DAVE STEWART
”SlyFi”
Edel

Dave Stewart får det, då han med en mästares obekymrade självsäkerhet rör sig mellan tonerna i refräng efter refräng, att verka enkelt att komponera popmusik, i det här fallet oerhört välproducerad popmusik uppbyggd kring elektroniska tangentbord och en sporadiskt förekommande parentetiskt framhävd elektrisk gitarr. Skivan innehåller visserligen några bra spår, inte minst den Bowie-influerade Leaving this earth (again), men tyvärr även ett stort antal svagare spår, exempelvis Picadilly picnic vilken beklagligt överdoserar på sin egen brittiskhet. Detta tillsammans med det anskrämliga omslaget, vissa av texternas något absurda humor, framförda på ett tröttsamt tal/sång-manér, samt den något föråldrade produktionens fåfänga försök att verka modern bidrar till en överhängande atmosfär av banalitet, ett intryck som ytterligare förstärks av Stewarts ibland något otillräckliga stämma. En skiva som bitvis avslöjar vilken talang som ligger bakom, men som tyvärr i sin helhet är ovärdig en man av Stewarts begåvning.