HJÄLP! Jag satt härom dagen och läste igenom några fanzines av äldre årgång. Så hittade jag en artikel om det förträffliga tyska punkgänget DIE 4 VON DER TANKSTELLE. För länge, länge sedan brevväxlade jag med bandet och fick en hel del ljudmaterial, som naturligtvis är borta nu. Men kanske finns det folk därute som sitter på ett exemplar av någon inspelning med denna Hamburg-konstellation? Det skulle i så fall göra mig väldigt glad. Att än en gång få avnjuta ”Meine Freundin Beim Ficken Immer Einen Krampf”, ”Wixen”, slaktversionen av BEATLES ”Yellow Submarine” och sluskpunkslasket i ”Es Stinkt In Hamburg” skulle definitivt göra gott. Hittelön utlovas som vanligt till den som bistår med uppgifter så att jag kan få DIE 4 VON DER TANKSTELLE i min hand igen.
Annars jublas det på Svinstie-redaktionen över att Allsvenskan äntligen är i gång. Fjolårets chocktillstånd tog lång tid att läka. Häcken har alltid varit ett lag att avsky. Minns 1982 och till råga på allt elände hjälper fjantarna de onämnbara till SM-guld. Tvi!
Men i år blir det andra tongångar. Passa er råttor, änglar och annat djävulskap. Olles tappra pojkar är redo.
Det är även jag. En ansenlig mängd demos har undersökts, kontrollerats, granskats och IB-anmälts, om de visat sig ha obehagliga vänsterextrema åsikter. Det vill säga allt till vänster om sossarna…
Glöm inte — svinet ser dig!
Betyg: [I] till [X]

I TRIVSAMMA orkestern F.U.C.T., vars ”Blodbad På Rosenbad” [V] hittat fram till Svinstian, återfinns gänget bakom utsökta Tranås-avisan Banka Bäver.
Om jag inte känt till killarnas bakgrund hade jag ändå gissat att de haft sina rötter i nordvästra Småland. De sju spåren låter i mina öron som en klar drabbning mellan REA RESPIRATOR och RÖVSVETT. Att de före detta bävrarna dessutom våldför sig på sistnämndas ”Jesus Var En Tomte” stärker enbart mitt intryck. F.U.C.T. är kul, men skulle bli ännu roligare med bättre ljud. Tranås in your face! (30:-)
Från Örebro kommer ett gäng som går under beteckningen BLANK SIGHT. Enligt hemligstämplade uppgifter som kommit skribenten till känna döljer sig gamla medlemmar från CHARLES HÅRFAGER och CENTINEX i sättningen.
Det finns poänger med denna konstellation och dess debutverk, ”New World Order” [IV], men jag finner också drag som knappast tilltalar en musikgourmé.
När kvartetten väl sätter fart och rör om i den musikaliska grytan stegras ett intresse för materialet. Raka motsatsen gäller när BLANK SIGHT leker rock’n’roll i sandlådan med spandex, nitar och hockeyfrilla. Då är det inte roligt längre. Då fyller de ingen funktion. Då är ”New World Order” enbart en transportsträcka som du vill ha avklarad snabbast möjligt. Det kan aldrig ha varit tanken från början. (20:-)
Det är ett par år sedan NOT ENOUGH HATE kom ut med miniplattan ”Boozers & Losers”, en i mitt tycke slätstruken inspelning som inte bjöd på något extra. Sedan dess har det runnit många pilsner genom struparna och NOT ENOUGH HATE har ändrat om i laguppställningen. Bland annat är inte Ägget med längre. Han har fullt upp med sitt skivbolag. I den nya line-upen hittar jag i stället en ärrad gammal punkveteran — Charlie från ANTI-CIMEX.
NOT ENOUGH HATE har skickat ynka två aptitretare för närmare undersökning och det verkar som om kvintetten gått igenom en rejäl vitaminkur. För ”S/t” [VIII] är en giftig demo som alstrar energi i överflöd. Inledande ”Morbid Thoughts” är en ANTI-CIMEX-besläktad hit modell ”Scandinavian Jawbreaker”-eran medan ”Suicidal Psycho Fucked Up” är mer kängrens med brutala metalinslag.
Denna utgåva kunde ha aspirerat på titeln ”Svinets favorit”, men för det krävs ett par låtar till. NOT ENOUGH HATE har bevisat att de är med och en uppföljare lär piska så mycket stjärt att Robban, Erik och Gustaf blir alldeles till sig i trasorna. (Tomband plus porto)

KNÄPPSKALLARNA Gargamel, Gary G. Zillah, HellBob The Boy, J.D. Hellscreamer och Mångobläster bildar den tuffa punk/metal/black/rock’n’roll/heavy metal-stinkande orkestern TERROR CULT. En råhård kvintett vars material döpts till ”Destroy Nature Now”, ”Satan’s Horde” och ”Analian Opus”. Har man sedan en kontaktadress som lyder Lingonstigen 12 i Åhus kan inget gå fel.
TERROR CULT förklarar kassettens titel, ”Fuck You Metal” [VI], så här:
”’Fuck You Metal’ betyder inte alls att metalen är dum eller så, utan det är mer tvärtom, man liksom slänger finger åt det som ska slängas finger åt, och ljudar tydligt med hög stämma ’fuck you metal!’. Då vet man att man har dissat dem fett och att de antagligen blivit skit-ledsna… Fattar ni?”
Eh? Nej, men det kanske inte är det viktigaste.
TERROR CULT är i alla fall riktigt charmiga och de fem inspelade satansverserna roar betydligt mer än de oroar. (30:-)
Musiklivet i Fagersta fortsätter att producera nya intressanta konstellationer. New York hardcore i Bergslags-dräkt kommer BRIMSTONE med på sin drygt trettio minuter långa demo-CD, ”Downfall” [VI].
Jag gillar intensiteten hos grabbarna. Det hårda utförandet är inte dumt heller. Dock känns en halvtimme med BRIMSTONE aningen för långt. Låtmaterialet håller inte hela vägen. Attackerna skulle må bra av att kortas ner och samtidigt fyllas med snabba partier som bara väntar på att explodera i ett inferno av mangel. (Tomband plus porto, eller 60:- för CD:n)

DAVID JOHANSSON från Attityd Tapes i Linköping är arg. Han skriver: ”Vi tänkte, efter din oförkänta (sic) sågning av DIFFUS portainspelning senast, och för övrigt totala sågningar av samtliga trallband utom tyska plagiat, skicka en trallsamling.”
Det tycker jag är kul och bra. Dock är det inte riktigt sant att jag sågar alla trallband, bara de som inte har något vettigt att tillföra en genre som i dag staplar sig fram på kryckor. CARPE DIEM är till exempel ett utmärkt band och de medverkar på samlingskassetten David skickat, ”Bara Attityd” [IV]. Här återfinns en rad akter som drömmer om att bli tvåtusentalets DIA PSALMA, STREBERS eller DE LYCKLIGA KOMPISARNA.
Om herr Johanssons teorier skulle hålla borde jag förkasta denna kompilation rakt av, ge den en etta och någon spydig kommentar. Men det gör jag inte. CARPE DIEM och BOLD är med. SVEK likaså. De ger alla ett fullgott intryck. Däremot har jag ruskigt svårt för övriga trall-ligister på denna tape och framför allt riktigt usla ANTIPENTA från Stenungsund. Som utan att veta om det själva sätter fingret i ögat på det stora problemet inom denna genre — fantasilösheten. Att höra ytterligare en skock fjuniga ungdomar våldföra sig på ”En Kungens Man” blir för mycket. Till och med pinsamt kassa MIMIKRYs version av densamma är hästlängder bättre. Det säger det mesta.
Attityd Tapes ska trots allt ha all cred för denna release, som punks i landet naturligtvis borde investera i. En hela sextio minuter lång lågprissamling innehållande ett ruggigt bra CARPE DIEM är aldrig fel (25:-)

Lakej

VI HÅLLER OSS kvar i Linköping en stund till. DAUNBEATS är en trio som säger sig vara influerade av RIP OFFS, DUMMIES och IDYLS. Kanske är det så. Jag känner inte igen något av namnen. DAUNBEATS bildades vintern 1996/97 och ”S/t” [III] är combons första officiella utgåva.
Jag måste säga att deras kramp(s)aktiga rock’n’roll låter för jävlig och jag finner det nästintill omöjligt att ta till mig något av de nio inspelade verken. Nu tror jag det främst beror på att killarna lirat in i replokalen och använt sig av en bandare från tidigt sjuttiotal. För det kan väl inte vara meningen att det ska låta så här illa? (25:-)
Nä, då föredrar jag Österbybruk-punksen i LAKEJ, fyra grabbar i sexton-sjuttonårsåldern som lirat tillsammans ett par år nu. ”Totalitära Fasoner & Nyliberala Falloser” [VIII] är gruppens debut och imponerar med smäcker punkrock som hämtar näring hos såväl ROLANDS GOSSKÖR som ANTI-CIMEX, kryddat med en råhet som är alldeles påtaglig. Inte nog med att LAKEJ fixar musiken berömvärt, de visar även upp en sympatisk sida vad gäller texterna. Skaffa! (30:-)
”Shitfaced Badass Slugger Fucker” inleder en orgie av oborstad och fräck rock’n’roll-punk på ELDFLAMES demo-CD, ”S/t” [VII]. Snubbarna kommer från Malmö och basisten Dan Bengtsson har tidigare figurerat i hårda akter som DERANGED, MURDER CORPORATION och FEEDER.
Denna coola trio bjuder på fyra mustiga fartrökare i samma skola som exempelvis MOBILE MOB FREAKSHOW, med den kommentaren att ELDFLAMES är betydligt intressantare. ”Psychotrain Overbitch” och ”I Don’t Wanna Go Go-Go Dancing” öppnar dörrar till en spännande eldhärjad framtid. Jag vill höra mer! (Tomband plus porto)
Även Västerås/Salas 16 OUNCES har skickat in sin demo bränd på compact disc. Denna formation började lira tillsammans 1997, då under benämningen OUTCAST. Men när ett amerikanskt rapkollektiv dök upp med samma namn ansåg gossarna att det var dags för ett byte.
16 OUNCES borde vara hyfsat kända då de som OUTCAST recenserades två gånger på Jorden Runt-sidorna (se #29 och 30) samt spelade på Hultsfreds-festivalens demoscen i fjol.
Med trelåtarsinspelningen ”Make Up Your Mind” [IV] vill de nu ta ett par kliv framåt. Vilket kanske inte är omöjligt, dock charmar de inte undertecknad. ”Make Up Your Mind” är alldeles för trist, för klinisk, för säljande. PEARL JAM-gnällandet känns hopplöst ute, funkmetalen har aldrig varit inne och hardcorepartierna luktar alldeles för mycket CLAWFINGER… Till kvartettens fördel kan jag nämna att den faktiskt fungerar som en helhet och att gruppen sannerligen lär attrahera mindre kräsna musikätare än mig. (Tomband plus porto)

DEN UTSÖKTA punkensemblen SWAMPTRIPP inleder sitt brev enligt följande: ”Vi tänkte muta dig med några doser General men det får du efter du gett oss X i betyg”.
Min trovärdighet kostar mer än ett par dosor snus, vilket gör att jag endast kan ge ”…Som Fan” [VII] i betyg. Men de är värda varje pinne, för det här är ett band som går från klarhet till klarhet. Sju feta punkbitar i en anda som minner om Rågsved eller Skärholmen 1979, rejält tvättade med ett back to basic-sound modell SKAM av årgång 1990. Coolt.
SWAMPTRIPP har existerat i tre år och tycker det börjar bli dags för skivdebuten. ”…Som Fan” ska skickas ut till ett antal bolag under våren. Nappar ingen kommer de ge ut ”skivjävelen” själva. Bra! (25:-)
Norrköpings CHAINSAWS trivs i Svinstian. Detta är deras fjärde besök. Jag har uppskattat Pekingsönernas horror-rock’n’roll hela vägen, men undrar om inte senaste ”Made In Hell” [VII] är den allra vassaste. Elak, frustande, manisk rockmusik med kopplingar till MISFITS. Rawhead Jonny Rex, The Thing Called Kujo och Von Wolfenstein vill jag gärna ha på visit fler gånger. (25:-)
Däremot är jag fullständigt less på BLOOMCOREs sorgligt trista och intetsägande musikaliska försök. Uppblåst cook rock som så totalt överdoserat på anabola steroider. En belgisk blå i musikalisk tappning. Så stel och osexig att en diskussion med Alice Bah och ”Robinsson”-Martin om polisyrkets för- och nackdelar ter sig extravagant och spännande.
Lyckligtvis har BLOOMCORE tänkt på sina stackars lyssnare och bara satt två låtar på ”#1” [II]. Det troliga är att de tröttnade på sig själva… (Tomband plus porto)
BLOOMCOREs Kristoffer Pettersson är även inblandad i göteborgska IN ZODIAKs färska opus. Det är han som producerat och mixat kvartettens självbetitlade fyralåtarsaffär [VI], och för det ska han ha beröm.
IN ZODIAK är ett färgsprakande rocksällskap med rötterna i Seattle, det är dock kryddan punk som sätter fägring på combon. Icke att förglömma den utmärkta sångerskan Eja Bukowinska. Kaxig, förbannad och rakt på. ”Paths”, ”Me And Al”, ”Blowing Angels” och ”Whore” vittnar om att de fyra har en intressant syn på musikskapande. Jag ser redan fram emot nästa släpp. (25:-)

Time Out

FÖR NÅGOT ÅR sedan fick jag en tape av INTERFEAR från Öland. Nu är de tillbaka med en ny gitarrist och en ny sångare. Och det låter mycket bättre.
”One Week Later…” [V] är kul. Den besatta sången roar, det gör även den kaotiska punkrocken. Vilken för tankarna till ett orepat CHAOS U.K., ett aspackat DISORDER och ett fyllesjukt NEGAZIONE.
Ett klart framsteg. (25:-)
”I MITZI DUPREE skriver alla låtar vilket känns kanon, men i framtiden har vi som mål att skaffa Malcolm McLaren som manager, Kim Fowley som producent och tuggummimakarna Chappman/Chinn som låtskrivare medan vi själva dricker paraplydrinkar och ordnar bajs-partyn à la SWEETs spelning på Gröna Lund 1976” säger strängbändaren Henri Deranged i sprillans nya rock’n’roll-kollektivet MITZI DUPREE.
Henri har också synpunkter på den intervju jag gjorde med UNKINDS-Dietro i #31:
”Jag fick inte sparken och definitivt inte i studion, eftersom jag hann med att göra en spelning med UNKINDS efter att plattan spelades in.”
Vem som har rätt eller fel vet jag inte. Är det så att det är jag som misstolkat Dietros svar ber jag naturligtvis Henri om ursäkt.
”Sweet Revenge” [VI] heter första utgåvan från Uppsala-kvintetten och på det hela taget är det rätt OK rock’n’roll. Men jag saknar kraften, hårdheten och fingret i luften. MITZI DUPREE i dagens form är på tok för snälla och de MOTÖRHEAD-toner som ebbar ut emellanåt skulle behövas snyggas till. Trots denna kritik gillar jag ”Sweet Revenge”, för den svänger faktiskt riktigt schysst. (25:-)
Mälardalen slår tillbaka, hårt och brutalt. Fetmanglande råpunkarna i TIME OUT från Köping, Västerås och Arboga vet hur man tillfredsställer ett svin i en stia.
Nitbeklädd råpunk så satans läckert utförd att jag häpnar. ”A Histories Warning… Never Again” [IX] brakar iväg i 190 och håller sig konstant i vänsterfilen. Ruskigt tight, fet produktion och ett mangel i samma skola som DISFEAR och 3-WAY CuM har gjort att den här demo-CD:n gått på repeat ett flertal gånger. Och den kommer fortsätta att snurra, var så säkra.
Är råpunk din grej får du inte missa det här bandet. Du kommer inte att förlåta dig själv. (25:-)
Och så till alla er där hemma som ämnar skicka in er demokassett/CD, glöm för bövelen inte att skicka med adress, bio och ett styck foto.