En LP där Ultravox’s Midge Ure gör sitt bästa för att piffa upp discohaks-posörerna Strasse. Efter en lovande debut (“Den Hotfulla Kärleken”) och en ännu starkare uppföljare (“Crash Slowly”), bevisar nu bandet varför man dröjt med att släppa ytterligare material. Idéerna tycks tydligen ha tagit slut, och LP:n verkar vara hoprafsad under en eftermiddag på Lisebergs uteservering. Någon känsla för svenska språket besitter inte bandet, så varför då försöka förklara bort texterna med ordet “surrealism”? Musikaliska kvaliteter finns, så varför inte använda sig av dessa, plus bättre/vettigare texter? När detta är gjort kan det hemska skivomslaget (en tupp…) åtgärdas, och jag skulle då kanske tänka mig att rekommendera skivan för mina vänner.

PEWE
DUX