Ångermanländska göteborgskan Incka skriver om de små sakerna i livet. De är viktiga tycker hon. Hennes sprittande pop är av den glädjande sorten och det går inte att komma undan den. Kanske är det dags för genombrottet nu? Det som hon borde upplevt redan för några år sedan med William.

– Hur lever man ett vanligt liv? Och vad innebär det för mig? För mig är det lek och magi, sagoberättande och sång. Majorna och Göteborg känns så basic, popstjärnans liv är ett konstigt liv. En mänskas liv består ju till 90 % av ”vanligt” liv. Man skapar sin egen tillvaro själv och det går ju inte att ligga där på dödsbädden sen och ångra sig.
Incka är numera även sagotant på bibliotek runt om i Göteborg, något som hon längtar till. Under sportlovet finns hon hela veckan på Sjöfartsmuséet utklädd till sagofé och tillsammans med sin hund (en handdocka) berättar hon historier med lyckliga slut. Just detta att vara uppriktig, och inte ironisk och cynisk, är något hon även håller sig till i sin andra karriär. Även här står äventyret i centrum.
– Hela skivan var som ett stort experiment. Först var det meningen att det skulle bli en William-platta men sen försvann gnistan där och jag fortsatte själv. Låten ”Apelsiner” till exempel är från 1993 och det har varit frustrerande att det tagit sån tid. Jag har sett det hela som ett projekt, jag gör låtarna och sen jobbar jag och Nille med dem. Sedan har vi tagit in folk som spelar. Det har funkat väldigt bra, att jobba som ett band i en replokal är ingen kreativ miljö. Urvalsproceduren när det gällde medverkande musiker gav sig själv. Nille ringde folk han jobbat med och skickade ut kassetter. Sen fick olika låtar olika utformning beroende på vilka som spelade med, och det är OK. Jag skriver bara låtarna och vill att de ska framföras på bästa sätt.
Incka var inte alltid med själv när producenten Nille Perned körde iväg med mobilstudion till Skellefteå och Stockholm för att spela in musik. Hon säger ändå att resultatet blivit precis så bra som hon väntat sig – ”det är pop, men inte lättpop – det är ju inte Cardigans”. Det var också viktigt för henne att de inblandade nämns på skivan som personer och inte som grupper.
– Jag tycker det är skönt att media inte fokuserat på att t ex Kent, Wannadies och Souls spelat på skivan. Jag om någon är ju en självgående människa och man vill ju inte överglänsas av alla andra på sin debutplatta!
I samband med att ”Nu ännu bättre” släppts så drar turnerandet också igång. Popstadsspelning i Eskilstuna med bland andra Soundtrack och Kent står för dörren. Med i det turnerande rockbandet finns välkända musikprofiler från Göteborg. Bjarne och Danne från Mary Beats Jane, Lars-Erik och Andreas från Souls och Jonas från Sludge Nation ska ut och rocka Sverige. Bland annat har de fiskat in en hel veckas jobb i Åre! Incka dementerar dock att de skulle köra några covers.
– Om folk ändå ropar efter ”House of the rising son” så får de helt enkelt… höra nåt annat.