Täby 20/1
Kåren 29/1

”Man lever bara två gånger”.
Johan Kinde är tillsammans med Peter Bergstrandh inne på en tredje omgång. Kvar från förra sättningen finns oxå Christer Hellman. Nytillkommen på klaviatur är Artworker Anis.
Om ljudet i Täby var lite väl tunt, så var viljan desto starkare. Det märks att bandet nu gör sitt bästa, vilket jag tvingas betvivla under några av höstens och vinterns tidigare spelningar. Mycket av det gamla materialet dök nu upp igen (till publikens stora förtjusning). Öppningslåten ”En Nöjenas Natt” (där Johan klart visar sina tidiga Roxy-influenser), ”Massans Sorl” , ”Begärens Dunkla Mål”, samt några övriga från första LP:n blandades smakfullt med singlar och material ifrån senast LP:n ”Uppdrag i Geneve.
Tyvärr fick vi inte se Johan använda den påhängda gitarren speciellt flitigt. Vi som besökte ”A non joking generation”-galan på Kåren, tidigt i höstas, kan intyga att han kan bara han vill.
Nu lyckades inte musiken – trots goda försök av både Bergstrandh och Hellman – matcha fram Kindes röst ordentligt.
Drygt en vecka senare ser jag samma ”fyra bittra pojkar” på Kåren. Ljudet är nu fylligare, bandet har svetsats tillsammans till en enhet. I skydd av nattens dunkel blickade jag mot Johan och log. Han nickade, här behövdes inga ord.
Bägge konserterna avslutades med varsin suverän instrumentalisk improvisation. Anis, som visat sig vara en fullgod ersättare för Tom Wolgers, bytte till trummor och Hellman till synthesizers.
Om det var ett utslag av lekfullhet, eller om ambitionerna är att göra något nytt är svårt att säga Men bandet verkar trots allt vara på väg mot ett tyngre sound.
Vi ser fram emot nästa spelning.

PEWE
DUX