“These slick cats obviously have a deep respect for the rock’n’roll history but yet they sound like no one else. An elegant and big sounding mix of early ROLLING STONES, garage rock, soul and dare we say it pop.”
En beskrivning som vilket band som helst skulle sälja sin mamma för men som inte alla klarar att leva upp till. I det här fallet handlar det dock om ett band som utan problem lever upp till ovanstående citat, myntat av Bad Afro-bossen Lars Krogh. Jag pratar nämligen om The Royal Beat Conspiracy, ett av Sveriges bästa men också mest underskattade band.

För snart två år sedan smackade det till i brevlådan och en sjutumssingel med läckert Las Vegas-inspirerat omslag introducerade göteborgsbandet Royal Beat Conspiracy för mig. Sedan dess har jag haft turen att få uppleva bandet live två gånger, en svettig lektion i rock’n’roll-kunskap som dessvärre varit få förunnat då de under sin drygt två år långa existens endast spelat tjugotalet konserter. Den som till stor del är ansvarig för Royal Beat Conspiracy’s explosiva liveframträdanden är sångaren och frontfiguren L-P Anderson, en man som sällan står still. Den som är någorlunda insatt i garagerock-scenen nickar troligtvis igenkännande när hans namn nämns då han sedan tolv års ålder varit aktiv i olika rockband. Värda att nämna är Rockabillybandet SKINNY JIM & THE WHITE CAPS, rockbandet VOODOO DOLLS som turnerade genom Europa ett par gånger bla. med THE CRAMPS då L-P var i yngre tonåren, samt sist och troligtvis det för allmänheten mest kända, garagerockarna CRY där även Royal Beat Conspiracy’s gitarrist Tord Komsell återfanns. Förutom L-P och Tord består Royal Beat Conspiracy av Ulf Janson på bas och Per-Olof Björklund på Trummor. L-P berättar även att Olle Grahn från Cry var med en kortare period i början. Live och på skiva utökas även bandet till att innefatta Calle Stintzing som spelar piano och keyboards samt blåssektionen THE ROYAL HORNS.
Något som alltid är intressant ur ett fans synvinkel men som inte alltid uppskattas av banden är bandmedlemmarnas förflutna, ett ämne som L-P likaså inte finner något större intresse i att prata om.
— Det är knappast någon idé att sitta och rabbla upp alla band vi varit med i eftersom alla i bandet har varit musiker sedan väldigt unga år och har hunnit med en hel del. Men jag måste passa på att pusha för THE CRIPPLES som var Tords och Ulfs band. De gjorde ett album som hette In Lust ’94. Det var efter att ha hört den plattan som jag tog kontakt med Tord för att erbjuda honom platsen som gitarrist i Cry. Jag tror att The Cripples är Göteborgs bäst bevarade musikhemlighet.

Ett Rockbands allmänbildning

Många inklusive mig själv ser eller såg i vart fall till en början Royal Beat Conspiracy som en fortsättning på Cry vilket kanske inte är helt korrekt när det lika väl skulle kunna ses som en fortsättning på The Cripples. Trots allt spelar sången en stor del i hur man uppfattar ett band och då L-P trakterade mikrofonen i båda banden är det kanske inte så konstigt att man utifrån upplever Cry och Royal Beat Conspiracy som tämligen lika även om det senare är ett helt nytt band.
Varför splittrades då Cry?
— Det var flera olika orsaker som gjorde att Cry splittrades. Vi hade hamnat i en återvändsgränd där medlemmarna var trötta på varandra och musikaliskt var det omöjligt att ta sig vidare. Man kan säga att vi var fast i ett garage både bokstavligt och bildligt. Några av oss hade större ambitioner, så det var inget stort steg att avsluta Cry och starta The Royal Beat Conspiracy.
Stora ambitioner kan man inte beskylla Royal Beat Conspiracy för att sakna och musikaliskt har det sedan Cry-tiden hänt en hel del. Där Cry till största delen var ett garageband har Royal Beat Conspiracy plockat in influenser från alla möjliga genrer. Det mesta från soul, pop och country samsas i en stor gryta där rock’n’roll är huvudingrediensen. Med en sådan blandning undrar man naturligtvis vilka förebilder och influenser som figurerar bakom dessa herrar och när jag frågar L-P blir svaret kort och gott.
— Vi gillar bra musik.
Ett kort svar som säger mycket och samtidigt ingenting. Måhända att L-P inte gillar att “name-droppa” band, men ett band som jag definitivt tycker mig känna igen i Royal Beat Conspiracy’s musik är Rolling Stones. Flitiga läsare av Chrome kan dra sig till minnes att jag gjorde liknelsen ett punkigare Stones på Bäst just nu-listan i nummer ett och att döma av L-P’s kommentar angående Stones kan man bara konstatera att tidiga Jagger/Richards-kreationer har en speciell plats i Royal Beat Conspiracy’s musikaliska hjärta.
— Jag tycker det hör till ett rockbands allmänbildning att kunna sin Stones. På samma sätt som det krävs att en präst skall känna till bibeln och på samma sätt som att alla borde få lära sig att läsa och skriva. Jag tror det är en enorm fördel att känna till sin historia.

Ett namn som förpliktigar

Band som utger sig för att konspirera mot olika saker har vi i dag gott om, eller vad sägs om REFUSED-sångaren Dennis Lyxzéns nya band INTERNATIONAL NOISE CONSPIRACY eller John McBains och Matt Camerons WELLWATER CONSPIRACY och till råga på allt så har gnissel-popbandet SCARED bytt namn till THE BEAT CONSPIRACY. Vilka tankar ligger då bakom namnet The Royal Beat Conspiracy?
— Vi kände till några “Conspiracy’s”, från PEANUT BUTTER CONSPIRACY och framåt, men vi tyckte att The Royal Beat Conspiracy passade oss så bra. Beat eftersom det är grunden för all bra rockmusik, Royal för att vi får höga krav på oss, skall vi heta Royal är vi tvungna att hålla väldigt hög klass jämfört med andra band, och slutligen Conspiracy för att vi konspirerar hej vilt med hela rockhistorien för att komma fram med något som är nytt, fräscht och bra. All respekt åt det andra svenska conspiracy-bandet (Hmm, undrar vilket det kan vara / red.), men de bildade sitt band efter det att The Royal Beat Conspiracy medverkat i de flesta större tidningar samt efter att vi släppt vår debutsingel.
Debutsingeln L-P pratar om är alltså den av Bad Afro släppta sjutummaren It’s Not Enough/The Real Thing som tillsammans med färska tiotummaren Music to Rock the Nation är det enda bandet lyckats prångla ur sig till dags dato. Tvärtemot vad man kan tro är det inte alls så att bandet legat på latsidan utan det finns plenty med material på tejp hemma i Göteborg.
— I skrivande stund finns det bara singeln och tiotummaren på Bad Afro att köpa, men vi har spelat in material som lätt skulle kunna fylla en 5-cd box.
Som ni förhoppningsvis redan listat ut har Royal Beat Conspiracy’s musik hittills endast förevigats på det svarta guldet, och då menar jag inte olja utan givetvis vinyl. Med det i bakhuvudet är det inte utan att man frågar sig om Royal Beat Conspiracy kommer att satsa på vinyl i första hand och i sådana fall om L-P tror att det i dagsläget är möjligt att ge ut sitt material på vinyl och ändå sälja skapliga summor?.
— Royal Beat Conspiracy kommer förhoppningsvis släppas på CD inom kort. Och NEJ! jag tror inte man kan sälja så mycket som önskat utan att ge ut det på CD. De flesta människor äger ju inte ens en skivspelare.

Fackelbärare

Då jag råkar veta att L-P, precis som mig själv, är skivtokig och gärna spenderar ‘quality time’ bläddrandes i skivbackarna känns det relevant att fråga denne man vad det är som driver honom att samla på plattor samt vad det egentligen är som gör vinylen bättre än CD’n, om nu så är fallet.
— Jag vill höra ny bra musik varje dag och jag tycker att varje dag jag inte lyckats höra något som gör mig glad är bortkastad. Vinyl är estetiskt mycket snyggare än CD’s, men om inte CD’n fanns skulle jag ha missat så otroligt mycket p.g.a. alla återutgåvor som kommit. Därför blir det oavgjort mellan vinyl och CD. Just nu tycker jag att det är ganska ultimat att gå in i en skivaffär, hela musikhistorien finns ju tillgänglig på samma gång och allt är väldigt lätt att hitta. Även om man bor mitt i skogen är det bara att beställa hem vilken skiva som helst med hjälp av Internet, en musikälskares våta dröm.
Våta drömmar är det inte helt otroligt att Lars Krogh på Bad Afro hade när han fick klart för sig att han skulle bli den första att få släppa ett så pass eminent band som Royal Beat Conspiracy. Hur gick det då till när Bad Afro och Royal Beat slog sina påsar ihop?
— Vi träffade Bad Afro i samband med Cry’s spelningar i Danmark. De dök alltid upp varje gång Cry vari Danmark och när de sedan startade Bad Afro frågade de om vi ville ge dem några låtar till en singel. När vi sedan drog igång Royal Beat Conspiracy var folket från Bad Afro på våra konserter i Köpenhamn och Ålborg och eftersom vi redan hade lovat dem låtar så…
Som nämnts tidigare finns endast två Royal Beat Conspiracy-plattor ute i handeln men för den som törstar efter mer finns det en del samlingar med exklusiva spår på. Jag pratar då om Swedish Sins ’99 där pärlan Adrenachrome Hit ingår samt den av Janne Elfsten, till vardags i THE PRICKS, utgivna Trash ‘Em Up Baby Vol. 1 där man hittar de två låtarna Tonight och Dirty Old Song. Det faktum att de hela tiden skriver nya låtar samt sedan tidigare har tonvis med outgivet material hemma i byrålådan gör inte framtiden mörkare.
De gånger jag har haft äran att bevittna Royal Beat Conspiracy på en konsertscen har framträdandet varit fullt av energi och i stor utsträckning präglats av L-P’s karisma som frontman. Det är inte ofta denne man håller sig på scenen utan han kan lika gärna befinna sig uppe i taket balanserandes på pa:t eller dansandes i publikhavet och jag kan inte låta bli att undra vad han har för förebilder och inspirationskällor.
— Förebilder, det blir bara arbetsamt att rabbla upp sådana här, men jag värdesätter fackelbärar-artister väldigt högt. Van Morrison, Elvis, Rolling Stones, BEATLES, THE CLASH mfl. tycker jag är folk som gjort musik att beundra. Med stor kärlek till musikhistorien har de låtit sig influeras och kommit upp med ny musik som sporrat ytterligare musiker och fans att föra facklan vidare till kommande generationer.
Med utlägg som detta och det tidigare om Rolling Stones i tankarna undrar man givetvis om det inte slinker in en och annan cover då och då för att hylla de gamla fackelbärarna.
— Vi brukar göra ganska långa konserter och då kan det hända att det slinker med några covers. Vi brukar inte repa in dom utan det får bli lite som det blir, kanske vad någon i publiken eller bandet känner för att höra. Det finns inte så många studioinspelningar där vi gör covers. Förutom att vi i början spelade in Stick Myself Inside och Queen Of The Underground (Gamla Cry-låtar /red.), finns endast The Promised Land som vi gjorde tillsammans med Leif “Burken” Björklund.

Satans Radio

På Emmabodafestivalen ’99 introducerade L-P låten Satans Radio med nåt i stil med; “Sen jag hörde den där låten har jag aldrig kunnat ha ett vanligt jobb…” vilket gjorde mig nyfiken på historien bakom texten, vad handlar den egentligen om?
— Jag har alltid tillbringat mycket mer tid med musik än med något annat. När jag gick på lågstadiet i skolan satt jag uppe hela nätterna och lyssnade på Elvis, Eddie Cochran, Buddy Holly, Gene Vincent och vägrade att gå och lägga mig. Så är det fortfarande, det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar är att lyssna på musik. Allt jag kan har jag lärt mig genom eller pga. musik så jag känner att jag är skyldig den en stor gentjänst. Ibland har folk försökt att tvinga mig ta ett arbete eller liknande bara för att det skall vara så, men det har aldrig fungerat. Därför känns det väldigt bra att sjunga Satans Radio. Det är som att vara besatt, men jag är bara lycklig så länge musiken spelar.
Som sagt tidigare har det inte direkt varit lätt att se Royal Beat Conspiracy live då de endast gjort ett tjugotal spelningar och där hälften av dessa varit antingen i hemstaden Göteborg eller i Danmark, där man även gjorde sin fyra första spelningar.
— Egentligen var det meningen att Cry skulle ha åkt på en kortare Danmarksturné i december ’97 men efter splittringen av Cry gjorde istället Royal Beat Conspiracy sina första spelningar där, förklarar L-P.
Under hösten och vintern kommer det dock att bli gott om möjligheter att se Royal Beat Conspiracy då de har spelningar på gång bla. i Karlstad, Borlänge, Gävle, Oslo, Stockholm, Göteborg , Köpenhamn, Odense, Ålborg, Malmö och Lund. Dessutom skall de in i studion igen i början av november för att spela in nytt material.
Bland de spelningar grabbarna avverkat märks särskilt väl en konsert som förband till GARBAGE på Lisebergshallen i Göteborg vilket troligen är den största största publik Royal Beat Conspiracy spelat inför om man bortser från alla de som såg TV4:s Nyhetsmorgon tidigare under året då de medverkade med två låtar live i studion. Anledning till deras medverkan i TV4 förklarar L-P på följande sätt.
— Vi har fans och beundrare både här och där bla. på TV 4 Nyheternas redaktion och när det började stå i tidningar att vi var Sveriges bästa band tyckte väl Nyhetsmorgon att det var dags att dra sitt strå till stacken. Vi gjorde två låtar, Flame Of Love och Hollywood Fever. Faktum är att vi var med två dagar på raken eftersom en tekniker på TV4 missat att säkra en kabel vilket gjorde att ljudet var kass på en å låtarna. Dagen efter sändes en bandad tagning av Hollywood Fever med alla kablar rätt isatta.

Musik framför jobb

Att vara musiker är inte alltid det lättaste om man samtidigt måste försörja sig då det är få förunnat att kunna livnära sig på sin musik. Det är inte alltför sällan man upptäcker att människor man trodde levde gott på att lira rockmusik i själva verket går på bidrag eller sliter dagarna i ända på ett fabriksgolv för att tjäna sitt levebröd. Även killarna i Royal Beat Conspiracy är tvingade att dra sitt strå till stacken ibland för att klara livhanken genom att ha diverse ströjobb men oftast är det i replokalen som man hittar Göteborgs finaste kvartett, filandes på nya låtar. L-P har dock tidigare arbetet på skivbolaget Velodrome som släppte en del plattor med Cry.
— Jag arbetade som A&R på Velodrome och gjorde skivor med band som MOTHER SUPERIOR, MOP TOPS, THE GRINNERS, CHUNKS, THE REMAINS och ZOOBOX m.fl. Velodrome Records har inget att göra med Royal Beat Conspiracy men Cry gjorde de flesta av sina skivor där från ’94 och framåt.
Att intresset för rock är på topp just nu är inget som Royal Beat Conspiracy har känt av märkvärt vilket jag tycker är märkligt för att inte säga skamligt. När gamla trotjänare som UNION CARBIDE PRODUCTIONS och THE NOMADS säljer plenty med gamla plattor så tycker i alla fall jag att ett band som Royal Beat Conspiracy borde falla den genomsnittlige rockern på läppen. Så se nu till att pallra er i väg till er lokala plattlangare och fråga efter Sveriges bästa band så att Royal Beat Conspiracy får den uppmärksamhet de så väl förtjänar.