Tänk dig att du skall ta ett tag från Düsseldorf med destination Stockholm.
Du packar en vagn full med saker du finner utanför Kraftverks legendariska klingklang studio. Du hittar en rytmbox och gamla avlagda klaviaturinstrument.
Du ser fram emot att bygga en ny klingklang studio i Hammarbyhamnen och sitta och pilla med frekvensmodulerade övertoner tills pensionen kommer i ett brunt kuvert.

Tåget puttrar iväg i traditionell tågrytm, men två mil norr om Düsseldorf åker tåget fel och du får fler medpassagerare på tåget än du kunnat ana från början.
I Paris hoppar en varietéorkester på tåget. De lär dig att göra en show med den kitsch, glitter och glädje som omger varietéer. De får dig att älska ett spektakel.
Men glitter är inte allt. Det blir ytterligare stopp på resan. I södra Londonförorten Brixton ramlar det på ett gäng brokiga individer. Först ett stort gäng jamaicaner som ser till att sätta igång ett schysst baktaktgung för resten av tågresan, samt en och annan blåsare med stora ska-ambitioner. Dessutom lirkar några killar från Mellanöstern sig genom tullen genom att lära dig att snirkla till melodier med hjälp av egyptiska skalor.
Tåget tuffar på i takt med rytmboxen upp genom Sverige och hamnar slutligen, via Säffle och Södertälje i ett vinterkallt Stockholm, där tågets brokiga folkmassa beger sig till ett party för att skaka liv i festdeltagarna.
Det är baktakt, det är fest och vi är i Sverige. Med andra ord. Vi är i ett party designat av dubSweden.

Jag träffar hela bandet strax innan de skall spela på klubben Hellmuth som denna fredag huserar på baksidan av Kulturhuset, i restaurangen Red Square.
Egentligen började det inte i Tyskland utan hemma hos Pontus Carlsson, bandets echomaster:
— Pontus hade en gammal orgel hemma och en dag satt vi och larvade oss med den. Slog på och av rytmboxen och sådär… Pontus kopplade in ett gitarrdelay och wow — svänget blev något annat än vad vi anat. Det blev något nytt för oss. Så vi startade ett happeningband och spelade in en massa improviserade låtar. Allt hade ett skimmer av barnslig förtjusning, berättar Johan Wallnäs, en av dubSwedens frontfigurer.

Och visst är dubSweden en happening av stor mått. En riktig festmaskin. Jag har sett två livespelningar med dem och det svänger friskt. En blandning av reggae, ska, gammal åttiotals-synt och lite orientaliska orgelslingor till ett processat Farfisakomp från den inbyggda rytmboxen. Samtidigt som Mattias Naeselius skruvar och vrider på skivspelaren för att få fram bakgrundsljud och scratchningar.
— Det började ju inte som ett band från början, utan jag, Pontus samt några andra som inte är med oss längre började spela på olika fester. Framför allt i gamla Hammarbyhamnen. Det var väl några år sedan. Det fanns ett ställe som kallades för Fabrique, men ravekommisionen kom dit på en av festerna och upplöste allt, berättar Johan.

När blev dubSweden ett band?
— dubSweden började inte som ett band men vi är nog det nu. Vi har väl repat i ett år, men i realiteten spelat längre. Till slut blev några av de ursprungliga improvisationerna till låtar. Vi hade ju inga riktiga namn på improvisationerna. Därför hänger de lite tokroliga titlarna Säffle och Södertälje kvar på gigen, säger Pontus.
Städerna vilka Nöjesguiden felciterade. De skrev Sundsvall, påpekar P-G Wallnäs på blås.

Varför kallar ni er dubSweden?
— Det vore kul om det fanns någon anekdot, men jag vet inte, säger Pontus. Men ur en allmän förvirring kom det ändå ett avslöjande som är en anekdot så bra som någon. Förhoppningsvis en sann sådan. Bandet blev lika överraskade själva:
— Jag tror det är mitt fel, säger Mattias. Jag skulle göra en affisch i början innan jag hade kommit med i bandet och jag hade glömt vad det skulle stå. Jag tror det skulle vara en beskrivning av bandet som spelade ”dub from Sweden”, men jag kastade om det hela och fick det till att bandets namn var dubSweden.

Men ni är osignade, eller hur?
— Ja, vi vill inte ha något skivkontrakt. Det är ingen brådska, säger Johan. Vi känner alltför många band som lurats in i kontraktsdjungeln. Sedan har det inte blivit något. Vi tar det när det dyker upp. Vi vill ha ett bra bolag. Istället satsar vi på bra spelningar. En kille från bokningsbolaget Luger hjälper oss med det. Hittills har det ju gått utmärkt.

Vad har varit bandets höjdpunkter hittills?
— Det är nog de två spelningarna på klubben Accelerator. De var kanon. Fast märkligast var nog när vi spelade på Dr. Kosmos releaseparty ute på en pizzeria i Bredäng. Pizzeriaägarna blev urförbannade på skylten utanför. Där stod nämligen att Dr. Knark (en av Dr. Kosmos figurer i texterna) medverkade. De var oroliga att publiken var knarkare och att polisen skulle komma.
Till slut blev de nöjda i alla fall — ägarna har nog aldrig sålt så mycket öl som den kvällen.

Vad händer i framtiden?
— Ja, vi vet inte hur länge det håller med det här konceptet. Det sköna med att göra låtar utan trummis är att det är så annorlunda mot andra band vi spelat med. Förut var det mest trummor, bas och gitarr. Låtarna blev så influerade av vad alla tidigare lyssnat på. dubSweden är musik på ett helt annat sätt för mig, menar Johan. Det ger nya tankemönster.
— Men snart tar rytmboxen slut. Vi har använt alla kombinationer snart, menar P-G.
— Så vi får se vad som händer i framtiden men vi gör ju nya låtar hela tiden. Och att göra låtar går ju ganska snabbt. Det fixar sig, säger bandets kvinnliga röst Anna Wilson.

Det visar sig att Animal är en av dubSwedens starkaste låtar tillsammans med Made of Silk och 24:7 från deras två demo-cd. Och de skulle verkligen platsa på ett fullängdsalbum.

dubSweden dyker upp lite här och där i Stockholmstrakten så ta chansen att se dem när de underhåller på din favoritklubb.
På Hultsfredsfestivalen kan hela Sverige få uppleva lite cocktaildub med Farfisa-baktakt.

Jag väntar med spänning på nästa material och ser fram emot att få följa med baktaktståget och skutta fram med nya glädjeskutt till echodub vid nästa spelning.

Demo — diskografi

Welcome To Our World (Låtar: 24:7, Big Elephant, Södertälje och Säffle)
The Plan (Låtar: Old House, Made of Silk och Pale Hearts on Fire)