Hellacopters har rockat rumpan av Sverige och världen sedan det mörka nittiotalet. Vi ställde trumslagaren Robban mot väggen — vad har egentligen hänt sen dess?

Vem fick mest brudar?
DÅ: Dregen?
NU: Boba?

Hur många spelningar gjorde ni, och vilket var det största respektive minsta ställe ni lirade på?
DÅ: Det blev mest gig i Stockholmsområdet till en början. Vet inte riktigt när gränsen mellan då och nu går, men vi spelade några gånger nere i källaren på ett ställe som hette Hyndans Hörna i Gamla Stan och där var det ju rätt litet. Stockholms Stadion tillsammans med Kiss var ju rätt stort däremot.
NU: Minsta på länge var förra året på The Cod i Strömstad, det är nog faktiskt den minsta scenen vi nånsin spelat på tror jag. Festivalscener som Rock Am Ring i Tyskland och Ruisrock i Finland är de nog de största scenerna till ytan sett.

Hur tog ni er till och från spelningar?
DÅ: Oftast med en förlängd Dodge Prospector-van som vi hyrde av en snubbe. Rätt risig. Jag kommer ihåg att bromsarna slutade att fungera vid ett tillfälle så man fick bromsa med parkeringsbromsen istället.
NU: I Europa åker vi oftast buss/nightliner som vi sover i. I USA har vi oftast åkt van. I Japan har vi åkt tåg och i Australien och Brasilien har vi flugit mellan gigen. Mest för att det varit så jävla långt mellan städerna så alla andra transportmedel har varit uteslutna.

Ungefär hur mycket handlar det om i gage?
DÅ: Vi har spelat för enbart soppa-pengar ett antal gånger. Men när vi väl fick gage så var det väl någon tusenlapp kanske? En gång så bokade Danne (Chuck Pounder, vår då blivande gitarrist) oss till ett disco i Katrineholm och då åkte vi tåg. Tåget kostade runt 1000 spänn för alla men det kom väl bara ca 30 pers på giget så vi fick bara 800.
NU: Varierar otroligt mycket. En del festivaler brukar betala väldigt bra medan senaste USA-turnén gick väl egentligen back. Vi har väl i princip sagt att det är slut med så kallade »pay-to-play« gig i alla fall.

Hur såg replokalen ut och hur intensivt repade ni?
DÅ: Entombed och Backyard Babies delade ju lokal så då blev det ju naturligt att vi också repade där. När Dregen slutade så flyttade de ut för de tyckte det var för trångt och stökigt. Vi repade inför skivinspelningar och gig, sällan annars.
NU: Som då bara att vi inte har nån replokal längre.

Hur coolt tyckte ni det var med flames?
DÅ: Rätt coolt ett tag, då var det ju i princip bara rockabilly/Hot Rod-kulturen som använde sig av det.
NU: Rätt vad det var så fanns det IKEA-reklam med flames och då var det ju inte så kul längre.

Hur många pers var inblandad i en turné? Roddare, ljudsnubbar osv.
DÅ: I början, innan Boba, så åkte vi sex pers. Peder från Backyard Babies brukade sälja tröjor och köra vanen och Uffe hängde med och gjorde ljus. Lite konstigt eftersom det knappt fanns ljus på en del ställen men så var det i alla fall. Vi var säkert det enda bandet som åkte med ljustekniker INNAN vi hade backline- eller ljudtekniker!
NU: Beror som sagt på gaget och var vi spelar. I Sverige så brukar vi ha en ljudtekniker/turnéledare, en backlinetekniker & en som säljer merch. Ibland också en ljustekniker. Om vi flyger nånstans så brukar vi vara sju personer oftast, inklusive oss i bandet alltså.

Ungefär hur såg riden ut?
DÅ: Öl, vatten, handdukar & mat till alla.
NU: Orkar inte skriva allt… vatten, öl & handdukar är förstås fortfarande viktigt. Det står dessutom att vi vill ha olika juicer och läsk och vin och sprit där nuförtiden. Frukt och snacks, inget superkonstigt egentligen. Och nån slags nattmat efter gig om vi ska åka buss. Vi brukar oftast få mackor eller pizza.

Hur många dagar i veckan drack ni?
DÅ: Efter varje gig.
NU: I takt med att spelningarna blev fler så blev festandet lite mindre och det var ju tur det annars så hade man väl blivit fullblodsalkis. Festandet nu för tiden är väldigt olika beroende på vem i bandet du frågar. En öl eller två blir det oftast dagligen för min del men sällan råfylla.

Vem betalade spriten?
DÅ: Den som hade pengar, det ordnade sig alltid.
NU: Tar oftast från ridern.

Hur mycket saker gick sönder på hotellrummen?
DÅ: Oftast inget alls men ibland massor.
NU: Oftast inget alls.

Hur lång var en genomsnittlig låt?
DÅ: I början så hade vi bara fyra-fem låtar så då brukade vi oftast jamma ett tag för att fylla ut. Så småningom blev jammet »Born Broke« och den kunde väl vara alltifrån 3 till 20 minuter lång. Annars så var väl låtarna runt tre minuter.
NU: Fortfarande runt tre minuter.

Hur lång tid var ni i studion när det skulle spelas in?
DÅ: Första skivan gick ju fort, sammanlagt 26 timmar uppdelat på två dagar. Inklusive mix. När vi spelade in singlar så brukade det ta en dag. Då kom man oftast hem med tre eller fyra låtar färdigmixade på kvällen.
NU: Grande Rock, High Visibility & Grace Of God tog alla tre veckor vardera att spela in. Plus ca sju dagars mix. Rock & Roll Is Dead tog två veckor att spela in och mixen tog väl drygt en vecka har jag för mig.

Vad hade ni för märken på instrumenten?
DÅ: Jag hade mina gamla Ludwig-trummor som jag fortfarande har kvar. Dregen hade sin Gibson ES-335 och Nicke en Gibson Les Paul. Kenny lånade Backyard Babies Johans bas rätt länge. Minns inte riktigt men han köpte väl sin första Fender Jazz-bas runt inspelningen av Payin’ The Dues tror jag.
NU: Jag spelar på ett Pearl-set numera men har dessutom två Ludwig-set och ett Yamaha-set också. Kenny har två Fender Jazz-basar, en DePinto och en Hagström tror jag? Boba har några Fender Rhodes elpianon, en Hammond med ett Leslie och en Nord Electro som han brukar köra på. Nicke och Strängen orkar jag inte lista upp eftersom de har alltför mycket olika gitarrer…

Framtidsvisioner?
DÅ: Spela mer.
NU: Spela mer.

JC, då och nu?
DÅ: Det hette väl Juniorcenter när jag var liten har jag för mig.
NU: Är knappast rätt man att fråga men rolig reklam har de just nu i alla fall…