingen skulle den bli passande som ett lugnare moment på skivan, eller också enbart bli ett störande moment. I sista stund valde vi bort låten.

Finns det fler låtar som blev över efter Brysselvistelsen förutom balladen?
– Ja, ett par till. Dom kommer att användas fast vi vet inte när. Antagligen dyker de upp som singelbaksidor någon gång i framtiden.

“Slammer!” är drygt 30 minuter lång, vilket är väl lite för att vara en LP. Hasse menar dock att det var rätt att inte ta med låtarna som blev över, även om de är lika bra som låtarna på LP:n. Nä, det handlade mer om att göra en jävligt bra LP som folk orkar lyssna på än att ge ut en LP med några till låtar av samma kaliber med resultatet att folk inte orkar lyssna igenom skivan.
– Vi i bandet gillar betongkrossösrock och hade förstås gärna sett ett par låtar till på “Slammer!”. Men vi tänkte på flertalet lyssnare och tänkte att det får ändå inte bli för mycket av det goda… “Slammer!” har tyngd, ös, luftigt arr och melodi + humor! säger Hasse.
Hasses egna favoritlåt med Sator är utan minsta tvekande “Pigvalley beach”:
– Ösig låt. Inspirerad av Ramones som förövrigt är världens bästa rockband alla kategorier. Skriv det! “Pigvalley” är också den låt som är mest Sator tycker jag.

I somras var Hasse, Mats “Chips” Kiesbye (gitarr/sång), Micke Ohlsson (trummor) och Kent Norberg (bas/sång) ute och spelade i bl.a Norge, Danmark och Holland på festivaler. Men man var också på besök i New York, där man gjorde ett antal spelningar i rent promotionsyfte och gruppen besökte också musikmässan New Music Seminar för att göra reklam för bandet och ordna ett eventuellt i utlandskontrakt.

– Det var underbart i New York! utbrister Hasse. Jag gillar stan men framförallt så trodde jag aldrig att det skulle gå så bra för oss där och att vi skulle bli så positivt bemötta säger Hasse förtjust. Vi spelade för skivbolagssnubbar, journalister och annat viktigt folk i PR-sammanhang. Bl.a var Lou Usher från The Monkees och såg oss en kväll. Han blev helt begeistrad i oss och har jobbat stenhårt för oss därborta. Vi träffade också Hard-Ons, Henry Rollins (ex. Black Flag), Jello Biafra (ex. Dead Kennedys), Plain Wrap från Kalifornien, Forgotten Rebels, sångaren från The Nails och många, många andra som vi beundrat i många år. Bl.a. kom Jello och Henry Rollins fram och snackade med oss efter en spelning och tyckte att vi lät kanonbra. Sånt känns roligt och värmer ordentligt. Det var hela tiden ryggdunk och “bra gjort grabbar. Ni låter jävligt bra. Det kommer att gå bra för er”.

Men Ramones fick ni inte träffa?
– Nä, tyvärr. Dom var ute på turné just då. Fast vi besökte Joey Ramones stamfik, Lone Star Café, några gånger ändå…

Mycket är på gång för Sators del. “Slammer!” släpps i USA under hösten, ett skivkontrakt på 3 LP:s håller som bäst på att färdigställas för USA, “Slammer!” är redan utkommen i Europa vilket man följer upp med europaturné. Sators skivbolag i Sverige heter Radium 226.05 och är enligt Hasse mycket bra. Gruppen har fria tyglar och 100%-kontroll över sin musik.
– Det var mycket p.g.a Radium som vi flyttade ner till Göteborg från Borlänge. Hela apparaten blev genast mer lättarbetad och dessutom ville vi vidga våra vyer säger Hasse. Det är möjligt att vi flyttar om nåt år eller så igen. Kanske till Bryssel. Ingen rolig stad i och för sig men det ligger väldigt centralt till i Europa.

Tittar man tillbaka till de första. stapplande stegen i Borlänge så hittar man ett ganska annorlunda Sator, då med efternamnet Codex och en milt sagt annorlunda musikform. Sator Codex var lite dystra, allvarliga och spelade mörk underground-musik i Joy Divisions hemtrakter. Sator Codex släppte en LP (“Wanna start a fire?”) och 3 singlar. Samtliga skivor sålde hyfsat och fick hyfsad kritik. Man låg på radioprogrammet Bommens spränglista och videon till “Crusade” (3:e singelns baksida) visades i svensk TV några gånger. Sator Codex uppnådde en viss kultstatus men man tröttnade på deppköret:
– Det stämmer att vi var ett svartrockband. Men hela prylen med död, smärta och jordens undergång blev tråkig. Idag skulle vi aldrig spela den typen av musik men jag förstår att vi gjorde det då. Lyssnar jag på Sator Codex-skivorna idag så tycker jag inte direkt dåligt om dom men de är ju absolut inte representativa för Sator. Möjligen singeln “Scales to skin”. LP:n är mest en “best of” innehållandes bästa låtmaterialet från åren 1981 till 1986. En garderobsstädning helt enkelt.

– Råösrocken som Sator spelar är den äkta musiken för oss, förklarar Hasse. Vi har alltid lyssnat på Motörhead, Ramones, Robin Hitchcock, Buzzcocks. Även under Codex-tiden. Man kan säga att vi lyssnar på allt från Beatles och Beach Boys fram till punkköret. Ösig och rolig rock alltså. Lite lustigt är att några rockjournalister har försökt hitta blueskänslan i Sators musik. Då får dom leta förgäves, för vi har ingen blueskänsla i vår musik, säger Hasse och skrattar:
– Det förväntas kanske att kända rockband skall ha någon slags skolning inom blues, soul och sånt som grund i sin musik. Men vi har aldrig lyssnat på blues, soul och funk. Vi hatar blues och det står vi för! Vi har växt upp med musik som t.ex The Beatles, Ramones, Clash och Buzzcocks. Då spelar vi sån musik. Sator är rock från gatan, inget annat!

Jag ber Hasse nämna några bra svenska band:
– Den bästa svenska rock-LP:n någonsin är Ebba Gröns första. En helt otrolig LP! Faktum är att den är 2 minuter kortare än “Slammer!” men ingen klagar på Ebbas vad det gäller speltid – men väl på våran… Allmänt gillar jag ösig rock.

Sator har varit ute på turné ett par gånger i Sverige och gjort mellan 50–60 spelningar per år sen 1985. Medlemmarna jobbar inte längre vid sidan av bandet. Har då Hasse, Chips, Kent och Micke blivit uppblåsta, diviga rockstjärnor som strör pengar omkring sig? Nej, snarare tvärtom.
– Vi överlever – nätt och jämt säger Hasse. Det är kniven mot strupen och vi lever på såna villkor som vanligt folk skulle stå ut med en eller två veckor. Vi äter mycket skorpor (skratt) men Sator är så pass roligt att det är värt att leva på gränsen till svält. Och den dagen Sator känns som ett jobb lägger vi av. Tveklöst! Vi håller på för glädjen och så länge det bara går. Diviga har vi inte heller blivit. Det tillåter vi oss inte att bli. Vi ser tillsammans till att ingen svävar iväg. Skulle någon av oss göra det tas han snabbt ner på jorden igen. Vi är precis samma gamla kompisar som vi alltid varit.

Hur blir ni behandlade när ni kommer och hälsar på i Borlänge?
– Vi är betraktade som lokala hjältar (skratt). Det är mycket klapp på axeln och folk som vi aldrig pratat med tidigare som kommer fram och hälsar. Dom som spöade oss och kallade oss punkjävlar i slutet av 70-talet kommer nu fram och skakar hand och lyckönskar oss. Det har svängt ganska präktigt!

– Våra föräldrar har kanske ännu inte riktigt accepterat att vi håller på med Sator. Dom är lite besvikna och tycker fortfarande att vi skulle ha blivit doktorer eller veterinärer och tjänat massor av pengar, säger Hasse eftertänksamt.

Skulle du vilja kommentera Satorspelningen på Hultsfredsfestivalen? Ni drog kolossalt mycket folk och Kent Norberg sa efteråt i Expressen att det var rena Beatleshysterin?
– Ur publikmässig synvinkel var det en kanonspelning. Publiken var helvild – det var den värsta hysteri jag sett; sjukvårdarna sprang skytteltrafik med över 60 personer som svimmade eller klämdes. Efter spelningen ställde vi oss frågan om det verkligen var värt allt detta. Å ena sidan är det väldigt smickrande att så många kom dit och ville se och höra oss, fast å andra sidan är det hemskt att folk blir skadade. Det känns ju förstås inte roligt. Men jag skulle vilja hälsa till alla som var där följande: Tack för att ni kom! Vi kommer igen nästa år och då ska vi låta bättre.

– Medaljens baksida är tumulten med människor som skadas. En positiv sak som vi märkt när vi varit ute och spelat i Sverige är att vi verkar ha dragit igång en våg av mer respektlösa band. Band som sätter öset och humorn framför tekniken och pengarna.

Vad ska Sator göra under hösten här i Sverige? Kommer det någon ny platta?
– Under hösten ska vi ut och spela. I december någongång ska vi börja med en ny LP. Plattan blir åt “Slammer!”-hållet fast vi kommer att ta längre tid på oss i studion, och jag törs utlova en ännu bättre skiva. Och med det menar jag inte att jag tyckte att förra var dålig.
– Eventuellt spelar vi in i USA eller i någon annan trevlig plats. Vi är väldigt noga med att komma bort och isolera oss när vi spelar in. Miljöombyte är en extra kick och vi slipper tänka på disk, städning, telefonräkningar och flickvänner som sliter och drar i en säger Hasse.

Blir det fler videos? “Gamma Gamma Hey”-videon var kul…
– Troligen gör vi fler. “Gamma…”-videon gjorde vi på skoj, precis som allt annat. Den tog 6 timmar att spela in och mixa, och videons budget låg på ett par tre tusen kronor. Ändå har den spelats en del i TV3, på Sky Channel m.m, vilket vi tycker är jävligt kul, för den är lite antiperfekt. Kollar du noga så ser du mängder av småmissar – vi håller nästan på att snubbla omkull ett par gånger t.ex.
– Personligen tror jag att folk har tröttnat på alla dessa jättedyra, helperfekta musikvideos och istället vill se roliga och ösiga videos som man kan sitta och garva åt. Videon är inte bra men rolig.

För att återvända till det jag skrev om i inledningen; behovet av mer humor och energiskt ös inom svenskt musikliv. Här har vi det och det heter Sator.

Gamma Gamma HEY!!!

SATOR-HASSES 5 BÄSTA LP:S JUST NU:
  • SOUL ASYLUM – “Hang time”
  • ALL – “All roy sez”
  • D.O.A – “True, strong and free”
  • FEAR – “More beer”
  • FORGOTTEN REBELS – “Surfin’ on heroin”