ASTA KASK
En tyst minut
(Skvaller)

Varför så taskigt mixad? Ljudet kunde väl få va lite bättre? Förövrigt så kan ju Asta Kask i alla fall lira bra, och det gör ju skivan bättre. Svensk punk.

ZEB & THE FAST ONES
Raggare Beware
(Eugen records)

Bra att det kommer ut skivor på punkfronten, det behövs och Zeb:s debuterar bra med sin singel. Låten “Akut vård” sätter sprätt på skivan, de övriga två låtarna ligger en bit bakom.

KRUNCH
Hello Bob
(Massproduktion)

Satan så skönt med lite tryck i låtarna, det gör Krunch häftigt och aggressivt vilket gillas. Lyssna några gånger och du vill börja poga, jag lovar.
Svensk råpunk i totalklassen.

MODERAT LIKVIDATION
Nitad
(?)

M.L har ganska mycket gemensamt med Krunch i sin text och musik dvs. aggressiv punk och destruktiva texter av samma slag.
Just den här plattan är deras debut och som bevisar att dom kan komma med en bättre till.

AVSKUM
Crucified by the system
(?)

Avskum påminner mycket om Anti-Cimex eller om man vill ta det tvärtom o säga att Anti-Cimex påminner om Avskum.
Skivan är genomgående i totalt rått tempo med små solon lite här och där, jag trivs när det är rått och svettigt. EP:n innehåller 6 låtar.

MOB 47
EP
(?)

Mera öööös och visst är det som dom säger “garanterat mangel”. MOB 47 har en lite speciell stil på sin råpunk vilken gör den så speciell som den är. Jag sätter högsta värdet på den slöaste av låtarna på skivan “Animal liberation”. Kortaste låten är 5 sek. Innehåller 9 låtar.

RÅTTORNA
Serenad i C-dur
(Vinyl bolaget)

En:n inleds med låten “Blommor o bin” som i mitt tycke påminner om svensk folkmusik?
Eh, he… det menar jag faktiskt, det underliga med Råttorna är att en fiol finns med i låtarna de har producerat på den här Ep:n vilket jag inte gillar. Titellåten är kort sagt bra, den påminner så väl om den goda raka, aggressiva rock som Ebba Grön med många andra spelade. B sidans enda låt “Regnbågens krigare” sitter bra med en jämn och kraftfull rytm, men varför denna fiol, bläää…
Nåja en hyfsat bra skiva.

ANTI-CIMEX
Set me free
(Malign Massacre)

Anti-Cimex är sådär skitråa som alla punkband tydligen ska vara nu, och visst fan är det häftigt men det blir lite enformigt i längden. Här är helt klart Sveriges exakta kopia på Brittiska Discharge och låten “Victims of a bombraid” svarar på det. Den låten är längst av dom alla på Ep:n och genast bäst med ett litet gitarrsolo någonstans i låten. “Set me free” är sådär och dom andra två låtarna tätt bakom.