Thomas Sundman – Ernst A Man – Bror S

Vi är inte naiva
vi är succesiva
vi är exklusiva
vi är inga vanliga människor

HJÄRTA AV MÖRKER
Tre unga musiker som hyllar livets alla känslor. Ett uttryck för ett ödesbestämt tillstånd hos den mänskliga anden, styrd av fasta matematiska lagar med ebb och flod, bortdöende och återfödelse.
Som hos alla element på vår jord med tiden när den har mognat till en kultur formar den om våra ursprungliga bilder, förändrar dem och gestaltar dem enligt de krav vi ställer.
Vårt skapande är ingen modenyck, men vi hyser inga utopiska illusioner om att kunna frälsa och pånyttföda. Begripligheten är något som oroar oss idag men inte i morgon. Att bli förstådd eller inte är ett problem också i våra verk kommer en dag vansinne som är hörbart att utplånas ty det stora vansinne som inte alla kan uppfatta kommer alltid att finnas och kommer att fortsätta aaah vansinne är oskiljaktigt förenat med varje väsentlig konstyttring.

Vad har hänt under alla år?
— Vi har lirat ihop under olika former. Vi började som ett punkband 1978. Sedan kom en ny epok av triggande experimentell desillutioner dvs som ett industriband. Vi blev sådana under namnet Trilobit 235 som efter en luciaspelning 1982 gick isär. Därefter blev vi just detta band som nu funnits i ca. 2 år.
Vad fick er att börja med det hela?
— Det som fick oss att verkligen börja var punken. Men mest för att det var den roligaste och bästa uttrycksformen.
Er största intressekälla?
— Dadaism, bra rock, livet och så mycket… mer…
Ert namn “hjärta av mörker” känns dystert, hur kommer man fram till ett sådant namn?
— Vi vet inte om det är dystert. Det beror ju på vad man tolkar in i namnet. Vi tycker att namnet är bra och speglar vår musik som i sin tur uttrycker en slags undertryckt desperation. Namnet är också vackert (på rätt sätt) liksom vår musik ibland. Rått och vackert.
Är det något speciellt i er musik som ni talar om, som ni vill tala om?
— Vi har inga speciella saker som vi vill säga. Vi uttrycker oss bara vare sig det gäller personliga saker eller politiska. Rent musikpolitiskt står vi för allt som är ideellt och görs med känsla.
Allt som är alternativ till den kommersiella musiken är ok. Vi är en slags motpol kan man nog säga.
Intresse i dagens (synt)musik?
— Det finns en hel del bra musik idag trots all smörja.
Exempelvis Twice a Man, The Bunch, New Order, Cabaret Voltaire och bra rock är också Imperiet t.ex. Annars är väl Joy Division största förebilderna liksom Velvet Underground.
Vad skulle då ni kalla er musik?
— Vi gillar absolut inte etiketter. Det är en återvändsgränd att placera sig i fack. Vi spelar vår egen musik. En del tycker att vi spelar begravningsmusik.
Men vi har en positiv kraft i oss också, vi har inte gett upp, ingen av oss vill dö. Men varför har det blivit så fult att uttrycka sina ledsna och dystra känslor?
Intressekällor?
— Dom har vi många och vår största intressekälla är vackra flickor…
Någon som betytt väldigt mycket för er?
— Det är naturligtvis många personer som betytt mycket. Som inspirationer och influenser alltså som Tristan Tzara, Ian Curtis, Karin Boye, Robert Broberg, Ginsberg, Salvador Dali, Fassbinder, Alfred E Neumann, Burroughs, John Lydon m.fl m.fl.
Berätta mer om låten “Åtrå”?
— Den handlar om känslomässig längtan. Om tomhet och behovet att fylla ut det stora hålet i själen.
Vem är det ni hyllar med låten “En första hyllning” eller vad?
— En första hyllning är både en personlig hyllning till en person som betytt mkt. och framförallt en hyllning till livet. Till allt som vågar vara och är mjukt, vackert och fullt av liv. Som barn t.ex. Till all kärlek som övervinner lagar o gränser.
Till sist undrar jag om ni har några planer på en skiva?
— Så snart vi får råd gör vi en skiva. Vi planerar på att ge ut en kassett och är Pack Production villiga att hjälpa till vore det väldigt bra.

(Visst ställer vi upp på Pack Production när det gäller nya och spännande band)