Allting i världen filtreras enligt Superswirls-pojkarna. I det mesta finns ett filter, kaffefilter till exempel. Det är inne nu, man ska likrikta allt, stoppa in massa saker i en ända, filtrera det, och sedan få ut likadana saker. Superswirls är ett band som filtrerar, men absolut inte är filtrerade själva, för vilket annat band låter som Superswirls? Inget vad jag kan komma på. Mattias, Markus, Ivan, Richard och Lasse är unika. De första bitarna till Superswirls bildades för fem år sedan, fast lite medlemmar har filtrerats fram och tillbaka och en del försvann någonstans på vägen. Nu är det färdig-filtrerat, Superswirls har kommit för att stanna. Med sitt debutalbum ”Filter” är de redo att ta över världen! ”Nu är det vi mot dom.”

En dag för ganska så länge sedan, året var 1985, kom två pojkar vid namn Lasse och Mattias samtidigt till Eskilstuna. De blev grannar och hamnade i samma skola. Deras föräldrar tog kontakt med varandra för det var ju så att ingen kände ingen och alla blev lite ensamma. Lasse och Mattias blev kompisar. Nu, tolv år senare spelar de i samma band. En mörk decemberafton mötte de en annan kille som heter Richard. Han kom med en akustisk gitarr i svångrem runt halsen och så spelade han. Eller han sa… lyssna här… och så spelade han en halv låt och sen sa han… näe, lyssna här… och plötsligt så var han Lasses och Mattias vän och ett band hade bildats…

Hur började allt?
Mattias: Det var jag, Richard och Lasse som startade bandet 90-91.
Lasse: 91… eller december 90.
Mattias: Fast jag och Lasse hade något på gång i slutet av åttiotalet också då vi gick i parallellklasserna på högstadiet. Fast då var det under ett annat namn och lite annan musik. Vi sjöng på svenska lite grand… fast egentligen så var ju inte jag med utan det var Lasse som ville ha med mig fast jag inte tyckte om musiken, så jag la av till slut.
Lasse: Det var ju delvis samma synthar då som nu…
Mattias: Joo, vi hade ju en 707:a med då också, det kan ju vara värt att notera. Det är en trummaskin som är otroligt svår att få tag på idag. Det finns kort på oss när vi har den.
Richard: Nähä, den är inte alls svår att få tag på.
Lasse: Jo.
Richard: JO! Macke hade ju en sån hemma.
Lasse: Men Macke har ju ingen koll på trummaskiner.
Markus: Ja… (tänker tillbaka)… en gammal 606:a…
Lasse: En 707:a var det.
Markus: Fast den var ju trasig.
Lasse: Jo…
Mattias: Till slut så la vi i alla fall ned det där och så började vi på gymnasiet och efter gymnasiet så började vi om igen. Lasse spelade trummor med oss först då, fast han fick kicken för att han var så dålig.
Lasse: Det är sant.
Mattias: Han var så jävla rutten…
Lasse: Men jag var ju tvungen att flytta till Uppsala då också.
Mattias: Och så skulle du göra lumpen.
Lasse: Jo…
Richard: I 24 månader… tihi…
Mattias: Lasse gjorde liksom lumpen i 17 år så vi kunde ju inte ha kvar honom i bandet, vi var tvungna att kicka killen. Vi kunde ju aldrig repa.

En hel del medlemmar har Superswirls haft innan det blev dessa pojkar som bandet består av nu… men hur många andra medlemmar har det varit… egentligen?
Mattias: Det här kommer att ta en timme att förklara. Richard kanske kan göra det?
Richard: Vi började då, jag, Lasse och Mattias och så en kille som heter Anders och en annan som heter Tobias.
Lasse: Fast dom är gifta nu…
Richard: Ja, just det. De är gifta nu och det är inte vi. Sen så fick Lasse kicken och en ny trummis kom in i bilden, han gick i min klass. Och ett halvår efter det så fick Anders inte vara med längre. Han spelade keyboard och efter honom skaffade vi ingen ny. Sen så åkte Tobias bort och vi skaffade en ny basist som heter Erik Andersson…
Mattias: Hi hi hi… och han är ett kapitel för sig…
Richard: Han försvann och ingen vet riktigt vart.
Mattias: Vi hade en spelning på Torget i Eskilstuna. Tio minuter innan spelningen skulle börja så fanns han inte, existerade liksom inte. Precis när vi ska lägga av så kommer han med bussen och då kör vi. På en annan konsert några månader senare så dyker han inte upp alls. Och han kom aldrig när vi skulle repa. Vi brukade åka runt och leta efter honom på hans fotbollsträningar och så i bil… Jag och Richard åkte runt i hela Eskilstuna och letade efter denna basist. Vi tänkte att om vi är smarta nog så kan vi haffa honom på fotbollsträningarna, men då drog han alltid tidigare för han visste att vi skulle komma, och så där höll vi på. Två dagar innan en konsert så är vi helt desperata. Vi hade en spelning hemma i Tuna och man måste ju ha en basist…
Richard: I blå rummet var det va??
Mattias: Eftersom vi inte hade någon basist så ringde vi runt liksom. Vi gjorde upp en lista på möjliga basister, Martin i Kent, Claes i Yvonne och så. I princip så kunde alla ställa upp men det slutade med en kille som heter Pigge.
Richard: Ja, Gustav Ljungkvist. Skitduktig basist, kanske vår bästa basist någonsin… (Alla börjar skratta och Markus låtsas att slå till Richard.)
Richard: Fast han hade sina problem, han var nere i funkträsket så…
Mattias: Han hade liksom basen här uppe. (visar över bröstet)
Richard: I samma veva då hade vi fått en ny trummis också, som heter Stene Sjödin. Vi hade då också snackat lite med Macke så vi visste att han fanns, att han existerade och så där. Och så var det väl en ganska onykter fest… eller fann vi varandra i köket för att vi inte tyckte om människorna på den där festen… hur var det?
Markus: Jo, så var det…
Richard: Så Macke fick en lapp där det stod: Du kan väl ringa… Eller var det du som ringde Mattias?
Mattias: Nej, det var du!
Richard: Nej, det VAR du som ringde för jag var uppe i Skellefteå.
Markus: Vi träffades nån gång ute också…
Richard: Och så repade Macke med oss och någonstans däremellan så kom Lasse med i bilden igen.
Lasse: Näe, jag var med innan Macke kom.
Markus: Det var du inte alls.
Richard & Lasse: JOO!
Markus: Det var du så faan heller.
Lasse: Det var jag.
Markus: Första gången vi repade var det jag, Mattias och Stene. Inga andra var det.
Lasse: Jo, men jag var med.
Markus: Nej, inte en chans.
Richard: Jo, han var med när vi spelade i Skiftinge, då var Lasse med.
Markus: Jo, men det var inte första gången vi repade för då var vi bara tre.
Richard: Okej då…
Lasse: Men jag var med och spelade i Skiftinge.
Markus: Ja, men inte första repet.
Richard: Jaja, sedan så kickade vi i alla fall Stene för han hade inte samma ambitioner som oss, och då blev det Ivan.
Markus: Nej, nej, det var en emellan.
Lasse: Andreas ja…
Richard: Fast han spelade i ett annat band också så han fick kicken och då blev det Ivan.

Att skaffa ett skivkontrakt är inte svårt. Inte om man följer Superswirls goda råd i alla fall. Första steget för att få skivkontrakt är att köpa nya synthar, vilket Richard gjorde uppe i Skellefteå. Sedan så spelar man in en bra demo, en varm sommar i ungefär tre dagar. Till demon gör man ett snyggt omslag i svart och vitt. Efter detta låter man den mogna (demon) i ungefär tre-fyra månader och sedan så skickar man ut den till utvalda förlag. Man ska alltid ta förlag först, det står i regelboken, förlag är steg två efter det där med att köpa synthar så måste man ha förlag. När man då skickat iväg dem så nappar en sisådär tre stycken och då väljer man det som är mest intressant. De på förlaget hjälper en då att skaffa kontrakt. Kontraktet är alltså steg tre. Innan man har ett riktigt kontrakt så ska man också spela lite överallt, och köper lite nya synthar igen. Superswirls fick kontrakt med Air Music i oktober 1995 och sedan så hjälpte de till att fixa skivkontrakt.

Er skiva har fått namnet ”Filter”, varför just ”Filter”?
Richard: Det här är Lasse.
Mattias: Detta ÄR Lasse.
Markus: Nu blir det haranger.
Lasse: Man kan ju se det här ur två perspektiv, eller tre. Dels så finns det ju det världspolitiska perspektivet, sedan det själsmässiga och så det layoutmässiga. Layoutmässigt och typografiskt så är det ju ett snyggt ord, det är kort och matchar Superswirls. Superswirls är ju då snyggt i sig. Och sedan så, själsligt, Filter liksom. Världspolitiskt så är det ju inne med filter nu, man ska filtrera saker, likrikta allt, allting ska liksom bli likadant. Man ska stoppa massa saker i ett filter och sedan så ska allt komma ut och vara likadana. Som ett litet exempel så kan man ta EU, det är ett enda stort filter. Man stoppar in tolv olika nationer och så får man ut tolv likadana. Och sedan så beror det ju på oss själva också. Vi filtrerar vi med, filtrerar våra liv, våra musik referenser, våra…
Mattias: Intryck, uttryck…
Lasse: Ja, intryck, uttryck, vårt resultat.
Mattias: Det är modern tids viktigaste ord.
Lasse: Mmm, det griper tag om så mycket. För många så är Filter kanske bara ett kaffefilter eller ett cigarettfilter, men det är ett större ord än så tycker vi… och sedan är det ju såklart så att en synth aldrig skulle fungera utan sina filter.

Att Superswirls är bra vet ni ju redan. Men hur bra är de, egentligen?
Mattias: Jag vet inte…
Lasse: Enligt min uppfattning så har musiken förstört hela mitt liv. Hela ens liv, vad man än försökt göra, kan man inte koncentrera sig på någonting för man har alltid massa fjantiga melodier i huvudet. Till exempel om man ska läsa en bok så sitter man där och trummar med fingrarna. Man kommer ingen vart för musiken förstör alltid. Fast musiken kan ju också bidra till en del bra saker till slut. Sen så är det så att vi inte tänker så mycket, inget är för utstuderat, och det är en anledning till att vi är så bra.
Mattias: Det är ju viss tur också. Det hade ju aldrig gått hem om vi inte hade träffats alla fem, bytt ut alla medlemmar och så där, det var tur att vi gjorde det annars hade vi aldrig lyckats. Och precis som Lasse sa så tänker vi inte så mycket, det är ju inte så att vi säger att nu så ska vi göra si eller så, nu ska vi ha ett koncept, vi ska ha de och de kläderna, sminka oss så och så och spela den sortens musik liksom, det bara blir så.
Lasse: Vi har bra musikkunnande framför allt.
Mattias: Vi har bra musikkunnande liksom, vi kan ju våran historik, i alla fall jag och Lasse…
Lasse: Det behöver vi kunna.
Mattias: Vi vet vad vi kan… och det är jag stolt över.
Lasse: Vi kan också vad vi heter…

Något speciellt vill Superswirls inte direkt förmedla med sin musik. De har inget världskall, de tänker inte riktigt så. Inte är de heller något politiskt band som är här för att förändra någonting. Att slå igenom totalt och ge ut tre till fyra skivor och sedan sluta med att åka till Sydamerika och spelar på välgörenhetsgalor är inget för dessa gossar. Sådant är de rädda för. Det får inte bli så att någon i Superswirls blir en ny Sting eller Peter Gabriel för då är det kris på high levels. Det är ju inget fel i att rädda regnskogen men enligt Superswirls så ska man inte blanda in musiken i det. En annan viktig sak är att man måste lägga av innan man blir 35, annars är man en riktig förlorare, då har man ju också hunnit tjäna tillräckligt med pengar så att man klarar sig resten av livet.

Blir ni igenkända något ute på gator och så där då? Springer era fans efter er och skriker?
Lasse: Markus blir igenkänd.
Markus: Jag har blivit det en gång.
Mattias: Jo, men det är 100% mer än vad vi andra blir igenkända.
Markus: Okej då, då är det ganska ofta.
Richard: Det beror ju på var man är också, hemma i Eskilstuna blir man ju lite mer igenkänd kanske.

När man blir popstjärna, spelar i ett band och så där borde ju ens liv förändras en hel del, man kanske inte hinner med allt som man vill hinna med. Har era liv förändrats på något sätt?
Lasse: Man har lite dålig koll på vad som händer.
Mattias: Innan så var det rätt stabilt, nu är det rätt ostabilt. Fast vi har tid med allt, man tar sig tid. Fråga Lasse.
Richard: Lasse, han är…
Mattias: …den ultimata killen, han har tid med allt, eller hur Lasse?
Lasse: Jo…
Mattias: Det går. Blir man Roxette då är det ju kris. Då måste man lägga av med badmintontider på tisdagar och aerobicstider på onsdagar.
Lasse: Så länge man har kvar badmintonpasset på tisdagar, har man också kvar tryggheten.
Mattias: Lasse och jag har haft match nu varje tisdag i tre år. Det ÄR en trygghet, man vet att man är med Lasse då.
Lasse: Man får svära lite.
Mattias: Ja, och sula racket i väggarna. Man behöver en sån där stolpe. Det vi skulle behöva ännu mer är fasta reptider men det har vi tyvärr inte.
Lasse: Det är värst för Ivan för han måste ju pendla från Eskilstuna upp till Uppsala när vi repar så för honom har det ju förändrats lite.
Mattias: Men nu så har hans tjej flyttat dit och det är ju bra.
Ivan: Mycket bra.
Lasse: Det tycker vi alla.
Ivan: Fast hon tycker inte det.
Lasse: Än så länge har inget direkt förändrats, fast man har ju uppnått en gammal dröm. Att spela in en skiva, det har man alltid drömt om.
Mattias: Ja, Lasse han har haft många drömmar som slagit in. Han fick fyra getingar i Expressen, vår skiva har hängt i tunnelbanan. Nu så har han bara en kvar, att toppa Billboard. Bara en dröm kvar, sedan så lägger han av.

Ni kommer ju från Eskilstuna vilket Yvonne och Kent också gör. Vad tycker ni om banden från er hemort?
Mattias: Dom är bra. Väldigt bra båda två, det finns inget ont om dem.
Markus: Personligen så tycker jag att Yvonne är bäst.
Ivan: Jag tycker Kent.
Mattias: På en öde ö eller… då säger jag Yvonne.
Markus: Yvonne som fan.
Mattias: De är roligare att vara med. Fast jag kan förstå att Kent har gått bättre. Fast jag tror att Yvonne…
Ivan: …kommer igen.
Mattias: Yvonne spelar ju in sin nya skiva nu i Göteborg och den kommer att bli något i hästväg för de har en sån himla bra producent, då jävlar.

Den bästa spelning Superswirls har haft var de eniga om. Det var en i Uppsala förra våren. Den kanske inte var världsbäst rent musikaliskt men den var rolig, mycket folk och tryck och så spelade de också ganska sent. Superswirls agerade då förband till Mufflon 5 som de krossade på mitten. På slutet körde de lite tok-techno tillsammans med en technogrupp från Uppsala som brukar göra remixer av Underworld. I och med det så lurade de hela skivbolagsmaffian att de var ett technoband. Till exempel så trodde EMA-Telstar att de var ett technoband i ett halvår efteråt.

Okej, det var den bästa spelningen men har ni varit med om någon speciellt minnesvärd spelning då?
Ivan: Ja, i Göteborg den 21 december.
Mattias: Om det händer något så är det alltid Lasse…
Ivan: Den gången så började hans monitor att brinna.
Mattias: I Lund så började hans synth att brinna och i Göteborg för ett år sedan så transporterade han sin synth så att den la av. Vibratot stack iväg så vi körde en låt i en annan tonart.
Ivan: Minnet försvann.
Lasse: Fast publiken tyckte att det var intressant att lyssna och tänkte att oj, det där var avancerat och så där.

Har allt motsvarat era förväntningar hittills? Publik och så?
Lasse: Man ska aldrig ha förväntningar. Det har ju varit ställen där det har varit ont om folk men i de konsertrecensionerna efteråt har det då istället varit mer klagomål på den dåliga publiken än på oss.
Richard: Alla band får ju ta en del skitspelningar i början, man kan ju inte räkna med fullsatt överallt. Vi brukar tänka på när Kent spelade i Sälen…
Ivan: …1994 var det.
Richard: Innan Kent blev jättestora så blev de inbokade i Sälen som dansbandet Kent’s, det var ingen som fattat att de heter Kent. De spelade i alla fall på ett dansbandshak och folket som kommit drog och ville ha pengarna tillbaka.
Mattias: Markus var där så han frågade vakterna vad det skulle bli för musik och de svarade att det skulle vara irländsk folkmusik med Kent’s…
Markus: Ja, de i publiken drog ju verkligen, det var ju massa slipsgubbar.
Mattias: De flesta har nog haft sina hundår…

Det måste ju vara ganska jobbigt att resa så mycket, runt i Sverige. Ni har ju en rätt så liten buss också. Blir ni ofta ovänner?
Richard: Det är rätt jobbigt.
Lasse: Vi behöver inte prata med varandra för vi vet vad vi ska säga.
Mattias: Vi vet vad vi kommer att säga till varandra innan vi ens har sagt det, så man hinner svara innan nån sagt nått och alla vet vad man svarar ungefär.

Osams då?
Ivan: Det är ju så, att i början så är det kul. Nu är det bara ett jobb.
Mattias: Näe, fy vad hemsk du är.
Lasse: Just timmen innan lunch är jobbig.
Mattias: Ja, och mellan tolv och två för då är det Pontus Enhörning på radion, jag hatar honom.
Richard: Annars är det okej.

På frågan om vad som hänt med Superswirls om tio år svarar pojkarna att då har de lagt av. De har gjort varsin soloplatta och släppt dem samtidigt. Dessutom så har Lasse och Richard då tagit över Kling Unt Klang Studios i Düsseldorf för att de var de enda som överlevde när de fick se den. Ivan är då manager åt ett band som kommer fram i nya Eskilstunavågen 2008, han kommer att visa hur de ska sminka sig och så. Dessutom skriver han Superswirls historia då. Ivan kommer vi att kunna se sittandes på ett kafé i Eskilstuna skrivandes sina memoarer. Fast om tio år. Det är ju en ganska så lång tid och man ska ju leva i nuet. Mitt råd är:
— Fånga Superswirls idag, i morgon kan det vara försent.

”When we end school
no one knows
what will happen
if we choose not to pursue
a safe living
to stay away from social control

All those parents
what do they know
all their children
are losing control
so you’re calling me a loser
well, fuck your ego
I can’t trust
your social heroes

This whole country
have run out of faith
it will keep sinking
until it suffocates
So you’re calling me a loser
well, fuck your ego
don’t wanna hear
about your social heroes”
/Social Filter