TRION FINT TILLSAMMANS — Martin Stensö, Henrik Svensson och Henrik Wiklund — är ungefär jämngammal med Benno och är nog det band jag sett live flest gånger under perioden 1995-2001. Kopplingen till Benno blir inte svagare av att vi 1999 som Benno Presents Vol. 3 gav ut en vinyl-10″ med dem, Fint Tillsammans sublima första helt instrumentala skiva. Och det råkar fortfarande vara min favoritskiva med dem, med stark konkurrens från förra årets Silence-utgivna En världsomsegling.
Även om jämförelserna med till exempel Bob Hund alltid har varit väldigt överdrivna så kan man säga att Fint Tillsammans genom åren växt fullt ut till något helt unikt, närmare bestämt ett av Sveriges absolut bästa och mest intressanta band både på skiva och särskilt live. Det gör mig förvånad, men jag blir faktiskt fortfarande överraskad varje gång jag ser dem live. Musikaliskt har det, sedan de övergav sången, blivit allt svårare att genrebestämma Fint Tillsammans. De är kraut, progg, new wave, pop, postrock, punk, minimalism osv, men mest av allt är de — så klart — bara Fint Tillsammans. Och det är ju det som är det fina.