Petter, du har blivit kallad Latin Kings efterföljare, tycker du själv att du är det?
— Nej, det tycker jag verkligen inte, men jag kan säga så här: Jag tycker att de har gjort stora saker för folk som rappar på svenska.
Jag har hört att du rappar på svenska för att du är så dålig på engelska, är det sant?
— Ja. Grejen är att jag är inte dålig på engelska, men för att kunna rappa på engelska så måste man kunna språket så fruktansvärt bra och prata som en inhemsk människa och det gör inte jag. Sen tycker jag att det är roligare att rappa på svenska för folk lyssnar på vad man säger och kan relatera till det.
— Men i början måste man riva en mur, den första raden man skriver och rappar, tycker man är råcorny, men så skriver man en rad till som rimmar på den första, och så skriver man en rad till och en till och till sist tycker man att: det här blir rätt hårt ändå.
Vad rappar du om?
— Allt möjligt skit: mitt liv, min familj, Södermalm och kärlek, saker jag tycker illa och bra om, men samtidigt försöker jag göra den här representgrejen inom hiphop, fast på svenska, och bara skryta.
Man måste ha ganska bra självförtroende om man är hiphopare, har du det?
— Jag har ju inte det. Eller jo, jag har självförtroende i det jag gör… Samtidigt är man så djävla utlämnad som rappare, folk kan komma upp på scen och börja battla, det är ju aldrig någon som försöker sjunga ner sångaren i Kent.
Kan du sjunga?
— Nej, inte för fem öre.

Petter har precis släppt sitt debutalbum ”Mitt sjätte sinne”