HUR BÖRJADE DET MED THE NEURONES?
Alldeles nyligt faktiskt, närmare bestämt redan under november månad 1984.
Robban har tidigare medverkat i olika punkband. Tony lirat blues och rock sen tidigare och Pontus är en gammal garagefan.
Sedan upptäckte vi att någon form av punk var vår gemensamma nämnare, en blandning av Shockabilly 60-tal och Surfpunk…
Vi ville få till det med lite stil och det här med Surf kom in genom att vi kände oss som en ny form av 80-talets Beach Boys. Vi kommer från en konstnärskoloni utanför Uppsala.
Hur träffades ni?
— På ett konstnärligt plan som senare visade sig att vi hade samma musikaliska rötter.
Image?
Robban: Amerikansk collage surfare
Tony: den Italienska stilen
Pontus: född till shockabilly basgud
Ni verkar vara ganska måna om er image?
— Javisst, den är nästan viktigare än musiken. På sätt och vis. Man verkar inte kunna förändra någonting med musik. Samtidigt som punken har gett oss mycket att tänka på. När jag Robban var yngre hade jag ganska stora förhoppningar på punkrörelsen, men nu tycker jag det handlar mer om att våga spela sin egen musik. För att förändra samhället måste man vara smart, men många av punkidealen har varit alldeles för naiva. Folk tänker på så olika grejer när de hör ordet punk. En del förknippar det med äckel, fulla dumpunkare med läderjackor och nitar.
Vi lutar mer åt snitsiga människor som tror på och lirar sin musik. Grupper som symboliserar detta är 999, Lurkers, Members Ruts… OK Exploited och GBH är roliga de också, men det börjar tamejfan likna hårdrock.
Influenser?
— Scoutrörelsen, Victoria Principal, snabbköpsrunda, förbjuden rysk konstruktivistisk avantgarde, adventskalendern, lunchmusik, Karelska folksägner.
Vilket sound eftersträvar ni?
— Intim småbandstil, ej kompakt ljud. Vi vänder oss mot den stora musikhysterin, storhetsvansinnet inom den. Cramps har ett intressant sound.
Vad vill ni säga om textens betydelse?
— Textens betydelse är ofta överdriven. Poesin är viktigare än budskapet och banden fixerar sig vid sk. politiska texter.
Några ord om den svenska rockmusiken just nu?
— Vi känner inte till så mycket för närvarande, men vi hoppas att den sk. garagerocken innebär en ny punkvåg. För det är trots allt den musik som ligger närmast i betydelse och betyder något.
Har ni någon idé till en politisk text?
— Jag Robban funderar mycket på det här med “Anti-work” datorerna sköter jobbet och människa går fri. Men resten av oss i bandet är oeniga.
Ni lirar surfrock ogillar ni därför exempelvis syntpop?
— Tidigare gjorde jag (Robban) det, men nu bryr jag mig inte så mycket, det finns faktiskt en hel del bra synt.
Det är jävligt lätt att snärja sig in i en massa konstiga fördomar om musik. Alla i bandet har en bred musiksmak. Vi sjunger faktiskt alla i en “gosskör”. Och apropå synt så ska jag få en till jul och dessutom en slips. la la la.
Industrimusik?
— Jag (Robban) är jäkligt tveksam till hur den sk. industrimusiken har utvecklat sig.
Istället för att vara några fräscha experiment så verkar det ju mer bara handla om att vara rå och destruktiv och det är minsann tröttsamt. Jag skulle gärna gör någon slags positiv industri som hyllar maskinerna, fast då kanske industri är ett uttjatat ord inom musiken.
Då förkastar du alltså industrimusiken?
— Nej, men en stor del av den.
Har man inga egna idéer är det ju lätt att vara destruktiv i sina ord.
Hur vill ni förklara er framtoning?
— Det har liksom blivit naturligt för oss att göra någonting lite extra.
Det låter lite högtidligt att kalla oss själva för konstnärer. Och vi är ju alla intresserade av olika konstarter som reklam, layout, kläder och självklart använder vi oss av det.
NEURONES, vilken betydelse har namnet?
Neuron är en ny vetenskaplig upptäckt som “speedar” omkring i nervkanalerna.
Hur ser surfpunken ut om 10 år?
— Surfpunken kommer att vara den ledande stilen inom den råa direkta rockmusiken.
Det värsta ni vet?
— Utan tvekan Dan Hylander.
Vad tänker ni på när jag säger rebell?
— Speciellt inom musiken är det många som vill vara rebeller och kör stenhårt med det, men man blir så jävla tveksam.
Överhuvudtaget finns det knappast rebeller i vårt avlånga land Sverige.
Rebeller finns ju bara i extrema länder där det råder krig och förtryck, det är lite mesigt att resonera så, men själv orkar man inte vara rebell.
Var av alla ställen skulle ni vilja riva av en spelning?
— I Uppsala domkyrka.
Till sist vad står och komma skall för er?
— Framförallt bör vi repa som aldrig nånsin.