Det rör på sig i garagerockvärlden, mycket händer här hemma tack vare Örebrobolaget Low Impact. Stockholmsbandet Maharajas har medlemmar med lång rutin från 80-90-talets garagescen som nu förstärkts med lysande sångaren Mathias Lilja.
Unrelated Statements är deras andra fullängdare och detta är en ren njutning för oss som gillar effektiv komprimerad rock’n’roll med just den snits i detaljarbetet som krävs för att det inte ska bli jämntjockt.
Vi tog ett snack med gitarristen och låtskrivaren Jens Lindberg.

Hur inkrökta på garage är ni egentligen?
— Då, på 80-talet var man väl mer puritan men man orkar inte hålla på så nu. Vi vill appellera både till vanligt folk och garagepubliken. Men dom stiltrogna italienska pottfrillorna som gillade vår förra LP H-Minor gillar även den nya skivan med sitt lite mer bredare sound.

Så det är inte bara obskyra Nuggets- och Pebblesband som utgör inspirationen?
— Man måste komma ihåg att dom banden sällan hade material för en hel LP, även om dom gjorde enstaka bra låtar. Mitt favoritband är trots allt Beatles!

Låtmaterialet, har ni samlat på er genom åren eller…
— Nej för tusan det är nyskrivet alltihop.

Inga covers?
— Jag och basisten Ulf Guttormsson delar på låtskriveriet. Varannan låt, typ.

Sångaren Mathias (som även spelar orgel och gitarr och är den unge killen i sammanhanget), gör ett kanonjobb!
— Ja han kom ju in och räddade oss lite grann när vår ordinarie organist la av. Han låter nästan lite som Robert Jelinek i The Creeps i sina bästa stunder.

Jag ser till min glädje att nästan ingen av plattans 14 låtar är längre än två och en halv minut, är det medvetet?
— Det är medvetet gjort. Lyssnaren får ju mer låtar för pengarna. Tänk vad mycket man kan få in på det lilla formatet!

Härmed uppmanar jag läsarna att bekanta sig med denna fina mix av handklapp, snabb blues, kaxig soulig sång (men inte gapig!), Beatleskörer och 77-punk.