Nyköping fredag 18 oktober. När jag kommer till JC-butiken sitter Daniel och syr in ett par Jeans. Stressad är bara förordet. Trots det tar han sin välförtjänta lunch bestående av en cigarett, kaffe latte och en ostfralla.

För drygt ett år sedan fick jag ett mail från en då okänd person. Han hade träffat mej på ett av stans uteställen Skunk. Han hade snappat upp att jag gillar postrock och tyckte att jag borde lyssna på hans låtar på mp3.com.
Jag gjorde detta och fick på köpet höra två av dom bästa låtar jag någonsin hört.
Vackra Queen of Blends och Goodbye July.
Nu ett år senare pratade jag med skaparen för första gången. En 20 årig kille med många järn i elden. Förutom att ha gett ut en debutskiva, som släpptes 14 oktober på Tenor records, huserande i Stockholm, är han gitarrist och sångare i post-rockbandet Color Super 8.
Han berättar med entusiasm hur han sitter nätterna igenom i sin garderob och skapar musik — vilt och brett. Till grannarnas förtret.
Mannen är Daniel Loefgren.

Du gör många låtar som platsar inom olika genrer. Är det för att du lyssnar på så mycket olika musik eller vill du inte fastna i ett fack?
— Nä! Jag lyssnar på väldigt mycket och det är så jäkla lätt att influeras av allt runt omkring hela tiden. Det är bara att gå på stan. Man hör en del av ett samtal till exempel. Det är roligt att överträffa sig själv.

I flera låtar kan man höra lekande barn, regn, bilar osv. Hur gör du när du spelar in?
— Jag tar helt enkelt med mig en Minidisc eller en Dat och går ut och sätter mig någonstans. Det är både roligare och bättre än att sitta i en studio. Det blir en djupare bild och man skapar något som inte går att skapa igen. Sen sitter jag ju vid datorn också. Du kan ju sampla ljud och sätta ihop senare, men skillnaden hörs ändå klart.
— Man har mer press på en själv att man ska bli klar. Det blir det ju i studion också, men där finns det mer tid, utomhus blir det mer ögonblick.

Trots att jag bara bor 3 mil från Nyköping har jag ingen som helst koll på musikläget i stan längre. Sen Music By Em drog till Stockholm (för att sedan splittras), Frank Bolero likaså och Cool Kids Never Die lade av så har det inte funnits något som dragit musikaliskt.
Jag frågar Daniel om hur musiklivet i Nyköping ser ut idag.
— Det finns en stark demoscen. Personer och band har vågat börja experimentera mer. Det finns flera band som Like A Cat och Red Fred Foundation. Det är mycket singer/songwriters och postrock.

Music by Em är från Nyköping, finns några kopplingar?
— Nej, faktiskt inte. Vilket är skönt. Dom har ju varit bandet som alla har förknippat med Nyköping (förutom Staffan Hellstrand). Visst, dom var bra, men jag har ingen lust att rida på någon annan.

Daniel gör som många andra, tar sitt pick och pack till huvudstaden. Det är lättare att ta sig fram i Stockholm och att det finns fler möjligheter är ju känt sedan länge.

Har du några förväntningar i samband med Stockholmsflytten?
— Dels så är det ju närmare till en scen. Det är närmare till skivbolaget. Närmare till studios o s v. Det finns ju klart fler möjligheter. Det sugiga är att det finns mindre tid. Trots att det finns fler möjligheter som musiker är det ju dyrare att bo i Stockholm så vanligt jobb tar den mesta tiden. Det blir mer experiment, lite mer arrangemang.

Daniel berättar att han är stor på Gotland och att det är ca 7000 människor som har laddat ner hans låtar.
— Det är en hel del förfrågningar om samarbeten från andra band och artister. Det har inte blivit något än, men det skulle vara kul att hjälpa till, om det är bra.
— Jag var ute på nätet och fick för mig att söka på mig själv, enbart för att kolla om det skulle dyka upp något. Det dök upp en hel del träffar. Det var coolt. Ofta så listas jag med band som Mogwai och Arab Strap. Inte mig emot. Det är bara positivt.

Daniel är förtjänt av att klassas bland dessa storheter. För Daniel kommer bli stor. Keep you’re ears open!
Daniels skiva kan köpas via www.tenorrecords.se/monotone