När Dennis Lyxzén inte är snäll mot djuren och Erik Haag inte är snäll mot sin son Jackson diskuterar de om monogami är en bra grej eller inte. Sen avfärdar åtminstone Dennis, vuxet, det mesta som “kvällstidningsnyheter”

Jag undrade om halvvegetarianen Erik ska lära upp Jackson att också bli kötthatare, redan från tidig ålder.
ERIK: Nä, han äter kött. Jag tror att man måste göra det när man är liten. Jag gjorde ju det och jag vill att han ska bli minst lika stor som jag.
— Men Dennis, om du skulle få barn, skulle inte dina barn få äta kött då, som den där galningen som bara matade barnet med päron…?
DENNIS: Det där är ju bara kvällstidningsnyheter.
ERIK: Okej, men hajar du… Jag skulle inte våga att inte ge mitt barn kött.
DENNIS: Jag vet inte om jag skulle låta mina barn vara veganer, men de skulle definitivt vara vegetarianer.
ERIK: Men du kan väl rätt mycket om det där, jag menar vilka sojamjölker… och sånt?
DENNIS: Sådär, men om jag skulle få barn skulle jag verkligen sätta mig in i det, för det är jätteviktigt för mig.
ERIK: Alltså jag tror att jag skulle tänka annorlunda om jag var en dietist, men jag käkar fisk, spaghetti och ostmackor. Och det tror jag inte räcker om man ska bli stor och stark.
DENNIS: Nä, det stämmer nog.
ERIK: Jackson har kommit in i en period där han bara äter falukorv. Då kokar man makaroner och i slutet av koket, man ska inte steka saker till barn, så slänger man dit korven, så att den blir varm. Då om jag ska smaka om spaghettin är klar så tycker jag att det är äckligt att det smakar korv. Därför är det helt perfekt att min fru Martina äter kött.
DARLING: Men det jobbiga är att alla goda maträtter har kött i sig.
DENNIS: Det tror jag inte på. Och vegetarian är så himla lätt att vara. Vegan kan vara lite jobbigt, men vegetarian är jättelätt.
DARLING: Fuskar man om man äter en maträtt med kött i, men petar bort köttet?
ERIK: Det beror på. Jag tycker att det är äckligt. Jag blir ofta attackhungrig, blir sur och måste äta fort. Då kan jag råka ut för att det bara finns ost- och skinkmackor. Jag tycker det är äckligt att det smakar gris om osten.
DENNIS: Nej, det går inte att fuska. Som vegan så lämnar jag brödet om jag märker att det är mjölkpulver i det.
DARLING: Men varför kan man inte få dricka mjölk?
DENNIS: Det kan man väl få, men jag gör det inte.
DARLING: Varför inte?
DENNIS: För jag tycker mejeriindustrin är så ihopkopplad med köttindustrin och att det bara handlar om utnyttjande och avsaknad av respekt för andra levande.
DARLING: Men skulle du inte dricka mjölk ens om du mjölkade själv?
DENNIS: Jag har varit vegan så länge så det är inget jag tänker på. Men jag tycker att en ko är som en biologiskt framodlad maskin. De finns liksom inte på riktigt som djurras.
ERIK: Vadå? Var har du läst det?
DENNIS: De framavlas ju för att de ska ge så mycket kött och mjölk som möjligt. Nu kommer de där Belgian Blue som är praktexempel på framavlade djur.
ERIK: Men menar du att vanliga kor…?
DENNIS: Nja, mer eller mindre. Det är ju knappast naturligt att ha kor i fångenskap och mjölka dem?
ERIK: Är det inte?
DENNIS: Människan är det enda djuret som dricker mjölk efter att de är spädbarn. Och då dricker vi inte ens vår egen mjölk, utan komjölk. Det är en fruktansvärt konstig företeelse.
ERIK: Jag dricker jättemycket mjölk. Har gjort det sen jag var liten.
DARLING: Om man har tröttnat på själva mjölksmaken så finns det ett trick…
ERIK: Oboy?
DARLING: Ja, men med jordgubbssmak. Det är djävulskt gott.
ERIK: Det finns med banansmak också.
DARLING: För det är ju ändå nyttigt att dricka mjölk…
DENNIS: Jag dricker sojamjölk. Tummarna upp för sojamjölk. Det är ganska äckligt, men jag dricker det ändå.
ERIK: Är inte du astrött på det här snacket?
DENNIS: Jo, jag sitter och tänker: “Måste vi diskutera matvanor”. Men det är onekligen ett ämne som tas upp när man går på vegetarisk restaurang.
— Grejen är att jag inte ens har passion att diskutera matvanor längre, utan det blir mest att jag säger: “Jag äter inte kött och så är det”.
ERIK: Jag måste säga en sista grej. Cissi Elwin, som gjorde “Bullen” med Martin Timell för länge sen, berättade att hennes farsa är en renlevnadskille och när hon var liten läste han böcker om matsmältningssystemet… Och då visste hon en genomsnittstid som maten var i tarmsystemet på amerikaner. Typ 80 timmar!
DENNIS: (vuxet) Kött ruttnar ju i tarmarna eftersom vårt matsmältningssystem inte är gjort for att ta hand om det.

DARLING: En sak som jag hade tänkt att ni skulle reda ut åt mig, är när man egentligen är “ihop” med någon. Mina polare säger helt olika saker: En säger att man är ihop när man har hånglat tre helger i rad, en annan säger att det är när man hånglar nykter och ytterligare andra säger andra saker. Vad tror ni?
ERIK: Det där med nykter är ju jobbigt för Dennis, för du krökar väl inte?
DENNIS: Nej. Men först och främst så tror jag inte på monogami, jag tror inte på att bli ihop med folk. (Red. kommentar: Tack Dennis för att du förstörde det samtalsämnet!) Vilket är lite motsägelsefullt eftersom jag har en tjej. Men det här är en grej som jag har kommit fram till rent intellektuellt. För mig funkar det inte att ge en enda person all min kärlek. Men har man som jag varit ihop med en tjej i 7 år, så kan man inte plötsligt säga: “Du, jag tror att vi ska börja med att ha ett öppet förhållande”. Då får man helt enkelt göra en kompromiss med sig själv: “Vad vill jag helst göra?”
— Så jag tror inte på att bli ihop, “Nu är vi pojkvän-flickvän”, “Nu är du min”. Jag tycker att man får hångla tre fredagar i rad om man vill, och vill man hångla med någon annan nästa fredag får man göra det. Jag tycker inte att man kan hålla på och sätta gränser.
DARLING: Men hur visste du och din flickvän att ni gillade varandra?
DENNIS: Men det vet man väl? Och om man inte vet det så får man väl prata om det. Säga “Jag gillar dig skitmycket”. Det är väl så man måste göra, pejla läget…
ERIK: Det är ofta en grej som man brukar skratta åt när man pratar om, det är en sån fnissig grej.
DENNIS: Jag vet inte, jag har jättemånga kompisar som är bra på det där. De kan komma fram till mig och säga “Du Dennis, jag är lite kär i dig nu”.
ERIK: Så ni är ihop då?
DENNIS: Nä, men det är skönt att man har en öppen attityd om det och kan berätta det.
DARLING: Men då är ni jättemodiga!
DENNIS: Jo, det är givetvis modigt, men det är bara för att det finns så många regler för hur förhållanden ska se ut.
DARLING: Men det är ju ganska tråkigt att säga att man gillar någon och så gillar den personen inte en tillbaka.
DENNIS: Men det är lika jobbigt att gå omkring och inte veta.
DARLING: Nä, för då behöver man inte avslöja någonting och man räddar sig själv…
ERIK: Jag är mycket för att säga som det är. Men jag vet ju att det finns regler för hur man uppför sig folk emellan… Många gånger har jag gjort det väldigt svårt for mig genom att säga “Jag älskar dig” väldigt fort. På något sätt kan jag tycka att finns något väldigt schysst med att man inte behöver snacka om allt och att man kan träffas utan att reda ut om man är ihop eller inte. Att man inte är helt galen och ska säga sanningen hela tiden.
DENNIS: Man kan väl köra raka puckar och säga: “Jag gillar dig och vi kan väl hångla utan att det behöver betyda något mer än att jag gillar dig”.
ERIK: Jag gillar öppna kort. Det där låter som en killgrej, att man ska hålla ryggen fri.
DENNIS: Jag tycker det ska gälla både killar och tjejer. Sen är killar mer desperata på att hångla än tjejer är. Jag ska inte säga att det är så, men rent utåt verkar det som det.
ERIK: Som kille blev jag astrött på brudar som inte sa hur det låg till och som man inte visste om de var intresserade eller inte, så som reaktion började jag efter ett tag sätta i system med att alltid spela med jätteöppna kort. Jag sa: “Jag tycker du är jättesnygg”, till någon som jag såg på ett ställe. Jag tyckte den där öppnakortstilen var så himla bra och reko. Men så här i efterhand så kan jag känna att det blev extra krångligt ibland. För det blir djävligt jobbigt för en person som bara står och dricker en öl om man helt oprovocerat går fram till och säger: “Vi måste träffas”. Då tycker jag att det är schysstare att dra någon skön raggline. Det är nästan ett tecken på bättre uppfostran.
DENNIS: Ja, det är möjligt.
ERIK: För de där öppna korten kan bli jobbiga när man får dem på sig och man får en dåre efter sig som inte ger sig…
DENNIS: Men öppna kort är bra när man har kommit till det stadiet att man “hänger med varandra”. Men just att bli ihop tror jag inte på. För jag tror inte att det finns en enda människa som kan komplettera mig i allt.
DARLING: Nä, klart det inte finns.
DENNIS: Precis. Därför tycker jag att det är väldigt konstigt att hänge sig åt bara en enda människa. Rent intellektuellt så kan man inte hålla på och begränsa sin kärlek till en enda person. För det finns inte i mig att jag har 100% kärlek och så putsar jag ut den i mängder och fördelar den lite bra och sen om jag träffar någon mer så måste jag ta den kärleken från de andra och ge till den nya personen. Jag tror att det finns så att det räcker och blir över till alla.
ERIK: Men jag är skitnöjd som jag har det. Jag är ju gift.
DENNIS : Jag är jättenöjd också, men rent teoretiskt och intellektuellt tror jag inte på ett sånt system. Man får göra en slags kompromiss och säga “Jag vill vara med min flickvän för jag tycker jättemycket om henne och då är det de här reglerna som gäller”.
ERIK: Ja, så tror jag lite att det är också, jag tror att det handlar om att bita ihop lite. Det är lite Unge Werther över att gå och känna efter och tänka: “Det finns tusen olika valmöjligheter och jag kan inte välja bort någon”. För man får ju välja hela tiden.
Jag tror att man kan tänka ut skitmycket problem med att vara tillsammans, fast jag tror att en grej med att vara ihop är att se möjligheter istället för problem. Och istället för att tänka på alla andra man skulle kunna ligga med eller alla andra grejer man skulle kunna göra så blir ju massor av grejer möjliga för dig bara genom din tjej.
DENNIS: Det är ju det jag säger och det är det jag har accepterat.

DARLING: Jag undrar också varför alla är militanta veganer uppe i Umeå?
DENNIS: Nu får du sluta läsa Expressen och Aftonbladet så mycket. Visst finns det mycket veganer, men om man ska definiera ordet militant så betyder det att man kämpar för det man tror på. Och tror man på nåt så är det ganska naturligt att man står för det. Så egentligen skulle man kunna säga att alla som är veganer är militanta. Jag är jättemilitant, själv, i mina åsikter.
ERIK: Vet du att Dennis telefon var avlyssnad?
DARLING: Vadå?
DENNIS: Jo, myndighetspersoner är så fast i hierarkiska standarder så de tror att det alltid finns en ledare. På anarkistiska demonstrationer skriker de alltid “Vem är ledaren”, “Få hit ledaren” och de var övertygade om att Refused var “ledarna”. De har flera pärmar om oss, de har total koll på var vi turnerar. Vår trummis morsa känner polisen och de brukar säga saker som: “Vi såg Refused bil utanför känd veganbostad i Vänersborg”. Men jag tycker mest att det är smickrande.
ERIK: Min styvfarsa säger att hans telefon var avlyssnad när han var liten. Han var med i en kommunistcell i Gubbängen. Jag har alltid varit imponerad av det.
DENNIS: I Umeå är det åsiktsregistrering hela tiden. Och ändå förnekar de att det finns sånt i Sverige. Nu har det i alla fall kommit fram mer och mer. De har ju till och med lagt in något lagförslag om att man ska få börja åsiktsregistrera människor som de tycker är ett hot mot Sveriges demokrati.
DARLING: Varför har du färgat håret?
DENNIS: Jag började färga håret för säkert 6 år sen och sen har jag bara fortsatt. Jag trivs med att vara mörkhårig, bättre än att vara blond.
DARLING: Är du jätteblond egentligen?
DENNIS: Inte jätte, jätteblond, men ganska blond. Jag är ganska fåfäng och vill se bra ut.
ERIK: Men är inte det svåra att man måste hålla på och färga det hela, hela tiden?
DENNIS: Jo, för det ser ut som om man håller på och blir flintskallig häruppe när det växer ut ljust hår. Det ser rätt taskigt ut. Alltid när man kommer hem från turnéer ser man fördjävlig ut.
ERIK: Jag skulle jättegärna vilja vara en sån som håller på och färgar håret.
DENNIS: Hårfärgningsprocessen i sig är ju ganska tråkig!
ERIK: Men du vet, byta hårfärg och sånt.
DENNIS: Jag tänkte fråga dig om det: Den där frisyren har du haft djävligt länge! Är det inte dags för något radikalt ingrepp?
ERIK: Jo, jag känner ju det. Men tricket är att jag går till min fru när jag känner att det är dags att byta frisyr. Och då säger hon att hon inte tycker det.
DENNIS: Men sådär är min flickvän också: “Ska jag klippa det kort eller?” Jag säger att jag inte bryr mig, för mig spelar det ingen roll vad hon har för frisyr, jag tycker att hon är jättefin ändå. Då säger hon: “Nä, du bryr dig inte, då skiter jag i det”.
ERIK: Ja, sådär håller jag också på med Martina, men hon håller inte på som du utan hon garvar och säger att jag skulle se dum ut. Jag hade skitkort hår när jag var utbytesstudent i USA. Och hade det jättelänge. Men jag får inget stöd hemifrån på att jag ska klippa mig.
DENNIS: Får du ha på dig vilka kläder du vill när du är på tv?
ERIK: Nä, vi har en kostymansvarig som heter Charlotte som väljer kläder åt oss. Det är som om vi inte skulle hinna det.
DARLING: Men tänk om hon skulle välja jättefula kläder då?
ERIK: Men det gör hon inte. Det är en sån tanke man tycker är kul när man inte jobbar på tv själv. Jag tycker att jag ser jättelöjlig ut i kostym så jag vill inte ha det och jag tycker att det skulle se löjligt ut i programmet (jag gör ju en talkshow). Jag tycker att det är viktigt att jag inte har några Tengbykläder på mig. Men det är det ingen som är involverad i projektet som vill…
DARLING: Men får du välja vilka färger du ska ha på dig. Om du till exempel hatar gult…?
ERIK: Ja, det får jag. Det är ju inte så att de säger åt mig att ta på mig en tröja, så går jag in och gråter. Så går det inte till. Men egentligen är jag superkonservativ när det gäller mina kläder. Så helst skulle jag bara vilja ha mina egna gamla tröjor. Men jag har fattat att det ser ganska råttigt ut i tv.
DENNIS: Är det inte frustrerande att jobba med tv som media? Det är så tidsbegränsande och man hinner inte gå på djupet med någonting utan allt blir bara småytligt hela tiden.
ERIK: Man vänjer sig ganska fort och jag ser det lite som en balett. De där japanerna som klipper sina bonsaiträd, lite så är det att göra talkshows. Jag vet att jag inte har mer än en viss tid på mig att göra en intervju. Det är en utmaning. Sen tycker jag att man hinner mer än man tror.

ERIK: Jag läste en intervju med dig och då frågade de vad för slags musik du lyssnade på hemma och svaret var Elvis Costello. Jag funderade mycket på det när jag lyssnade på er nya skiva… Jag kan inte lyssna på den när min fru är hemma för hon hatar att den är så stökig. Och för mig är den också superkrävande. Jag gillar er och tycker att det är skönt och roligt, men jag tycker att det är så djävla jobbigt i längden, för jag är jättemycket inne på reggaeskivor som låter likadant genom hela skivan. Nu kanske man kan gilla både reggae och Refused, men just “stöket”: Hur tänker du på det?
DENNIS: Jag tycker bara att det är rent stilistiskt stökigt. Det är verser, refränger, bryggor, det finns melodier, allt är där men det stilistiska är att vi har mycket mer dist och slår mycket hårdare. Det är enda skillnaden. Om man jämför oss med till exempel 60-talspop-band så är det samma sak vi håller på med, det är samma form och folk tänkte ju då “Åh, Beatles, vad de lever om!” och det är samma sak.
ERIK: Haha, jag har en kompis som lägger musik på en lokalradio som heter Radio Kalmar och de har som policy att spela en Beatles i timmen. Jag kan inte tänka mig att de om 30 år skulle ha en Refused i timmen.
DENNIS: Jag tror definitivt att det ändras med tiden. Det var ju inte länge sen det varken spelades hip hop eller punkmusik på radion, men idag är det standard och det är ingen som tänker så mycket på det.
ERIK: Det vore djävligt roligt på Radio Kalmar: “En hardcorelåt i timmen”.

Namn: Erik Haag
Ålder: 30
Aktuell: Programledare på Let’s Go på SVT 1 lördagkvällar
Mest känd för: Pedagogisk programledare i P3’s barnradio och Knesset

Namn: Dennis Lyxzén
Ålder: 26
Aktuell: Nysläppta skivan “The shape of punk to come”
Mest känd för: Sångare i hardcorebandet Refused. Vegan och s k straight edge