HOOD
”The Cycle Of Days And Seasons”
(LP, Domino/MNW ILR)

Brittiska Hood har långsamt och under ganska lång tid smugit sig fram till att tillhöra en grupp av band som jag troligtvis alltid kommer att följa med särskilt intresse. Hood gör nämligen aldrig något ointressant, deras musik blir aldrig slentrian. Sedan starten under tidigt nittiotal har gruppen ständigt utvecklats och skiva för skiva närmar man sig begreppet fulländat allt mer. ”Rustic Houses, Forlorn Valleys” från 1998 var stilmässigt ett stort steg från tidigare album. Det tidigare åtminstone delvis poppiga och rockiga soundet var här utbytt mot en mer svävande och komplex ljudbild. ”The Cycle Of Days And Seasons” tar vid där föregångaren slutade dock med skillnaden att man här driver det abstrakta och svåråtkomliga i musiken ytterligare ett steg. I en Broken Face-intervju med Hood beskrev Richard Adams skivan som något av ett konceptalbum. Han menade att de försöker belysa omgivningen och dess skönhet ur aspekten att vi ofta är allt för stressade i vardagslivet för att kunna se den. Själv har jag svårt att tänka mig ett vackrare och mer passande soundtrack till dessa visuella upplevelser och tankar än just Hoods senaste alster.
Inledande ”Western Housing Concerns” börjar med ett svagt vibrerande ljud som efter några sekunder får sällskap av ljudet från en diaprojektor. Jag hinner inte mer än att tänka tanken om det har något med skivans övergripande tema att göra innan den så typiska, nästan blyga, Hood-gitarren gör sitt intåg. Redan efter dessa 30 sekunder inser jag att det här är ett album jag kommer att bära med mig under lång tid framöver. Det långsamma och vackra men också det detaljerade och komplexa dominerar hela skivan. Det finns tidpunkter då man tror att en låt ska explodera i en kaskad av gitarrer men Hood driver aldrig låten längre än till gränsen. Det är som att se en film i sitt mest dramatiska skede börja om i en annan ände i stället för att följa det fösta spåret till slut. Man undviker det självklara och förväntade och hittar i stället slutet på garnnystanet genom att slingra sig och böka sig igenom den snårskog av trådar som är i vägen för att hitta det eftertraktade slutet. Hood lyckas med fingertoppskänsla reta och upphetsa våra sinnen till den milda grad att explosionen är nära. Dessa britter vet på millimetern när och hur man ska kombinera det akustiska och traditionella med det elektroniska och 2000-talets teknik och ändå skapa en värme och ett vemod som är svårt att hitta någon annanstans. Att riktigt förklara hur de lyckas kombinera dessa motpoler är förstås svårt men jag tror att ett av de avgörande skälen är att man mitt i den oortodoxa och abstrakta ljudbilden lägger in rikligt med traditionella instrument.
”The Cycle Of Days And Seasons” känns som det ultimata albumet att avsluta millenniet med. Oerhört vackert på ett traditionellt sätt men samtidigt vaket för vad som händer i vår omvärld. På gränsen mellan det som varit och det som komma skall. Just därför känns det så oerhört typiskt för den tid, på gränsen mellan två vitt skilda epoker, vi lever i just nu.