Yo la tengo: ”And Then Nothing Turned Itself Inside-Out” (Matador/Border)
Okej, först låter det råflummigt och man tänker ”WHAT THE HECK!” och blir orolig eftersom det här är Yo la tengos första skiva på 3 år. Men sen låter det som nykär lo-fi i en varm park och då vet man att det är lo-fi kungarna Yo La tengo i sitt esse. Det är fint och lågmält utan att förlora andan eller styrkan. Vill du att någon ska bli kär i dig ska du lägga ner den personen i dina armar, mata den med korv och sätta på den här skivan. Har du någonsomhelst lo-fi-slack tendens är den här skivan ett måste för dig. För du kommer att älska den.

Q-tip: ”Amplified” (Arista/BMG)
Energikick på cd-skiva. Kärlek i ett kantigt plastfodral. Musik som man kan dansa till. Visserligen är det inte äkta Q-Tip-kvalité, för då skulle man aldrig säga: ”Jaha”, när skivan tog slut, men med spår som 1, 2 och den där spanskaktiga låten kommer man ändå rätt långt. Den står längst fram i min skivbox.

Lost Patrol: ”Songs In The Key Of Resistance” (Startracks)
Nej, Dennis Lyxzén kan inte sjunga och nej, han är ingen låtskrivare direkt. Men på något magiskt sätt blev den här skivan ändå jätteskön… mysig singer/songwriter-lo fi som passar fint på deppiga, mörka och kalla dagar.

Korn: ”Issues” (Epic)
Korns frontfigur Jonathan Davis inte har fått nåt kul än. ”All I want in life is to be happy”, sjunger han på introlåten till nya skivan. Och hur skulle Korn kunna låta så bra om gruppens medlemmar var nöjda med livet? På ”Issues” bakas Sabbath-liknande riff ihop med ångest, hat och säckpipa. Det känns djävligt vuxet och välproducerat när Korn visar hur metal skall låta under 2000.

Dr. Dre: ”2001” (Aftermath/Interscope/Universal)
Rasistiska texter om korkade saker och drogreferenser några gånger för mycket. Men om man kan låtsas att hip hopare är ironiska och inte klyschiga och om man inte lyssnar så noga på vad de säger kan beatsen faktiskt ta dig någon annanstans. Och det går inte att komma ifrån att Eminem gör en fantastisk insats som gästartist.

Faze Action: ”Moving Cities” (Nuphonic)
Faze Action låter som en grillfest på stranden. Glad välproducerad house med latinska rytmer och starka melodier i brittiska Simon och Robin Lees regi. Låt vinterångesten smälta av dig som en isglass i mikrovågsugnen, kräma på Moving Cities hemma i vardagsrummet, blanda till en Cuba Libre och dröm dig bort till kolaparties med brunbrända exilkubaner i Miami. Missa inte fantastiska ”To Love Is To Grow” med gästvokalisten Zeke Manyika.

Skull Kontrol: ”zzzzzz….” (Border)
Det här låter som de banden som spelar inne på en kool rockklubb i till exempel San Francisco eller kanske ännu hellre Vancouver. Ni vet, där det är lite rökigt och alla chicks är fulla med tatueringar och ser ut som 50-tals pinups à la Betty Page och killarna ser ut som Thurston Moore. Skull Kontrol är bättre och koolare än något annat punkrockband och de låter som alla dina vänners kassa replokals-band vill låta som men inte lyckas. Och ”zzzzzz….” är en sån där skiva som är gjuten att spela på sköna ”KIDS”-fester som spårar ut. Som bonus har de dessutom årets snyggaste svart/vita omslag.

Beck: ”Midnite Vultures” (Interscope/Universal)
Som vanligt när det gäller Beck är det berg- och dalbana när man lyssnar på skivan, det är hit och dit och precis när man tror sig ha fått grepp om en låt drar den åt något annat håll så att man blir alldeles överraskad. Och glad. Som att få höra att man smakar mjölk och honung och veta att han verkligen menar det.