De lever fortfarande, trots diverse interna konflikter och rykten om splittring… För att sprida lite ljus över dags läget, ringde Geigermeeter upp bandets sångare, låtskrivare och gitarrist Victor Fradera för en upplysande och angenäm pratstund.

Ryktena om splittring är allt annat än sanna. De uppkom då den dåvarande gitarristen Per Broberg blev ”sparkad” efter diverse meningsskiljaktligheter om bandets framtida utveckling.
— Jag började spela lite med Jimmy Lee Lou (som numera är bandets nya gitarrist) och upptäckte att vi hade mer gemensamt i tycket om musiken, så då var det plötsligt en gitarrist för mycket, berättar Victor.

Följderna blev till slut att Per och basisten Jesper Rydberg, som även han ville vandra lite nya vägar skiljdes från de andra. Det var då de falska ryktena om en splittring spreds till olika bolag. Trots detta är de fortfarande vänner. (och det är ju trevligt…)
Trummisen Andreas Båge, Victor och nykomlingen Jimmy Lee Lou skaffade sen en ny basist vid namn Jonas Nilsson, och kvartetten var fulltalig igen.

En ny skiva är färdig inspelad, vid namn Yorick. Den ligger nu och väntar på att bli upptryckt, och skall ges ut på M&A music art (kanske inte helt oväntat), då deras förra bolag Strontium lade ner denna verksamhet.

Hur låter det nu då?
— Själva ”Dawn of Oblivion soundet” kvarstår, men med mer tyngd, som jag tyckte ”A fervent prayer” saknade. Den gav inte samma ”kick”, anser herr Fradera. Och så är det lite bättre och mer arrangemang på vår nya platta, tillägger han.

Hemma snurrar mycket och varierad musik i stereon. Vid ”gladare” tillfällen kan Levellers toner vibrera i rummet, men annars är det mycket Paradise Lost, Tiamat, King Diamond och ”såklart” Sisters Of Mercy… På frågan om vad han tycker om synth, så blir svaret ungefär…
— Ja Ambient är bra, men jag har aldrig sett någon tjusning i EBM. När jag var grabb var det ju Judas Priest och Iron Maiden som ”gällde”… Fast somlig Front 242 och en hel del Depeche Mode är bra. Och Ministry…

Vidare anser Victor att ett band som har fått allt för lite positiva reaktioner är Nosferatu (guld).
— Det där med vampyrer och så är ju bara en image… Inget som bör tas på blodigt allvar som vissa verkar tro, säger han.
— Speciellt deras äldre verk är väldigt bra och folk som klankar ner på dem bryr sig inte om musiken.

I början av april spelade Dawn Of Oblivion på Hellfire Club i Göteborg, och därefter i Oslo, med stallkamraterna Children On Stun.
— Det gick bra och vi fick bra kontakt med Children…

Hur är det med festivaler och spelningar i sommar?
— Inget planerat… Jag kommer nog ha fullt upp, då jag är på väg att bli farsa…

Som avslutning passade vi på att ställa några sporadiska frågor om ditt och datt…
Vart skall man inte åka på semester?
— Marseille i Frankrike… skitigt och vidrigt.
Rö’ vin eller Öl?
— Får man säga Whiskey?
(jovaras…)
Vinter eller Sommar?
— Ja då får det bli sommar.

Det var det för denna gång och vi får väl avsluta med att lycka till och gratulera till fadersskapet…