Du har precis släppt en remixplatta baserad på Per ”Texas” Johanssons musik. Varför ville du göra en remixplatta?
— Ursprungsidén var att göra en samlingsskiva med remixer av flera svenska jazztyper. Det var planen först och jag hade snackat med Jazzanova som skulle göra några remixer och jag göra några. Sen var det Texas själv och EMI som frågade om vi inte skulle göra en hel platta. Texas musik var jag mest sugen på och jag gjorde en pilotlåt, ”Holon”. Den låg på repeat hos EMI i ett halvår, sen ville de ha mer. Så det blev detta istället, och det blev bra. Meningen var att allt skulle gå i samma stil som pilotlåten.
Varför just Texas?
— Jag hörde hans första skiva och gillade omedelbart det som är så ovanligt för svensk musik och i synnerhet svensk jazz; att det finns ett riktigt innehåll. Man hör att det ligger någonting bakom. Någonting som inte är en massa akademiskt eller teoretiskt trams. Sen under arbetet med remixerna har vi fått mer och mer kontakt och upptäckt att vi har väldigt mycket gemensamma referenser och synsätt. Jag har valt vad jag ville bland hans material och han har efteråt sagt att det var precis de delar han själv skulle valt.
Hur mycket har han varit delaktig på vägen?
— Han och Fredrik Ljungkvist, som jag också samplat, har hört varje låt efterhand som de blivit klara. Så att de inte skulle känna att jag förvanskar deras spel. Nu kör de en av låtarna live på sina spelningar.
Du är i grunden instrumentalist och musiker, det tycker jag är intressant om man betänker att det normalt är DJ:s som gör remixer.
— Jag tycker det här är ett kul sätt att göra musik. Sen skiter jag i vad en del bakåtsträvande recensenter tycker om hur musiken görs. Det är ointressant hur det går till, det enda som är intressant är hur det låter och om det är tilltalande för någon.
Finns det rentav fördelar med att inte vara DJ?
— Stora skillnaden är väl att jag inte vistas så mycket i klubbmiljö. Det finns både för- och nackdelar med det. Det är kanske lättare för mig att jobba med jazzmusiker, jag kan prata deras språk. Klubbaspekten har en del att göra med formen på låtarna. Där lär jag mig en del av tyskarna och på att lyssna på musik givetvis.
Vad är musiken ämnad för?
— Jag vet inte. Jag kan inte bestämma över det. Man får se vad som händer när man gör så här. Det är onödigt att ställa sig frågan ”varför” under arbetets gång. Men det finns en enkel formulerad mission i det här och det är att se om man kan få Texas musik att nå en ny publik och samtidigt få de som inte lyssnar på elektronisk musik att börja lyssna på sånt. Jag vill sudda ut de fasta ramarna och föreställningarna som finns om musiken, men kanske utan att göra det på det där tonåriga sättet. Det är kul att göra förbryllande saker och se hur folk reagerar.

Jens Lodén har ett förflutet som basist i Agurk Players. Nu är han aktuell med remixplattan Holon (Kaza/EMI). Tillsammans med pianisten Mathias Landxus har Jens tidigare släppt ett par tolvor på Jazzanovas tyska etikett Sonar Kollektiv. Nästa tolva ut blir ett par remixer på deras låt ”Eona”. I sommar påbörjar de inspelningen av ett kommande album.