Det är inte bara hundar, katter, fiskar och fåglar som ger sina namn åt popband. Nu finns även spädgrisar representerade i skaran av nya svenska band.
Underrubriken kontra huvudrubriken till denna artikelserie passar utmärkt in på PIGLET och deras musikstil. Det rör sig nämligen om popmusik på gränsen till rock eller tvärtom. Du kan tolka detta hur du vill, Piglet är obestämda vad gäller att sätta något varumärke på deras musikform.
Bandet som förövrigt kommer från Uppsala och Enköping, är tre unga män över 20-års-sträcket som studerar när de inte spelar musik. De tillägger också att de gärna tittar på videofilmer tillsammans, bakar sockerkaka och super sig fulla på billiga öl och vinsatser (eller förstod jag fel, öljävlar och vin-satar??? /Nicke red.)
Piglet utvecklar den traditionella rockpopmusiken i genren ”indie” till något utöver det vanliga. Många vill nog gärna kalla det för flummigt, experimentellt eller udda, men i det stora hela så är konceptet en variant på enkel, kompromisslös och utvecklingsbar pop som gärna kryddas med effekter från gitarrpedaler och syntar.
Andreas, Emil och Olle förklarar kort om hur de utvecklar sin musik.
— Vi planerar aldrig egentligen hur låtarna skall låta, utan de är resultatet av kreativiteten och miljön vi lever i. Vi vet ingenting om hur det blir i sluttampen.
På sin senaste demokassett, ”Frail” (hösten 94) har de fått ihop ett kapitel svensk pophistoria med roliga låtar som den underfundiga, ”S” som minst sagt flyter omkring i landskap tillsammans med kollegor som Spectrum/Spiritualized. Bandet bjuder på drömpop med stråkar, farfisaorgel och klockspel i alla tänkbara och otänkbara former. De är bra på att tänja sina låtar och utveckla någonting extra utöver det vanliga. I låten, ”The Mimic” slår de över helt och låter som vilket indieband som helst som älskar Dinosaur Jr och Pavement. Jag uppskattar Piglet allra bäst när de varvar ner i tempot och låter fantasin ta över kommandot. De är utomordentligt duktiga på att göra suggestiv pop.
Låten, ”They’re wrong again” är slående lik amerikanska, Codeines bästa låtar och man kan gissa att de har ett och annat gott öra till just Codeine.
Kort om demokassetten?
— Det är verkligen en DEMO och vi spelade in mycket live, och på kort tid. Vi är förhållandevis nöjda med den. Känslorna vid inspelningarna var som vanligt uppblandade av trötthet, hungersnöd (pizza) och hat.
Man hoppar till när Piglet blandar in blåsinstrument och stråkar i sina låtar, för det låter riktigt pampigt och det blir små glädjeämnen i sammanhanget. Jag har sällan hört svenska så kallade ”indieband” ta till sådana infall och då blir det på något sätt genast roligt och intressant. Piglet är långt ifrån något dussinband i genren och de vill så gärna undvika etiketter.
Vad har de för radikala influenser? Olika åsikter om detta ämne?
— Ja, vi har olika idéer och influenser, men klyftan minskar hela tiden. Vi accepterar mer och mer av varandras musik. Vi vill INTE låta som vilket indieband som helst!
Vad tycker ni då om svenska indieband?
— Fram tills i år har vi inte lyssnat så mycket på svenska smågrupper och nu när vi gjort det framstår vår egen ställning i den svenska popfloran ännu bättre. Med andra ord så har vi inte mycket till övers för svensk musik. Det finns ett par undantag som Bob Hund, Popsicle och Puffin…
Är ni förresten Nalle Puh-fans?
— JA! Dessutom så älskar vi Loranga (kan det vara läsken?) mazarin och Dartanjang!
Piglet besökte Stockholm under sommaren 1994 och spelade på Sergels Torg tillsammans med Yvonne, Souls och Crescent Venus och jag personligen var rätt nöjd med evenemanget, trots att det gick av en sträng för Andreas och det blev ett avbrott i Piglets gig. Vad tyckte dom själva?
— Vi tyckte att det gick åt helvete och vi tror att folk nog tyckte att det lät skitdåligt. Dessutom är vi inte fullt så nöjda med någon av våra demokassetter som vi gjort förut.
Trots detta, så anser jag att grejen i sig var kul. Fotosessionen på motorcykeln var rätt skojj i alla fall, och bärsandet på Trap bar efteråt var ju okej, icke sant? Jaja, vi blev packade men vaddå?
Piglet fortsätter att spela lite i sin studerandeort, med andra ord, Uppsala. Närmast spelningar på studentnationerna och Kalmar nation sägs vara den bästa just nu tillsammans med Uppsalas egen. De kommer antagligen att spela som förband till Cardigans vid deras besök i Uppsala och kanske om de har tur så får de ett gig på ettnolletts party senare i December…
Slutcitatet från Piglet lyder:
— ”Vi gör bara vår pryl!”
Lämna ett svar