När Stone Roses släppte So Young och Sally Cinnamon var Manchester stolt och lyckligt. Det är Göteborgs tur nu och bakom hymnen till hamnstaden står Håkan Hellström.

Som före detta trummis i Honey Is Cool och nuvarande basist i Broder Daniel har Håkan stått där förut. Men på kvällens spelning kretsar allt på det svarta golvet för första gången kring honom själv. Är hans Pinks-liknande röst och scenklädseln, vit sjömanskostym med tillhörande hatt på svaj, fjompig eller starkt lysande? När han sjunger om kärlek som är blind och sjuk, Vasaparken och spårvagnar, kränger det åt lysande. Låtar med ordet spårvagn i är undantagslöst fruktansvärt bra.

Vilket är ditt förhållande till spårvagnar?
— Man har ju stått där oräkneliga gånger efter att man har varit ute; ensam på Järntorget, för tidigt på morgonen. Då kommer det där klingande ljudet av en spårvagn som man bara känner igen om man är från Göteborg.
Spårvagnsljudet som blir musik när det tonar ut Håkans singel Känn ingen sorg för mig Göteborg är upptaget på Järntorget mitt i natten. Äkta, precis som Håkan. Han sjunger om olycklig kärlek, något han känner till alldeles för väl. Fast för att veta vad elände är måste man ha varit lycklig.
— Allt handlar om glädje eller tragik. Livet är antingen eller, tror jag. Men mest glädje! Jag vill sprida glädje med min musik, det ska vara positivt och upplyftande. Ett lyckopiller. Men olycklig kärlek inspirerar faktiskt väldigt bra.
Revanchlusten…
— Nåt sånt, ja.
En fantastisk singel, vad händer nu?
— I sommar spelar vi på Emmaboda och i juli ska vi nog spela in i Music-a-matic i Göteborg. Det blir skönt att lägga korten på bordet. Förhoppningsvis hinner vi spela in men det är mycket som händer nu.
Okej. Vilken Singoalla sjunger du om?
— Singoalla som kan se in i framtiden. När jag spelade in sa Isse: men Håkan, du sjunger ju om ett kex! Det visste väl inte jag. Singoalla är en spåtant som ser om jag är förlorad…
— Och att sjunga Singoalla låter ju fan så mycket snyggare än att sjunga typ Saida, tillägger Daniel Gilbert som just slagit sig ner vid kafébordet. Ihop med Timo Räisinen, Oscar Wallblom och Soundtrack Of Our Lives dundertrummis Fredrik Sandsten utgör han Håkans band. Håkan och Daniel fortsätter prata om att livet är som en GAIS-match: dum som man är går man dit glad och förväntansfull varje gång trots att man likt förbannat alltid kommer hem förkrossad.

Vi kanske ses
Det finns en chans
På en spårvagn någonstans