Stockholms BLINDSIDE är speciella på många sätt. Här hemma är de praktiskt taget okända utanför den närmaste kretsen, men i USA är det andra tongångar. Där har de sålt över femtontusen skivor och gjort två turnéer, vilket resulterat i nästan hundra gigs på andra sidan Atlanten.
En annan intressant detalj med det här hårda kollektivet — som närmast kan beskrivas som en blandning mellan KORN och DEFTONES — är att de är uttalat kristna och vill via musiken tala om sin relation till Gud.
Precis hemkomna från sin andra USA-sväng andas sångaren Christian Lindskog och gitarristen Simon Grenehed optimism och glädje inför framtiden. De har varit ute i nästan tre månader och hunnit med femtio spelningar. Som resesällskap hade de Atlantics nya storsatsning, rapcore-formationen P.O.D.
— Vi var lite oroliga för att publiken på sin höjd skulle nicka lite när vi lirade, men det var väldigt bra respons, säger Christian. Många kunde sjunga med i texterna och det var ändå mellan fyrahundra och tusen personer på varje ställe. Vi blev förvånade, för vi känner oss fortfarande som det där lilla garagebandet som fick åka över och leka rockstjärnor.
— Snubbarna i P.O.D. var superschyssta, tar Simon vid. Vi satt för det mesta i deras buss och kollade på video eller lirade TV-spel. Vi var som en enda stor familj.
Killarna betecknar turnén som oerhört lyckad. Allra bäst var dock framträdandet på Cornerstone — en festival utanför Chicago som årligen drar runt tjugofemtusen besökande.
— Det var andra året i rad vi lirade där och det var helt enormt, myser Christian. Tretusen personer som råöser och kan alla texter.
För två år sedan släppte den lilla Stockholms-etiketten Day-Glo gruppens självbetitlade fullängdsdebut. Seattle-baserade Tooth And Nail kom över ett exemplar och ganska snart var ett licensavtal underskrivet. Plattan gavs ut i USA och fick strålande recensioner, vilket för BLINDSIDEs del betydde en första vända till landet 1998, för en fyrtio konserter lång rundresa.
Tidigare i år besökte orkestern, som även består av basisten Tomas Näslund och batteristen Marcus Dahlström, Tonteknik i Umeå. Där fästes material till album nummer två, ”A Thought Crushed My Mind”, som släpps i mitten av september.
Musiken pendlar mellan mjukt och hårt, vilket även sången gör. Simon förklarar att ingen av dem växt upp med hardcore, snarare hårdrock och akter som PANTERA, RED HOT CHILI PEPPERS och METALLICA. Så hardcore vill de definitivt inte kalla sig.
— Det har vi aldrig gjort, tar Christian till orda. Jag vet inte vad man kan klassa vår musik som, men jag tror inte hardcore är det rätta ordet. För mig är hardcore något politiskt och det är absolut inte våra texter.
Nej, politik är inget som BLINDSIDE befattar sig med. Grabbarna har en helt annan grundsyn. Christian, som författar alla texter, skriver om saker som berör och påverkar honom i vardagen.
— Eftersom vi alla är kristna avspeglar sig den personliga tron hela tiden i våra texter. De handlar om hur Gud relaterar till folk eller hur jag relaterar till andra människor. Jag hoppas även att de som inte är troende ska kunna känna igen sig i de alldagliga problem jag beskriver. Men all lyrik är skriven ur ett kristet perspektiv.
— För oss som kristen grupp är texterna väldigt viktiga, påpekar Simon.
— Passionen ligger i vår tro, klargör Christian. Det är inte så att vi är ett kristet band som måste skriva kristna texter, utan vi är ett rockband och vi är kristna. Där ligger en passion som är jättestark. Vi vore egotrippade om vi inte ville dela med oss av det här. Musik är ett uttryckssätt för någonting, och det vi försöker uttrycka är vår personliga relation till Gud.
Med tanke på att hård musik knappast är förknippad med Guds tro, utan snarare till hans motsats Hin Håle, har BLINDSIDE än så länge inte råkat ut för några kulturkrockar.
— Men jag tror att det kan finnas människor som är negativt inställda till det vi står för, funderar Christian.
— Vi hatar inga combos som inte står för samma sak som oss, förklarar Simon. Vi respekterar alla andra. När vi spelar med okristna respekterar vi dem och när de märker det brukar allt vara lugnt.
— När vi växte upp fanns det ingen kristen musik som tilltalade oss, drar sig Christian till minnes. För mig och de andra har det aldrig varit så att vi nöjt oss med musik som är ganska dålig bara för att den är kristen. Vi är med andra ord uppväxta på okristen musik, vilket innebär att vi har stor respekt för folk som skriver bra texter som inte är kristna. Många hardcore-konstellationer säger mycket bra saker, som jag också kan sjunga med i av hela mitt hjärta. Det handlar i slutändan om ömsesidig respekt.
Amen.