Jag anade landskapet flimra förbi medan jag satt försjunken i musiken som strömmade ur mina hörlurar. Innan min semester hade jag tänkt hinna med en intervju med hiphop-gruppen Looptroop från Västerås. Men påminns av deras nekande genom raderna ”so when you journalists finally pick up on this Looptroop-thing/we’ll do no interviews — we’re too complex to explain on half-a-page in a magazine” från låten Innerviews och deras senaste tolva From Beyond K-Line. Jag hade sett fram emot att få sprida ut deras åsikter och vetskapen om deras existens, men jag får nöja mig med vad de släpper ut genom sin musik. Jag får nöja mig med vad som lägger sig som en beatfylld slöja över naturen utanför och följer mig söderut.

Looptroop har funnits i flera år och består av DJ Embee och rapparna Cosmic, Promoe och Supreme. Deras hiphop hör till det absolut bästa och mest lovande jag hört i Sverige någonsin. Ung flammande mikrofonkraft som tydligt ger sin personliga syn på livet och hiphopen av idag. Titlar som Spraycan Stories, Militant Vinylists, Clichées, Flyers och Unsigned Hype talar sitt tydliga språk. Det rör sig inte om ännu några kopierare utan killar som har något att säga och ett eget sätt att göra det på. DJ Embee lyckas hitta sköna melodier och medryckande beats som lyfter upp de genomtänkta orden och gör dem oundvikligt omedelbara. Det är inte det vanliga rabblandet när en rad som ”mc:s must be afraid of themselves the way they copy” (ur Clichées) dyker upp.
Bobbito ”The Barber” Garcia jobbade fyra år på Def Jam och vann priser som ”best promoter of the year”. Därefter startade han och Pete Nice den oberoende etiketten Hoppoh Records som distribuerades av Columbia, men han kände hur otillfredsställande det var att indirekt styras av ett stort bolag som hela tiden hade lönsamhet som högsta prioritet. Samtidigt höll Bobbito tillsammans med Stretch Armstrong på med en hiphop-show på radiostationen WKCR i New York. Här spelade de upp sina favoriter och fick in en hel del demotejper från underjorden. När Columbia fortsatte vägra ge ut de artister Bobbito trodde på tröttnade han och bestämde sig för att utnyttja sin erfarenhet och sina kontakter med alla de talanger som korsat hans väg under åren som radiopratare. Han startade Fondle ’Em Records och sedan P3 Soul hade en special om dem i början av året har jag levt på deras tolvor. Jag blev förhäxad av låtar som Arsonists The Session, Cages Radiohead och Mf Dooms Dead Bent och fortsatte efter detta att med huvudet nära högtalarna avnjuta varenda tolva de släppt. Det fina i kråksången är att även om Fondle ’Em släpper alla sina låtar på limiterade tolvor, vägrar skicka ut promotionskivor och släpper hiphop gjord av hiphop fans för hiphop fans så går det att få tag på nästan alla de sexton tolvor de släppt hitintills. De som brinner för musiken och inte kan vara utan den kan om de anstränger sig fortsätta brinna med ännu större anledning.
Trådarna knyts samman när Bobbito i intervjun med Mats Nileskär nämner artister han uppskattar utanför USA; ”and there’s a kid from Sweden named Promoe who puts out his own records” och Mats höjer volymen i bakgrunden så att vi får ett smakprov ur Looptroops imponerande repertoar. Det känns med andra ord inte konstigt när Fondle ’Em släpper tolvan Sut Min Pik där Looptroops Promoe döljer sig bland andra i namnet The Boulevard Connection med sitt bidrag Denmark Style. De smälter in bra i den amerikanska underjorden.
När jag så kommer hem till min gamla hemstad Helsingborg kan jag inte låta bli att gå in på ett Internetkafé och besöka sidan http://www.sandbox.pair.com/fondle för att få nicka till Cages Agent Orange en liten stund i avsaknad av min skivsamling. När jag hänger tillbaka hörlurarna på sin plats känner jag den där vinnande känslan av hur musiken tagit tag i mig och lyft upp mig. På väg för att handla något senare får jag svar på mina funderingar kring Looptroops ovilja att ge intervjuer.
Jag går förbi en fasadrestaurering där ett gäng killar håller på med en fet graffitibild samtidigt som deras knän gungar till en medhavd bandspelare som spelar upp just låtar av Looptroop. Utan att ha fått radio- eller tv-tid och trots tolvor limiterade till något hundratal har deras musik spridit sig sjuttio mil söderut. Cirkeln är sluten. Början fortsätter. Looptroop ska inte ge intervjuer i lokalpressen, deras musik ska spridas som Bobbito sprider den, eller från mun till mun, från hiphopskalle till hiphopskalle. Med graffitin i ögonen kunde jag lämna tanken på min intervju och fortsätta tanken på hur detta bara är början.

Det kan vara svårt att få tag på Looptroops tolvor utanför Västerås, men ta kontakt med dem på looptroop@hotmail.com och hör efter hur ni ska bära er åt. Fondle ’Em-tolvor kan din skivhandlare beställa hem.