De har kallats Sveriges svar på Bad Religion. Med sin melodiösa hardcore har Fagerstabaserade NO FUN AT ALL fått en stor fansskara både i Sverige och utomlands. Vi ringde upp gruppens ena gitarrist Micke Danielsson för att snacka lite om deras nyligen utkomna CD ”Stranded”. En femlåtars CD med två egna nyskrivna låtar samt tre covers.
— Alla i bandet lämnade förslag på gamla favoritlåtar och sen blev det några av dem — mest mina, garvar Micke. Eventuellt blir det ytterligare någon coverlåt på kommande fullängdsalbumet som kommer att släppas i september men inget är helt bestämt. NFAA går in i studion igen i juli månad och enligt Micke kommer det nya materialet att låta som en korsning mellan deras förra fullängdsalbum ”No straight angles” (kom för ungefär ett år sedan) och nya ”Stranded”.
Ni har kallats Sveriges svar på Bad Religion och amerikanska tidningen Maximum Rock ’n roll skrev angående er debutsingel ”Vision” att ”where Bad Religion do mistakes — No Fun At All do everything right”. Hur är det att jämföras med ett band av deras kaliber?
— Det är klart att det är skoj att de tycker om det man gör men samtidigt kan det bli som en tidning här i Sverige skrev i en recension att vi lät som en karbonkopia av Bad Religion. Det är ju inte lika kul, säger Micke. Vi plankar ju inte rätt av även om vi kanske låter lite som t ex Bad Religion.
Jämförelsen med ovan nämnda grupp är inte alls tokig. Det är en mycket melodiös och ”poppig” form av hardcore. Mycket melodier, körer och att NFAA liksom Bad Religion har två gitarrister gör det hela än bättre.
Micke har just innan jag ringer fått veta att de med största sannolikhet kommer att åka ned till Holland och spela på — håll i er nu alla metalheads! — Dynamo open air festivalen.
— Tydligen har de en hardcorescen i år och där ska vi lira. Även om det är minsta scenen så är det ju helt suveränt. I övrigt blir det lite ströspelningar nu i sommar. I Sverige blir det några mindre gigs samt en handfull spelningar i Holland, Belgien samt eventuellt också i Tyskland. En spelning med NOFX och Rich Kids on LSD i Oslo på midsommardagen är också bokad och klar.

No Fun At All har tidigare spelat med exempelvis Offspring, Pennywise och 7 Seconds för att nämna några av de större utländska namnen. Även många av de svenska grupperna inom genren har de spelat med eller har viss kontakt med. Enligt Micke så sprudlar det av vitalitet inom hardcorerörelsen i Sverige och det är mycket på gång.
— De bästa svenska banden är de på Burning Heart faktiskt; 59 times the pain, Sober och Millencolin.

Fagersta verkar för en utomstående vara en riktig hardcoremetropol, nästan lite som Umeå (med Refused, Doughnuts och allt vad de heter). Om det förhåller sig så kunde inte riktigt Micke svara på men helt klart kommer mycket av hardcoremusiken från Fagersta med omnejd. Kanske är det en utveckling av den punkrörelse som blomstrade i trakterna i mitten av 80-talet. Även på den tiden var Burning Heart bossen Peter ”Babs” synnerligen involverad.
Namnet No Fun At All då?
— Det har jag fått svara på tusentals gånger så jag borde kunna ge ett snabbt och bra svar på det, börjar Micke. Men jag har alltid gillat långa gruppnamn, som t ex Sick of it all eller Rage against the machine. På den tiden bodde jag också fortfarande hemma i Skinnskatteberg och där var det väl inte så jävla kul jämt, så det är väl också en förklaring, ha, ha.
Omslaget till ”Stranded”-CD:n är målat av en tecknare som många av oss känner till och diggar, nämligen Uffe Lundkvist. Hans Assar och övriga gestalter som bland annat figurerar i Dagens Nyheter dagligen är uppskattade. Så hur fick de då Uffe att måla den surfande korven till omslaget?
— Som vanligt är det panik när omslaget skall fixas, men så kom nån i bandet på att vi hör med Uffe Lundkvist, och han tyckte att det lät kul. Han är ju lite alternativ sådär, ingen hardcorefreak direkt, ha, ha. Han gick förövrigt på folkhögskolan i Skinnskatteberg för några år sen så vi visste ju lite vilka vi var så att säga.
No Fun At All säljer bra också inte bara här i Sverige. Över 3000 ex har sålts i Japan av ”No straight angles” (med debutsingeln ”Vision” som bonus) samt dryga 5000 ex i Tyskland för att ta några exempel. Här i Sverige låg NFAA och bubblade på Tracks i skrivande stund och man kan väl föreställa sig hur Percy Nilegård skulle ha uttryckt det: Fråga: Hur går det för No Fun At All? Svar: Det går bra. Mycket bra.

Avslutningsvis säger vi lycka till! och ber Micke Danielsson lista sina fem favvoplattor.

KISS — ”Destroyer”
MONSTER MAGNET — ”Dopes to infinity”
SLAYER — ”Reign in blood”
HOUSE OF PAIN — ”House of pain”
BUTTHOLE SURFERS — ”Independent worm saloon”