Sjuttiotalets ruffiga hårdrock lever i Sverige, band som The Quill och Lotus för traditionen vidare. Nu trettio år senare tar också bandet Abramis Brama upp Novembers fallna mantel och sjunger på svenska.

Med ett mullrigt sound i bästa 70-tals stil måste tjafsen på bandet stått rakt ut när de lockade fram sina toner. Abramis Bramas debutplatta, Dansa tokjävelns vals, släpptes i november (!) förra året och lämnade en sugande retro-känsla efter sig. Efter att ha hört låten Mamma talar på radion ett flertal gånger och blivit lika upprymd varje gång ringde jag bandets basist Dennis Berg.
– Första gången jag hörde November var på en blandkassett jag fått av en polare, musikaliskt lät det både Deep Purple och Black Sabbath men främst reagerade jag på att de sjöng på svenska. Häftigt! Jag insåg direkt att jag måste få ihop ett band, för här skulle det riffas på modersmålet. 1998 skickade vi ut en demo som slutligen Record Heaven nappade på.
I tider som dessa då många band försöker hoppa på stonerrock-vågen bara genom att köra tunga nedstämda Gibson-riff känns det skönt med gubbar som verkligen har fattat grunden. Med bägge fötterna djupt nedsjunkna i bluesen känns det äkta.
Dennis är bandets musikaliska hjärna, han står för både text och musik även om gitarristen Peo Andersson numera hjälper till. Dennis berättar att de flesta idéer brukar komma när han gör det bästa han vet – fiskar.
– Tänk att gå upp en sådär fyra på morgonen, köra ut till en liten sjö och möta den tidiga morgonens stillhet. Se dimman som likt en slöja breder ut sig över den spegelblanka sjön, sätta sig i en eka och sakta glida ut. I denna atmosfär fullkomligt bubblar mitt huvud av textsnuttar och melodislingor. När jag sitter där och funderar tänker jag automatiskt på svenska, att sen försöka översätta min tankar till engelska skulle bli helt fel.

Braxen på ungdomsgården

För cirka tio år sedan arbetade Dennis som fritidsledare på en ungdomsgård med replokaler i källaren. Unga killar vars stora dröm var att bli deathmetal-stjärnor spelade ut sina frustrationer. Exalterade och med huvudena fulla av idéer brukade de komma upp från underjorden för att hämta luft och fika. Diskussionen om hur de skulle slå igenom, och under vilket gruppnamn, var alltid återkommande samtalsämnen. Helst skulle namnet vara så brutalt och vidrigt som möjligt.
– En gång när jag satt och snackade med ett gäng föreslog jag namnet Abramis Brama, säger Dennis. Abramis lät väl ganska bra, men Brama. Nej, de viftade bort det med motiveringen att det inte var tillräckligt coolt.
Men ända sedan dess har Dennis känt att skulle han själv någonsin behöva ett bandnamn så behövde han inte leta. Att sen namnet egentligen är det latinska namnet på fisken braxen kanske också förklarar de unga killarnas motvilja.