BLUETONES
Return To The Last Chance Saloon
(A&M/Warner, 540 885-2)
cd

Det var ett tag sen vi skrev om The Bluetones i ettnollett (intervju i #23). Då, 1996, uppvaktades Hounslowgruppen av två entusiastiska Värmlandstjejer som ville skriva om sina idoler i ettnollett. Jag gick med på en intervju, ordnade ett möte och “printade” en halvintressant intervju med gruppen. Jag kände mig som en fanzinefarbror med ena foten i en gyttjepöl och den andra i ett slags svävande tillstånd. Var dom så bra egentligen? Okej, de gjorde en hyfsad popsång kallad Slight Return och lite Stone Roses-vibbar var det allt över de unga britterna. Detta skede i mitt 33-åriga liv kan man kanske ångra idag.
Nu, ett par år efter debutalbumet Expecting To Fly, turnén i Sverige och gruppens framgångar i bland annat Japan har glöden bestämt falnat hos grabbarna. Till skillnad från liknande britpopband som Supergrass och Cast har de tappat något värdefullt på vägen.
Världsturné, stort skivbolag, många fans — spelar nada roll! Detta går inte hem hos fanzinefarbrorn i alla fall.

betyg: 2