Sveriges, i mitt tycke, basta popband är tillbaka med en efterlängtad platta. Jag talar naturligtvis om Skellefteågruppen The Wannadies.

Det har varit tyst en längre tid om dem, nästan två år, men så storskrällde de å andra sidan med debuten kort och gott kallad ”the Wannadies” och efterföljande turné i Sverige. Bandet gjorde även några avstickare utomlands, bl.a till den gröna ön Irland och fick med sig ännu en lyckad spelning hem i bagaget.
Sen blev det tyst. Så i början av september ringde jag upp sångaren Pär Wiksten för att höra vad som är på gång.

— Vi har en ny singel som finns i butikerna idag faktiskt (detta var den 2:a september) som heter ”Things that I would love to have undone” och så kommer vår uppföljare i mitten av oktober.
* Kommer då albumet att låta som singeln, dvs Beatles, Beatles, Beatles?
— (Skratt) Jo, det är många som tycker att singeln låter exakt som Beatles men det var också meningen. När vi gör nåt i den här gruppen så gör vi det fullt ut så att säga. Och när vi höll på och spåna på ”Things that I would love to have undone” så blev det mer och mer Beatles. Men själva skivan blir väldigt splittrad; tung, skräpskrammlig, lite lugnt, lite trashigt. Det flyter ut åt olika håll. LP:n kommer förresten att heta ”Aquanautic”.
* Är det Ilbert som producerar även denna gång?
— Jo, det är ungefär som med debuten. Den spelades ju också in i MNW-studion i Vaxholm utanför Stockholm men vi har mixat skivan i Puk-studion i Danmark med Ilbert och en kille som heter Peter Mark. Peter har mixat och donat med Sisters of Mercy, George Michael och Gary Moore bl.a.
* Och nu Wannadies! Jag läste i nån nöjestidning om Satorpojkarna som också mixat sin senaste skiva i Puk-studion. Det verkar ju som man kan göra förträffliga mixningar och samtidigt ha mycket tjo och tjim där. Sator fann ju studions pool, det danska ölet och lyckades ju också alldeles utmärkt med ”Headquake”?!
— Jo (skratt). Det blev flådaliv för vår del också med öl och bad i poolen. Studion ligger ju ute på landet nånstans och du vet hur det är med Danmark, danskarna har ju ett bra förhållande till öl och skoj så visst skulle man kunna tänka sig att bo i Danmark. Det enda tråkiga är att man inte fattar ett skit när de börjar snacka.
* Vad tycker du om er debutskiva när du lyssnar på den idag? Håller den? Är det något som skulle gjorts annorlunda idag?
— Nä, den är bra. Glad snällpop. Möjligen är den lite för jämn. Det sticker aldrig ut någonstans utan flyter på i samma stil hela tiden. Nya ”Aquanautic” är rätt annorlunda. De som hört den säger typ: jävligt bra men, ähum, kanske lite splittrat. Och det är så vi ville ha det. Vi gör ju så när vi repar. Jammar och så är det nån som flyter iväg åt nåt håll och då blir det som det blir. På en låt utvecklades det så att vi tyckte att vi skulle ha stråkar så då slängde vi in en hel stråkkvartett. Ska det göras så ska det göras ordentligt.
* Det kommer otroligt många popband från Sverige och många är bra och många är från Norrland. Kommentar?
— Ja jag tycker att det är jävligt roligt. Att det är mycket norrländskt är också kul. Egentligen var vi först, This Perfect Day och Mindre modiga män också. Sen har det kommit en hel drös, som nya Popsicle, från Piteå. Vilken gajst! Skitbra. Ett annat Piteband som kommit nu är ju de här Merry makers och sen alla… Eggstone, Holger Danske…
* Skelleftepojken Lars Lindström på Expressen skrev ju nåt om alla förträffliga band som kom först från Skellefteå och nu Piteå, och att nu gråter väl Umeå?
— Ha, ha. Ni Umebor, gå och lägg er. (undertecknad är alltså utflyttad Umebo, likaså Pärs kex och tillika Wannadiesmedlem Kicki Bergmark).
UMEBOR!!! UPP TILL KAMP!
* Erika Norberg, som gifte sig med Yngwie Malmsteen, är ju från Skellefteå. Har du inget kul att berätta om Yngwie på nån krog i Skellefteå? Paret har varit uppe och hälsat på några gånger och Yngwie gör ju alltid bravader på krogen…
— Jovisst. Yngwie hamnade i bråk på en gång på ett ställe här i stan och fick sig en präktig blåtira. Så dan efter sågs han på stan iförda såna där skitfula solbrillor för att dölja… Han är rent tragisk.

Efter att ha försökt enas om huruvida Yngwie Malmsteens bravader på krogar och annorstädes är tragik eller komik (personligen tycker jag att spandex aset är väldigt rolig med sina tröttsamma försök att leva upp till rockmyten medan Pär var något splittrad) kom vi in på ämnet hårdrock i största allmänhet.
— ”Roligaste” hårdrocken är powerballad-hårdrocken som fanns för fem år sen. Sverige var fullkomligt nedlusat med snowwashedbeklädda töntar med utkammat Joey Tempest-lurv och keyboards. Konstigt att de kallades för hårdrock…
— Guns n’ Roses mosade hela den genren och nu är hårdrocken ganska hälsosam. Tyngd och hårdhet är tillbaka.
* På tal om hårdhet, översatt blir ert gruppnamn ungefär ”vilja dö.” Hur kommer man på ett sånt namn?
— När vi började spela ihop så satt vi och tramsade om vad vi skulle heta. Vi satt och läste på videofilmsomslag och det blev tramsigare allteftersom. ”Bloodkillers”, ”Helldiers” och sånt. Tillslut sa Fredda ”Wannadies” och så blev det. Och nu är det ju försent att byta! (skratt).
* När vi fortfarande håller oss inom områdena hårdrock, blood/kill och Yngwie Malmsteen; har Wannadies nånsin använt sig av rökbomber på scen?
— Jo, faktiskt. Det var en spelning i Skellefteå och vi kände diskjockeyn på stället där vi skulle spela och han hade två heavy metalbomber stående i nåt lager. Så vi köpte bomberna för 50 spänn styck och använde dem på spelningen. Vilken hårdrock!! Jag kände mig tuff då bland bombröken (skratt).
Wannadies ligger kvar på skivbolaget MNW men har bytt till Snap Records. Ja, ungefär så förklarade Pär gruppens skivbolagssituation. På ”Aquanautic” står det nämligen Snap Records men de tillhör MNW och mycket mer än så lyckades jag inte reda ut.
— MNW är ett schysst bolag och det är inget fel på dem men de har nån deal med detta engelska bolag Snap. Det är vi plus finska Poverty Stinks, Whipped Cream, Eggstone och This Perfect Day som ligger på Snap och i praktiken är det ingen skillnad förutom lite mer lansering utomlands möjligen förklarar Pär.

* Blir det någon ny video? ”My hometown”-videon var bra med de där fälten ni sprang runt i.
— Ja vi vet inte. Vi har diskuterat lite grann men inget är ännu bestämt. ”My hometown”-videon var kul att spela in. Det var ute i Vaxholm där vi sprang och flaxade runt.
* Hur fixade ni fram bilförsäljaren och hans synnerligen fula 70-talskläder?
— (Skratt). Det är faktiskt Boman Oskarsson, son till Pär Oskarsson. Boman är polare till han som gjorde videon. Kläderna är riktigt ruskiga. Skorna tog vi av Lasse Andersson på ”Norran” (en tidning, red. anm.) ha, ha, ha. Nä, skriv inte det. Det är taskigt mot honom. He, he.
* Till slut, kommer man att kunna se er live under hösten och vintern?
— Jodå, men vi har inte tagit tag i det där riktigt ännu och planerat så mycket. Men ut ska vi.

Missar ni dem då får ni skylla er själva.